onsdag 9 april 2014

Bokfest Bokfest hela da´n...

BÄSTASTE BLOGGVÄNNER!!!!!!

Nu ska vi på bästa Damtidningsmanér, FROSSA i bilder från vårt härliga bokfestande i lördags då vi firade i stor fröjd och gamman att första boken Vårliga Vådligheter släpptes.

Släpptes gjordes även vykortskollektionen Mickans Tänkvärdheter!

Flera hundra strömmade till under dagen och glädjen stod högt i tak! Thomas på Björns Bokhandel i Vetlanda sålde böcker och vykort som aldrig förr!

Förpackningen med tusentalet vykort som jag egentligen skulle ha med mig mig hem för framtida evenemang och föreläsningar gick åt den också!

Det hölls ett parallellt litet boksläpp samma dag fast nere i Värnamo på en årsstämma. Där sålde böckerna slut i ett huj!

Jag hörde ordet SUCCÈ nämnas flera gånger om men själv vågar jag inte säga det...

Men jag tillstår att jag är...

....SJUKT SJUKT GLAAAAAAAD

....SJUKT SJUKT LYYYYYYCLIG

....SJUKT SJUKT TACKSAM

och alltsammans är DIN förtjänst!

För vad vore jag utan dig, min bloggläsare?

Alla mina böcker, vykort, almanackan är sprunget ur bloggen som du hejat på och manat mig att fortsätta driva även då jag funderat på att kanske trappa ned eller rent av sluta skriva i då Livets och Vardagens krav, press och stress varit för hård.

Men tack vara din ihärdighet och uppmuntran har jag fortsatt - och nu är vi här...

Jag sänker mitt huvud, håller mina händer ovan mitt hjärta och böjer mig ödmjukt och tacksamt inför dig och viskar tack...

En barndomsvän som gick i byskolan tillsammans med mig, Eva Fransson, var bland de första att komma fram för en signering. Eva och jag har inte setts på 35 år. Typ....
Eva liksom övriga tjejer från byn "försvann" från bygden, endast lanttanten Mickan stannade kvar - hon ville för allt i världen inte härifrån! Å det vill hon fortfarande inte... 

Mediamagneten Malin Ekwall från Tiraholms Fisk, LRFs Anna Ross, "känd från TV", en glad Mickan samt LRF:s goa Yvonne Sonestedt är här fångade på en och samma bild runt signeringsbordet.  

Tre gånger under lördagens dag och kväll stillade sig minglet medan jag berättade om böckernas tillkomst, om mig själv, om bloggen och massa annat roligt - och oroligt... Här är den sista samlingen för kvällen. 

Köerna ringlade sig långa långa till bokköparkön och ännu längre i signeringskön...Men folk var på gott humör och kramarna och pussarna var många, blomster och små påhittiga gåvor lika så! Ja du milde! Det var helt otroligt!!! Va????? Ville verkligen alla dessa komma till  mig??? Och till min lilla bok? Va? Lilla jag??? Jisses. Många nyp blev det i armen... Igen...  

Kommersen på min release var större än Thomas Ihd på Björns Bokhandel någonsin har haft!!! Det var rekord många gånger om, berättade han efteråt med glittrande ögon och leende mun!  Eva Månsson från Isaberg förlag hjälpte Thomas att sälja vykort.
Själv skulle jag egentligen tagit hem en hel låda vykort till mig efteråt men det fanns inte ett kort kvar till mig!!!! Helt fantastiskt!!!! 

Trave efter trave av min bok såldes till glada och nyfikna releasegäster! Såååååå roligt!!!! Gissa om både förlaget, Björns Bokhandel och jag är glada... Rätt gisat - det är vi!!! 

Här har vi i "staben" just fixat färdigt lokalerna och behöver lite morgonkaffe då många av oss åkte in till Staden i ottan utan att ens äta frukost. Det var mycket som skulle ordnas innan gästerna skulle komma. Till vänster står underbara hjälpsamma och glada Ann-Mari Forsberg, kultursekreterare vid Vetlanda Kommuns kultur-, och fritidsförvaltning. Därefter står min alldeles snart blivande svärdotter Johanna Andersson intill Sonen Ludwig medan min Göran skymtar bakom Princess Cecilia Hjort-Athler som är releasefestens värdinna tillika en fantastiskt duktig projektledare för Tillväxt Vetlanda. 


Här har dörrarna just slagits upp för allmänheten men redan är kön till bokköpet riktigt lång! 

Thomas Ihd på Björns Bokhandel tillsammans med bokförläggare Eva Henricsson Månson vid Isaberg förlag som är det förlag som ger ut alla mina alster. Och Eva ser inte ut att vara så ledsen över det... 

Mellan Thomas och Eva står Jan Månsson, Evas make, som också är med och driver expansiva Isaberg Förlag. 

Glada bokälskare vill ha sina böcker signerade - Mickan kluddar i pärm efter pärm för allt vad hon förmår...

Anna och Tony Nilsson från Björköby har tagit sig till Staden för att gratulera bokdebutanten och köpa ett par böcker till både sig själva och en annan kär släkting. Oops, ett litet paket har du visst också med sig... 

Pengar och böcker byter ägare gång på gång... 

På film har jag sett hur författare ouppmärksamt sitter och signerar bok efter bok när författaren plötsligt får se en bokhållande hand sträckas fram och när författaren  höjer blicken och följer handen, längs armen och upp i ansiktet visar det sig vara en gammal Kärlek. Så var det för mig i lördags!!! Även om jag är alldeles för nyfiken för att bara titta ned på böckerna som sträcks fram till mig. Så jag såg honom på långt långt håll - min gamla kärlek Rolf Stridh som jag gick och kastade trånande blickar på nån gång för en sisådär 36 år sedan...
(Undrar just om han vågade plocka fram sin bok när han kom hem till frun, det står: "Till min gamla kärlek Rolf...")
Här är första samlingen vid 11.30. Vi var fler i lokalen än vad vi egentligen fick, den rymde egentligen bara 110 personer men man kan ju knappast sparka ut någon - eller hur? Istället öppnade vi dörrarna ut så det hade behövt utrymmas fort. Men nu räckte det med höga skrattsalvor och rungande applåder - hetare än så blev det inte... Men OJ VAD ROLIGT DET VAR!!! 

Det här är vid den mellersta samlingen 12.30 då jag får hjälp av Göran att läsa ur boken. Jag ska erkänna en sak, under första samlingen var jag "så upp i at" att jag GLÖMDE LÄSA UR BOKEN!!!! Haha, jag är nog den enda författare som glömmer att läsa ur sin debutbok på sin debutrelease... Så himla typiskt mig!!!! Hehe

Ett superglatt gäng har just gjort färdigt alla förberedelserna för det sena releasepartyt och har nu öppnat den första Champagneflaskan och skålar för en UNDERBAR RELEASE!!!! Från vänster Johanna Andersson (snart Johanna Thor) Ludwig Thor, jag och härliga snygga pigga glada Eva Månsson från Isaberg förlag.  

Gårdens minstedräng Gottfrid 2 år var självklart med på mormors release, här i moster Johannas famn. Men Gottfrid var ingalunda yngst, det var Rut och Marit! Vänta får du se...

Husfar hade fullt upp med champagnen! Han ser inte ut att misstycka...

Alla partygästerna fick varsitt bokmärke medföljande sitt champagneglas. En överraskning följde med bokmärket... 

Ett par av bokmärkena hade en egen liten kod vilken innebar att man kunde vinna en bok eller en vykortsbunt.
I dörren blev det kö när alla gästerna anlände. Här kommer Konstnärsparet Kicki och Kristian med egenhändig och supercharmig present som även  den leende jägaren Janne Mathson och hans sambo, trådkonsthantverkaren Ewa Österberg är delaktiga i. Längst fram skymtar Kicki Wernersson, min tvillingbror Mats svärmor.  
Christer Edlund, chef för Höglandets polisenhet tillsammans med sin hustru Gunilla. Bakom skymtar musikern och min blivande samarbetspartner Eric Lammers samt bästaste Malin Ekwall.
Jan Johansson, känd landsbygdsentusiast, ostkakebefrämjare samt Vetlanda Framåtandas frontfigur, samtalar med landshövding Minoo Akhtarzand, sannolikt om Ostkakans Vänner för vars förening Minoo nyligen blev ordförande. 

Närmast kameran sitter kyrkoherde Peter Åström med sin hustru Fransesca och därefter sitter kontnärsparet Roland Smen som driver eminenta Stensjöns Smedja som gör underbara smidda alster och därefter hans karismatiska och härliga hustru Bodil!!! 
Å nu står Mickan vid Micken igen. Längst fram från vänster sitter Carina Svärdh från Bodafors, därefter Sanna Gildert, ung musiker, Landshövding Minoo Akhtarzand och polischef Christer Edlund. Kikar vi på andra raden från vänster återfinns Lola Frödeberg, vice partiordförande i Vetlanda Framåtanda, därefter Tommy Bohman, ordförande i kommunstyrelsen Vetlanda, Pelle Jonsson, skogsentreprenör och egenföretagare, Malin Ekwall, mat-tevekändis och entreprenör på Tiraholm Fisk.
I ljus grå kavaj står en leende Anders Åhlgren från Försvarshögkvarteret och chef för Norra Smålands Bataljon intill honom står turismchef Christina Moths

Turismchef Christina Moths i mitten flankerad av maken Arne och turistsamordnare Jenny Grosskurth. 
Bosse Bildoktorn i glatt samspråk medan beredskapsdirektör Maria Gromer, i vitt, hämtar ett glas Godtemplaredricka. Nämnda beredskapsdirektör råkar därtill även vara min högt och innerligt älskade (lilla) storasyster! 

Nej, det är inte spöket Laban utan en stapel debutböcker som döljer sig härinunder. Snart, snart ska dessa avtäckas till gästernas jubel och applåder! 

Älskade och saknade kollegor från redaktionen i Långtbortistan, från vänster Katarina Stolt, familjeredaktör och i mitten Karin Pilqvist, fenomenal kommunreporter, som förresten höll ett UNDERBART tal under kvällen, samt Karins syster Brita som är lärare. 

Två pantertanter som har fingrar med lite överallt här i samhället och som jag är jätteglad över att känna. Till vänster har vi Ingegerd Pettersson från Kalmar som bland sitter i styrelsen för Hela Sverige Ska Leva, Faritradeambassadör, Centerkvinna,  Textilfantast, Vuxenskoleentusiast med mera med mera. Till höger står Siv Lindén, bland annat verksamhetsledare för Winnet - resurscentrum för jämställ tillväxt och utveckling, aktiv i Länsbygderådet och Jämställdhetsrådet i Jönköpings län. Bakom skymtar några av mina målningar som fick följa med till Staden denna bokfestdag...  

Avtäckning! Tadaaaaaa! Jag, min eminente grafiker Rolf Elsner samt min förträffliga korrekturläsare Margareta Lennartsson hjälptes åt att genomföra ceremonin då böckerna för första gången visades för gästerna! Häftigt ögonblick!!!!!! 
Vältaliga Minoo Akhtarzand höll ett fantastiskt, generöst, varmt och personligt tal där hon framhöll vikten av att våga ta nya steg, ha mod att tro på sig själv, att alla, hela samhället mår bra av glädje och färg och att hon var glad för både Vetlanda Kommuns, Jönköpings läns och landet Sveriges skull att det nu släpps små bokskatter som kommer föra ut mer glädje i samhället, sprida värme till unga och gamla. Ord och bilder som berör oss inombords och som får oss alla att må lite bättre... Jag blev oerhört glad och generad på samma gång, stolt om en tupp och lycklig som en höna som just värpt ett ägg....  

Här, mina vänner, här har vi den lyckliga vinnaren av boken! En bedårande kvinna, Anne-Marie från Jönköping som följt med sin dotter Anna Gillek Dahlström, t f Regionchef på Svenskt Näringsliv, till Vetlanda på min releasefest! Tänk så det kan bli... En så härligt kvinna! Ja, dottern också förstås! :-) 
Releasepartyts yngsta deltagare, Rut till vänster i mamma Elins famn, är två månader medan lilla Marit, i mamma Fridas famn, endast är dryga veckan! Mammorna Elin och Frida är syskon och knotten således kusiner... 

Stewe Jonson, Kulturchef i Vetlanda höll ett fantastiskt smickrande tal där han inledde med vår gemensamma profession, journalistyrket och gick sedan vidare till att prata om hur viktigt det är med kultur - av alla de slag - för att människor ska må bra, få utvecklas och leva gott. Här minglar Stewe omkring på partyt och pratar just nu med turistfolket Jenny Grosskurth och Christina Moths. 

En av releasepartyts många gästerna var Dan Ljungström, centerpartistiskt kommunalråd i Vetlanda, entreprenör och landsbygdsutvecklare. 
Goda grannar och goda vänner dök också upp för att gratulera, fira och stilla sin nyfikenhet över "Mickan i Kärrs" nyaste påhitt. Här skålar Jörgen Karlsson medan Rune Johansson verkar nicka instämmande. 

Karin och Roger Eriksson från Erikssons Möbeltapetsering och Bilsadelmakeri tar en ölpaus vid ett av festens många ståbord. 

Många blommor, presenter, vin och champagneflaskor blev det... 

En mycket älskad kollega och vän - fotograf Johan Lindblom kom från Jönköping för att gratulera en "föredetting" 

Som sagt, uppvaktningen var icke ringa i något avseende... 

Första bokleveransen någonsin skedde tidigt på morgonen ute på en p-ficka längs väg 127 där jag och riksdagsledamoten Göran Lindell strålade samman. Där överlämnade jag en hel låda signerade böcker som Göran tog med sig till en Centerstämma i Värnamo. Där hade jag alltså ett parallellt boksläpp samma dag som jag hade mitt första boksläpp i Vetlanda. Men i Värnamo tog böckerna slut på en enda gång!!! Jag säger det igen - helt otroligt och helt fantastiskt!!!!
På kvällen kom Göran Lindell och hustrun Pia tillbaka och medverkade på releasepartyt där Göran höll ett jättefint och mycket underhållande tal med återberättelser av händelser och saker vi gjort tillsammans  under åren.

Den välkände Vetlandaprofilen Jan Johansson kom först på morgonen och köpte en bok "för att försäkra sig om att verkligen få tag på en". Några timmar senare kom han tillbaka och var med på vårt underbart roliga minnesvärda hellyckade RELEASEPARTY!
Vårliga Vådligheter... 

NU ÄR MITT HEM SOM EN HELT UNDERBART DOFTANDE FÄRGSTARK BEDÅRANDE VACKER INNEHÅLLSRIK BLOMSTERHANDEL!!!!!!!!

I alla fönster, på alla bänkar, på bord och i köket skänker alla dessa blomster och gåvor en stor stor stor glädje!

Nä, jag ger upp, jag hittar inte ord som kan beskriva det jag känner. Den tacksamhet över detta ENASTÅENDE mottagande av min bok och mina vykort.

Jag ger upp och kan återigen bara säga;

Jag sänker mitt huvud, håller mina händer ovan mitt hjärta och böjer mig ödmjukt och tacksamt inför dig och viskar tack...

Såååå ljuvligt vackert... 

Jag fick ett rejält tillskott på höns och tuppar av olika form och färg :-) 
Blomprakt så det förslår...

Förutom alla dessa superfina blommor och arrangemang begåvades jag med massa annat gott i mat-, och dryckväg... Mmmmmmmm. 



Sisådär fyrtio år...

Kära vänner!

Igår gjorde jag något som jag drömt om, önskat, längtat efter, fantiserat om och velat göra - i en sisådär fyrtio år!!!

Jag satt i Stadens Bokhandel och signerade böcker som vore jag en redig å etablerad författare!

Å jag försökte faktiskt se redig och vettig ut, hade till och med tvättat mig och borstat bort den värsta hönesketen under fötterna, nåja, skorna i alla fall, för att åtminstone VERKA civiliserad och normal...

Vet inte om jag lyckades lura någon att jag är normal men hur det än var kom det många trevliga rara nyfikna och entusiastiska bok- och vykortsköpare och jag fick både prata, skratta, signera och lika lyckligt som ödmjukt tacka för uppmärksamhet och uppskattning.

Men jag tror nästan att det inte hade spelat så stor roll att så många bokköpare kom eller ej - för jag satt där och fånflinade brett hela tiden - för jag fick ju min gamla dröm äntligen uppfylld!

En dröm som jag ju närt i mitt bröst... 

En syn som jag närt för min inre syn... 

En målbild jag burit i min själ.... 

En önskan jag förvaltat i mitt hjärta...

En tanke som burit över svackor... 

..I en sisådär fyrtio år... 


Tack till Dig... 

Tack till Livet... 

Tack till Gud... 

tisdag 8 april 2014

När tiden stillnar...


När livet stillnar…



I denna tidiga vår när allt har vaknat tidigt och växtkraften är i full gång och manar fram liv i allt som är vintertrött och blekt – slår ödet och olyckan till och får istället ett liv att slockna.

I ena delen av socknen firade man ett boksläpp i stor gemenskap och i gränslös glädje och lycka.
Samtidigt i en annan del av socknen slog livets grymma orättvisa till med full kraft och obeveklig skoning.

Glädje och Sorg går hand i hand…

Nu möts vi plötsligt i ett vägskäl och i ena stunden kramas vi i glädje och jag får gratulationer och leenden – i nästa stund gråter vi över det tragiska som hänt och på dess ovärdiga omständigheter.

I går blev det spontant flera bybor som samlades i vägskälet upp till åkern där det ofattbara hände och vi kramades, pratades, grät, sörjde, förbannade, undrade och tänkte.

När tragiken är framme så uppstår plötsligt ett slags märklig sammanhållning och ett behov att komma samman, att kramas och gråta tillsammans.

I vägskälet vi stod fanns både döden och livet närvarande. I dess närmaste omkrets har tre bybor slutat sina liv under de senare åren. Vi kom att prata om dem alla. Om B och V och nu M.

Plötsligt slöt ännu en bybo upp och det blev nya omfamningar och tårar.

Det enda ”bra” som tragik för med sig är att vi som blir kvar lär oss att ta vara på varandra, på livet, på stunderna, vara rädda om varandra och leva livet fullt ut – det är förvisso skört men det ska inte hindra oss att verkligen leva och fylla vårt liv med kärlek, värme, ljus, minnen och värde.

Men det är inget som den drabbade familjen kan ta till sig nu. Mina och många andras tankar är hos er och vi känner med er starkt och innerligt. Vi tänker på er oerhört mycket och vi beklagar det inträffade ända inifrån våra hjärtan och själar.

Familjen - känn all vår kärlek, omsorg och omtanke – och jag är säker på att vem ni än vill vända er till med något, vad det än månde vara, så vill vi inget hellre än att ställa upp och hjälpa - om det finns något vi kan göra. Men när döden slår till och människorna omkring den vars livslåga slocknat, lägras av en förkrossande sorg och saknad så känner man sig fullkomligt otillräcklig…

Jag har själv varit där…



Sorg och Glädje går hand i hand… 

måndag 7 april 2014

Första Recensionen!!!!

På bok och författarbloggen Holavedsbrudar har jag så fått min första recension...

Du milde!

Jag som varit såååå orolig för dessa recensenter, kritiker och litteraturförståsigpåare...

Och så blev den första recensionen helt ljuvlig. Se här:

BOK OCH FÖRATTARBLOGGEN HOLAVEDSBRUDAR 

Igår var jag på bokrelease och vad passar väl bättre än att bjuda på en smakbit från denna alldeles färska bok. Det är en fotobok med lantliga förtecken. Bilderna ackompanjeras av underbara sentenser och miniberättelser om livet på landet. 

"Att våga hoppa(s Det kan vara läskigt värre men ibland måste man helt enkelt våga hoppas. Ta språnget. Fatta beslutet. Böja knäna, svikta och ta avstamp och hoppa - med påfallande risk att hoppa i galen tunna. Men några galna tunnor är inget som avskräcker en livserfaren gammal skata..." 

Det var ett fantastiskt party med både riksdagsledamöter och landshövding Minoo Akhtarzand i Jönköpings län bland de inbjudna gästerna. 

Mickan berättade om hur boken vuxit fram ur hennes blogg Njutbart blädder och att även tre böcker till kommer redan i år. 

Utöver detta har hon producerat en serie med vackra vykort och en almanacka. Bilderna är hur sköna som helst och får mig att le brett. Hela hennes blogg är full av dessa och härliga underfundigheter. Det är bara att njuta! 

Boken är utgiven på Isaberg förlag och finns att köpa där för den är sugen. Eller varför inte stödja din lokala fysiska bokhandel. 

Mickans Vårliga vådligheter är en lisa för själen. Läs och må bra!


Ojojoj. Vilken lättnad! Vilken glädje!

Recensenten Ewa K skriver att min bok är en lisa för själen - men för mig är det hennes recension som är en lisa för min själ...


Jodå...

Jodå - det kommer uppdatering och avrapportering av vår gemensamma bokfest här på bloggen idag. För oavsett om du var där rent lekamligt tror jag nog att du var där på något vis och därför väljer jag att kalla den vår gemensamma bokfest!

Men - ge mig bara en stund, för nu bara måste jag pröva några av de nya thesorterna jag fick bland en högst OVÄNTAD OERHÖRT FANTASTISK OMFATTANDE GENERÖS paket- och presentskörd av alla underbara glada bok- och vykortsintresserade medmänniskor.



På återskrivande!!!

Snart...

Er Mickan

fredag 4 april 2014

Höra mig tugga...


Kära läsare som har (o)turen?) att inte bo i Småland - vill ni höra mig tugga och tjöta lite kan ni här här få höra radiointervjun i Sveriges Radio Jönköping som jag hade förmånen att få göra idag inför bokdebuten och bokreleasen i morgon lördag!!!!!

Här kan ni höra mig tugga...
Här kan ni höra!

Varma stora innerliga goa kramar till er alla - vad vore jag utan er...

Ni är bara BÄST!!!!

Hoppas jag får träffa många av er i morgon på releasen!

Kram från Eder LantTant :-)

Radiogäst idag!!!





RADIOGÄST IDAG!

Idag, fredag 4 april, sitter det en trind lanttant i radiostudion klockan 16.15 i programmet P4 Eftermiddag i Sveriges Radio Jönköping som blir första mediet som får se och presentera min debutbok Vårliga vådligheter, en av fyra feelgoodböcker i en serie av fyra som jag släpper i år.

Så lyssna om du vill höra oss småprata om mina böcker och vägen fram till bokdebut samt höra om fjärilarna i magen, ja min alltså = mååånga fjärilar, inför morgonens bokrelease ovanför Vetlanda Bibliotek dit alla som vill är välkomna mellan klockan 11 – 13. 

Jag kan lova er att jag just nu ger uttrycket "SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING" ett ansikte...

Man kan lyssna direkt på webben: Lyssna direkt

GLAD FREDAG!

Morgonkuckel från en trind lanttant och en trind lantherre...


tisdag 1 april 2014

VÄLKOMMEN PÅ RELEASE!!!

Hej igen Govänner!

Nu räknar vi ned dagarna till det är dags för releasen mot vilken jag blickar med stor skräckblandad förtjusning.....

Här är lite mer detaljer kring den för allmänheten öppna bokreleasen mellan klockan 11 - 13 i Hörsalen ovanför Vetlanda Bibliotek.

* Man kan komma och gå som man vill under de två timmarna.

* Klockan 11.30 och 12.30 berättar jag om böckerna och lite om mig själv.

* Det går rullande bildspel med foton från böckerna och ytterligare foton.

* På väggarna hänger några av mina målningar.

* Björns Bokhandel finns på plats och säljer boken "Vårliga Vådligheter" samt min splirrans nya vykortsserie "Mickans Tänkvärdheter"

* Jag står intill vid ett bord och signerar om någon kanske vill ha en spretig kråka i sin bok.

* Vi bjuder på lite dricka och snacks.

* Avgiftsfritt att parkera i Vetlanda på lördag!

* Du som inte känner Vetlanda, ta sikte på det stora grå kommunalhus mitt i Staden så har du bibliotekets ingång strax intill!

Och viktigast av allt - du - ja, just DU - ÄR SÅ IN I HUNDANS BÖVELENS VÄLKOMMEN att komma och dela min glädje och nervositet på lördag!!!!!!!!!!!!

Solkramar från en stirrig men glad lanttant som nu äntligen fått kyssa sin bok och önska den välkommen till världen och önska den ett gott liv i varaktiga och kärleksfulla hem där den ofta får vara i händerna på medmänniskor som vill le och skratta och för en stund förflytta sig till en liten gård nånstans ute i Smålandsskogen...





Samarbete...

Mmmmm.

Det är ett synnerligen angenämt och trevligt sätt att vakna upp på.

Till tonerna av rödhaken som plötsligt satt utanför mitt fönster och sjöng så vackert, så vackert...

Han bryr sig inte så mycket om maten i själva fågelautomaterna utan håller sig mest runt omkring och går och plockar i sig manna som fallit från himmelen. Nåja, åtminstone från fågelborden.

Till sin hjälp anlitade han en kvartett grönsiskor som fick i uppgift att speka ut så mycket hampafrö de bara orkade.

Det gjorde de...

Slutet gott - Allting gott...


Te å mä Länet...




Häromdagen gjorde Husfar och jag något som definitivt ICKE hör till vanligheterna.

Vi lämnade Gården.
Byn.
Socken.
Kommunen.
Te å mä Länet!!!

TILLSAMMANS!

Kors i jisse namn undrar du - vad var det då som stod på när en sådan sällsynthet inträffade.

Jo, för ett och ett halvt år sedan förärades jag med en gåva av Syster till en vistelse på hotell med tillsammans med en kär vän.

Då Johanna Gris inte ville följa med frågade jag Husfar som förvisso motvilligt men dock, sa jag och följde med.

"Även om jag fasen i mej egentligen inte hinner fara iväg på sånt lafs, ja behöver gå till skogen å röja vinnfälle" muttrade han surmulet när han gick och sparkade i gruset.

Sagt och gjort, efter många långa mödosamma förberedelser och mutanden till höger och vänster hos djuren så tuffade vi iväg i sydvästlig riktning. Vi hade valt det absolut närmastliggande hotellet för att inte slösa bort någon tid på något så tråkigt som själva bilfärden.

Väl framkomna till den vackert belägna herrgården blev vi smått skrämda av den månghövdade skara vi såg.
Folkskygga jag fick ilningar i ryggen när jag såg hur mycket människor där var men snålheten och nyfikenheten vann för eremiten i den stunden och vi checkade in och fick vårt rum.

Därefter stövlade vi direkt till relaxen och låg där förnöjda och flöt ett par timmar i ett bubblande badkar i bästa Kräftkokarstyle.

Efter detta njöt vi av god mat och dryck och redan halv nio somnade jag. Du milde, vem blir inte helt slut av alla intryck som det innebar att lämna Gården. Byn. Socken. Kommunen. Te å mä Länet...

Redan vid fyra vaknade jag av gässen som ropade nere i sjön. Sen låg vi och räknade minuterna tills dess att vi kunde få äta frukost. Vid 06.18 pep det till i mobilen, då var det Dottir som berättade att Sädesärlan just kommit hem till Gården.



Du milde! Nu var goda råd dyra. Jag var förståss tvungen att snabbt som ögat komma hem och önska nämnda pippi välkommen för sommarsäsongen 2014.

Vi hängde först på låset till restaurangen, kastade i och lite att äta, checkade ut och lämnade det lilla hotellet med väsentligt färre sikiner än då vi anlände och tuffade hemåt.

09.17 svängde vi in på Gården. Åhhhhhhhh vilken frid, vilken lycka. 21 timmar hade vi varit borta.

Husfar gick till skogen, jag matade och pratade med ärlan, ropade på Johanna som blev så glad att hon i ren glädje rusade uppför kökstrappan - det har hon aldrig gjort innan! Sen gjorde jag lite picnicmat med hembakta baguetter och god fyllning med gårdens ägg, förstås, till det ett par kalla pilsner och så ropade jag på Randis, Johanna och hundarna och så gick vi iväg uppåt ängen. Jag gick barfota och bara i långt linne - Johanna hade inget linne alls...









Sedan satt vi i skogsbrynet och njöt av solen och våren och av att vara hemma på gården igen.

Nu dröjer det nog till vi lämnar Gården. Byn. Socken. Kommunen. Ja te å mä Länet...

Och så sant som det är sagt - borta bra men hemma bäst :-)



fredag 28 mars 2014

Linsmiss(e)

Jag skulle bara ta ett foto på den blommande lungörten - tog fotot och hade INGEN ANING om att Randis hann sätta fram ditt tryne i bilden.

Hon är, liksom mina känslor, överallt och ingenstans!

Men det blev ju för tusan en BRA BILD ju!

Hon är för dråplig! Hon var ju inte ens där när jag mödosamt hävde mig ned i markläge för att fota lungörten - men i samma nanosekund jag tryckte av måste hon rusat dit och fram i linsen.

Randis är nog en riktig linslus när allt kommer omkring.

Eller en linsmiss(e)...

Godmorgon!

torsdag 27 mars 2014

Historiskt ögonblick...


Historiskt ögonblick?
Javisst.
Men bara för mig.
Å andra sidan är det ju inte så lite...



Kära vänner, igår kom det ett paket med Postmannen mitt på dagen.

Jag vågade INTE ens röra det på flera timmar. Jag visste ju att det låg i postlådan för jag såg när han, Postmannen alltså, la i det, men jag vågade inte ens lyfta på postlådans lock!

Första säkerhetsåtgärden var att vänta in Husfar. Ifall jag skulle trilla av pinn...

När Husfar kom in med paketet, flinade han och la det på bordet. Där fick det ligga och mogna någon timme.

Husfar slog upp varsin konjak till oss då han var av den fasta övertygelsen att detta ögonblick tarvade starkare drycker av denna kaliber.



Så småningom vågade jag börja hålla min hand på paketet, gned fram och tillbaka. Sen vågade jag lyfta det och strax tryckte jag det mot mitt bröst, nåja, det kom ju inte så nära hjärtat ändå men symboliskt var det tryckt mot hjärtat.

För säkerhetsskull vaggade jag ut till Lyckopölen för att därintill dra till mig positiv energi - och OM det var ett fruktansvärt innehåll i paketet så kunde jag bara kasta mig däri och försvinna...

Så småningom öppnade jag paketet och drog fram två exemplar av min allra första egna bok!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vilken känsla!

Så började jag slå lite i boken.

Jag skrattade, grät, rodnade, skämdes, flinade, stängde den, öppnade igen, grät ännu mer, tog en skvätt konjak och flinade igen. Ropade till ibland och använde kartongen som skämskudde, rodnade, skrattade, grät och....

Känslorna var överallt och ingenstans!



I morse hade vi lite bokfirarfika nere hos finaste Bror Tvilling i sällskap av Mobbo Stig.

Bror Tvilling kan inte komma på min release så fast jag bara hade två böcker kändes det så självklart att han skulle vara den första att få min bok i sin hand.

Jo, jag darrade när jag signerade min allra allra första bok....



Har ju haft en fantastisk men nervös resa i vår - nu är boken här!

Idag har jag känt en ny värk i magen, ja, delvis glädje och lycka men en stor stor dos ORO!
Nu finns ju boken på riktigt och snart kan ni alla känna, titta, bedöma och - det värsta av allt -fördöma och dissa...

Gulp!

Men ännu har jag några dagar kvar att leva i mitt naiva glädjerus och känna lycka och stolthet. Inatt sov jag med boken under kudden :-) Hehe, hur fjantig får man bli???

Jag vill så gärna dela min glädje med dig - därför är du oerhört och innerligt välkommen till bokreleasen lördag den 5 april mellan klockan 11 - 13 ovanför Vetlanda Bibliotek.

Då kan vi ses på riktigt och inte bara mötas här på bloggen :-).

Kanske blir det rent av en kram?



Ni som vill se och kanske köpa boken Vårliga Vådligheter kan gå till er närmaste bokhandel, både boken och vykorten finns i handeln över hela landet. Och har de inte sakerna hemma kan du beställa så kommer det hem till din stad och på så vis kan ju andra, ickebloggföljare, kanske få syn på lantligheten och tantligheten :-).

Eller så går ni in på mitt förlag, Isaberg Förlag, sida http://www.isaberg.nu/shop/ och beställer det ni vill ha!

LYCKOKLUCKEL Å GRODKÄRLEK!

Er skitglada Mickan



En tant i skylten!

Det är för tjyven ingen begränsning på alla nya upplevelser i desse dagar...

Nu har jag till och med (med viss möda...) klättrat upp Vetlanda Biblioteks jättestora skyltfönster och ginglat upp massa bröte och skyltar inför bokreleasen nästa lördag den 5 april.

Ni ska veta att det känns SUPERKONSTIGT, nästan otäckt att se allt det där i skylten. Massa foton och bilder och grejer som i så hög grad handlar om MIG????

Va???

Hövvenamäj...



tisdag 25 mars 2014

Tänk & Tyck!!!



Kära bloggläsare! 
Säg nu vad ni tycker om den här framsidan till min kommande almanacka för 2015. Är jag i hamn tycker ni?

Månadsbladen får ni inte se - de är "hemliga". Ännu...

Men det är mer än bara ett foto på månadsbladen, det är litet annat också, så mycket kan jag berätta :-) 

Skriv direkt här i kommentarsfälten eller maila mig på mickan.thor@tele2.se 

Nu ska jag till Staden för att försöka fylla ut skyltfönstret - och ja, det är förstås inga problem att fylla ut det så länge jag är där och bygger, men det är ju liksom inte det som gäller... 



Går som tåget...

Allt går som tåget!
Det är fullt ös på allt och inget!

Varje dag händer massa saker - och det mesta är riktigt roliga saker. Jag får trevliga besked, överraskande händelser, fina möten och så, i vanlig ordning, en massa massa massa tankar som snurrar i "hövvet".

Idag ska jag bygga upp ett skyltfönster inför nästa lördags boksläpp! Du milde!
Jag har väl aldrig gjort något sådant förr. Och nu ska det ske.
Och så ska skyltfönstrets innehåll handla om mig!
Om mina böcker!
Om boksläppet!
Om vykorten!
Om almanackan!

Hua!

Men jag ska göra mitt bästa. Igårkväll stod Husfar och jag i källaren och klistrade bilder på masonit. Det är så vi gör, vi lantisar som varit aktiva i små ideella föreningar och sånt, då slår man inte på stort och beställer stora fina (DYRA) affischer utan tager vad man haver...

Visserligen syns det lång väg att allt är liksom "home-made" men vad gör väl det? Jag är också "home-made".

Randis mä!



Tack Cecilia och Karin för all hjälp...

onsdag 19 mars 2014

Gåskarl med tillit

Igår hade Gåskarlen en svår dag!

Varför undrar du kanske?

Jo, det var flygspaning längs ledningarna. Med helikopter.

Då flyger de lågt, lågt med helikoptern och följer ledningarnas dragningar genom skog och mark. Och tyvärr går det många ledningar kors och tvärs här över gården vilket betyder att den där helikoptern flyger rätt över gården flera gånger.

Redan för några år sedan märkte vi hur rädd han blir, Gåskarlen alltså, när helikoptern närmar sig i skyn. Då såg vi hur han från att fridfullt gå och beta ute i Ängen plötsligt lystrade, tittade uppåt skyn och antagligen såg en flygande rovfågel a la dinosauriestorlek.

Då sänkte han huvudet och bara R U S A D E rätt in i höneluckan så att fjädrarna rök och plattfötterna small!



Igår var det så dags igen, men då jag har en smalare ramp in till höneluckan sedan en tid tillbaka, så använder inte Gåskarlen den rampen utan jag får manuellt släppa ut och in honom genom dörren.

Så igår när helikoptern kom fick jag syn på Gåskarlen då helikoptern närmade sig från Hillehållet.

Han sänkte huvudet, började springa, följde lagårdsgaveln, rundade knuten alldeles intill väggen och sprang sedan tätt intill längs lagårdsväggen ända bort till rännebron - där hök han sig och tog skydd inunder den trygga rännebron!

Jag tyckte synd om honom och öppnade fönstret här i min skrivkammare och ropade:

- Men lille gubben, stackars dig!

- Blev du rädd? 

Jag jollrade vidare:

- Såja, det är inte farligt. 

- Kom upp hit till mamma!

Han lystrade och just som helikoptern började närma sig igen var det som om han bestämde sig, han tog liksom sats, genade rätt genom trädgården och skenade upp till mig.

Till trygga Husmors frodiga famn.

Det kallar jag tillit det...

Gomorron!



måndag 17 mars 2014

KattKärlek i SvartVitt...



Husfar + Randis = SANT!