Oktobermorgon.
Årets allra första. Såg genast på morgonen att det var ett speciellt ljus ute. Frågade hundarna om vi skulle gå ut - det var de förstås genast med på.
Strosade omkring här på vår gård med våra få djur och på granngården med alla fina Simmentaldjur.
Solen stod fortfarande lågt och kastade långa skuggor som rann bort över ängar och vägar. Nätterna blir allt kallare och tung dagg bildas i grödorna, ibland blir det rent av vitskimrande frost.
Tidens gång.
Jag kan inte säga att jag älskar den här tiden, jag blir vemodig och ängslig över alltings förgänglighet. Får ångest över det mörka halvår som väntar. Ensamheten. Mörkret.
Men - jag försöker uppskatta det fina som ändå erbjuds i dessa höstliga tider.
