fredag 9 april 2021

Paus...

 


Hej mina govänner!

Nu får jag nog göra ett inlägg för jag får så många privata meddelanden från oroliga vänner som undrar hur jag mår och varför jag är ”tyst” och inte skriver och lägger in lantliga ”mickanfotografier” från naturen eller det lantliga köket.

Jag har haft en risig vecka och inte mått så bra, vare sig i kroppen eller mentalt. Varit frusen och trött med ganska mycket värk och mörka tankar. Då finns inte orken att skriva eller vara aktiv på sociala medier. Vilat ibland men så sitter jag ofta bara här vid mitt köksbord och glor håglös ut genom fönstren.

Ömsom regn, ömsom hagel och hårda iskalla vindar råder nu utanför mitt vedspisvarma kök. Jag vill inte ens gå ut med soppåsen!!! Riktigt, riktigt ruggigt väder – och det känns så oerhört privilegierande att få sitta här i köket och kura aprildag. Katten Spöket ligger bredvid mig, ihoprullad till en kringla och spinner. Bara det är ju mysigt!  

Men igår gav jag mig ut på en promenad! Stod nere vid Fridhem och betraktade tre rådjur som gick på Lilla Gubbalyckan och betade några första gröna strån. Lyssnade till både koltrastsång och ljuvliga bofinkens glädjefulla drill. Hörde tranor ropa nerifrån Hagsjö och Sjölandet. Såg en enda liten, men ändå starkt gul och lysande, tussilago i diket.

Efter en stunds betraktelse över naturens gåvor började jag gå igen med mina stavar och Tasspatrull upp till kära grannen Anneli, tog in hennes post och fyllde på mat till fåglarna. Efter en liten pratstund med henne fortsatte jag promenera uppåt och vek sedan av från vägen för att gå över skogen hem. Jag var lite på ”jakt” efter vårens första vitsippor men icke! Inte ens små bladverk i mina allra bästaste vitsippeplatser. Så jag lär väl få hia mig lite till innan dessa, vårens budbärare, dyker upp här hos oss på det kalla höglandet.

När jag kom ut ur skogsbrynet efter vandringen genom Lövängen slogs jag av hur grönt det börjat spira hemmavid på Stuvegärdet och trädgården. Kunde inte låta bli att ta av mig vantarna och ta en bild. Molnbilden är så dramatisk som den kan vara! Innehåller både hopp och fara på något vis, känner jag.

Du får nu dela den vyn med mig här!   

Ps. Just nu haglar det väldigt intensivt här hos mig! Ds

fredag 2 april 2021

Natt mot Långfredag...

 


Natt mot långfredag.

Vaknar av att en katt jamar vid sängens fotända. Så hoppar en vovve ned och visar att hon behöver gå ut. Jag stiger upp och släpper ut katt och följer med hund ut. Tar på mig en fleece. Och – kanske lite dumt och vågat med tanke på mitt hälsotillstånd – husfars stora träskor på fötterna.

Står ute i trädgården. I nattens mörker. Andäktig.

Grodorna knorrar i sina kärleksakter ute i Lyckopölen.

Stjärnorna lyser klart på det svarta himlavalvet och jag tittar lite tafatt efter de få stjärntecken jag lärde mig som liten. De är väldigt få, bara stora och lilla Karlavagnen. Typ.

Önskar jag kunde mer om stjärnorna, det är så fascinerande och mäktigt att stå på gräsmattan här på jorden och titta upp på allt det stora, oändliga och hemlighetsfulla som finns där uppe i universum och som får mig att känna mig oändligt liten.

En kattuggla hoar intensivt. Hoooooo ho ho  hooooo. För ovanlighetens skull kommer ropen nedåt Stora Gärdet och Ängalyckan. Nästan alla andra gånger hör jag kattugglan uppifrån Lövängen.

Plötsligt kommer Dagny tillbaka och har rastat sig färdigt. Jag sveper fleecen tätare omkring mig, kniper hårdare med tårna i Husfars alltför stora träskor och så traskar vi tillbaka mot huset, uppför farstutrappen och in i värmen igen.

Å nu är vi här – tillsammans med dig!  

Önskar att du får en fin, lång, skön påskhelg med inslag av både sysslor och vila.

tisdag 30 mars 2021

Färgerna återkommer


Ljudbilden från Lövängen är massiv. Vårfåglarna är otroligt ystra. Sjunger och kvittrar generöst. Ibland gör sig någons stämma högre och lyfter över kakafonin av fågelsång. Koltrasten och bofinkens ekvilibristiska och vederkvickande sång exempelvis.

Bäcken invid grusvägen ned till Bjurvik porlar förföriskt. Gräsmattan börjar bli ordentligt grön av vårlökens blad. Vita snödroppar och snöklockor bryter av i grönskan. Krokusens färgglädje lyser upp den gråaste dag.

måndag 29 mars 2021

Firande i fyrhjulingarnas och crosscykelns tecken


När nu Gottfrid fyller nio år önskade han sig ett kalas här i Kärr med hamburgergrillning och utflykt med fyrhjulingar och hans fina crosscykel. 

Sagt och gjort. Det blev ännu ett utomhuskalas här på gården. Det funkar riktigt bra. En stockabrasa att värma sig vid samt en grill för matlagningen, både mysigt och praktiskt. 

Vi träffades runt brasan och tog lite dryck, hade en korg packad med lite dryck och tilltugg som placerades i vagnen bak vår fyrhjuling där också barn och barnbarn åkte. Vi åkte en rejäl runda och tog paus nere vid Sjölandet. 

När vi kom hem tände vi grillen och snart fick alla mat i magen. En lyckad födelsedag tror jag nog att Gottfrid känner!  

















måndag 22 mars 2021

Min förmiddag


Gått en runda med stavarna – utan krage. Gick upp till Rosenborg. Grannens stora mäktiga Simmentaltjur stod alldeles vid vägen och vi pratade en stund, tjuren och jag. 

Uppe hos Anneli fyllde jag på med frön i hennes fågelautomat, vi är lika glada åt fåglar både hon och jag. Så pratade vi en liten stund förstås.

När jag gick hemåt igen kom min tvillingbror ifatt mig, han går mycket raskare än vad jag gör. I en påse hade han med fikabröd. Så vi gick hem hit till Kärr och satte på kaffe. Alltid trevligt att sitta och prata en stund med Bästebror!

Ett flyttstreck med gäss kom och for över våra huvuden på väg, de var på väg norröver. De skränade väldigt, kanske av iver och hoppfullhet inför det sommarhalvår som nu väntar och allt vad det innebär av parbildning, äggläggande, ruvande, ungar som kläcks, en ständig jakt på föda för att hinna få ungarna stora innan höstens flytt söderut.

Skatorna är ystra och busar med varandra och gör vådliga krumbukter i luften när de flyger kors och tvärs genom trädgården. Solkatter blänker i Lyckopölens vatten och förstärker känslan av vår. Fåglarna kvittrar med det där drillande sättet som vårsolen lockar fram hos småfåglarna.

Det kommer ganska starka vindilningar ibland, så pass att den drog med sig mina gåstavar som står ute på farstun, de föll mot dörren med en skräll.

Jag känner mig ganska låg idag. Funderar mycket på framtiden och hur allt ska bli. Det tar mycket energi att fundera och grubbla och jag blir lätt trött. Att hålla huvudet själv utan krage tar också energi men jag gör som sjukgymnasten råder mig, promenerar utan krage.    

Eldar i min spis och försöker bli varm – även inuti. Känner mig så frusen idag så spisvärmen är så välkommen, så välkommen. Nu ska jag ge hundarna lite lunch och sedan greja lite med mina blommor, det brukar höja humöret att hålla på med blommor och växter.

Jag hoppas du får en bra start på veckan!

Kram,

Mickan

söndag 21 mars 2021

PÅ SPANING


Jag sitter trött och smått håglös vid min sedvanliga plats här vid bordet i köket och tittar ut genom fönstret. Katten Randis gör likaledes. Hon sitter vid mina många ”elefantöron” och kikar ut mellan bladen.

Förenade i samma syssla, som att håglöst glo ut, sitter vi här båda två och tittar ut över trädgården. Ser katter gå längs trädgårdsgången. Ser koltrastar pila fram och tillbaka i gräset och hackar i grönskan med sina näbbar som är alldeles orange och kontrasterar effektfullt dess i övrigt svarta fjäderdräkt. Ser torra fjolårslöv lyfta lite lojt i de måttliga vindar som råder.

Vi ser vita snödroppar som här och var bryter av vårlökens blad som nu så smått börjat skifta i skirt grönt. Ser på röret med nötter där ett tiotal rara blåmesar sitter och pickar på godsakerna. Ser på skatparet som bygger på sitt bo med iver och frenesi. Ser vattnets försiktiga vågrörelser på Lyckopölen. Ser vårystra småfåglar jaga och leka med varandra i vådliga krumbukter uppe i luften.

I morse ropade tranorna sina sällsamma skri. Trumpetade högt! Skriandet var alldeles nära. Genast började jag söka av grannskapet för att se var de gick. Åkern bak huset där de alltid går i några dagar varje vår, är plöjd så där visste jag att de inte skulle vara. Så jag tittade ut på Stuvegäret och försökte förnimma tranorna, men såg bara en katt som strövade tvärs över gärdet.    

Men till slut upptäckte Husfar tranorna uppe vid Hagelsås, de gick så nära huset att vi förvånades över dess djärvhet, tranornas alltså, inte husets… Med sytrådssmala ben vandrade de i sakta mak med höga knälyft fram, efter varandra. Det är stora fåglar. Mäktiga. Och deras skri är fantastiskt imponerande!

Idag är det vårdagsjämning men dagen är mulen och grå. Jag känner mig också mulen och grå. Och frusen. Sitter med min softkrage runt hals och nacke och försöker övertyga mig själv att jag ska vara glad och tacksam över livet. Och det är jag ju egentligen! Men vissa dagar och stunder är man lite lägre i humöret än andra. Så är det bara. Men jag är glad över alla mina positiva stunder, det är jag verkligen och sätter stort värde på välbefinnandet som har börjat infinna sig då och då.

Idag har vi varit uppe hos Son och Sonhustru och Barnbarnet Ninni i Thorshill med några små presenter till bebisen som snart ska komma. Ninni är så generös med kramar, leenden och lysande ögon. Hon förevisade mig den lilla bebissängen som redan var bäddad och klar. Ninni sprang dit och lade dit den mjuka skallran som vi hade med.

-          Här hos bebisen ska den ligga Famo, så Ninni så bestämt.

Välkommen till vår klan lilla bebis! Vi älskar dig redan till månen och tillbaka!

Ni ser – det finns alltid saker att glädjas över! Hoppas att du också finner glädjeämnen i din dag och din tillvaro!

Nu önskar vi dig en fortsatt härlig helg!

Mickan & Co 

onsdag 17 mars 2021

SNÖKLOCKOR

Gomorrhår! 


Ett par domherrar sitter och fångar solstrålar med sina rödskinande bukar. En nötskrika sitter i automaten och för sin näbb fram och tillbaka och massor av frön ramlar ned på marken. Några skator går tacksamt under och pickar bland de nedfallna fröna. Ett par katter sitter på trappen och tittar på mig.

Ute på vägen åker grannar till sina arbeten och uppdrag. Skolbussen samlar upp barn längs vägen. Men jag sitter här och kurar vid köksbordet med min nya mjuka stödkrage runt halsen. Har inget arbete att åka till. Har förresten inte ens möjlighet att arbeta ännu med min sköra nacke.

Låter blicken då och då gå till snöklockorna som jag plockade igår. De är så näpna. Vedspisen susar. Kaffet har runnit ned och sprider den goda kaffedoften här i köket. I vedspisens ugn har jag några frallor på upptining, tänkta till frukosten. Tror jag ska steka några ägg att ha på smörgåsarna, det är alltid gott.

Ja, så är onsdagen här och nu är det upp till oss att fylla den med något innehåll. Jag ska gå ett par rundor utomhus med mina stavar, helst utan krage sa sjukgymnasten, för att försiktigt träna upp musklerna som inte har använts på flera månader i stel nackkrage. Nu har jag en mjuk krage som jag tar på mig när jag blir alltför trött av att gå utan krage. Det går åt massor av energi till att försöka hålla upp huvudet utan krage.

Nu har jag fått nya små övningar för att sakta bygga upp musklerna igen, utan att fresta på de skadade kotorna. Det går sådär, men det är bara att försöka och våga. För jag märker att jag är rädd att göra vissa ovana övningar med huvudet, nacken och axlarna.  

Nu kommer Husfar och vi ska börja med frukost till både oss och djuren. Önskar dig en fin och värdefull onsdag som jag hoppas blir en bra dag för både dig och mig.

Kram,

Mickan & Co

lördag 13 mars 2021

Grannumgänge



Vi har ju glädjande nog fått nya och mycket trevliga grannar i två näraliggande "gamla ödestugor" som stått tomma i många decennier, ja så länge jag kan minnas faktiskt! 

Aldrig aldrig aldrig trodde jag väl att jag skulle sitta på Rosenbergs veranda här i Kärr och dricka kaffe med supersnälla Anneli. Aldrig! 

Och aldrig kunde jag föreställa mig att jag skulle se stugan Fredsberg, under Rullaberg, utvecklas och bli tipp topp modern inuti och att jag och Göran skulle sitta där och ta ett glas tillsammans med jättetrevliga Mette som bor där. 

Det stämmer det där man brukar säga: "Man ska aldrig säga aldrig..."


När vi satt på verandan hos Anneli och fikade kom min tvillingbror Mats förbi och satt på trappen och fikade med oss tre grannfruar. Det var så himla trevligt i solskenet! 

Mats kontrade och bjöd oss på Afternoon Tea i sin underbara sjöbod invid Tjurken. På vägen dit hämtade vi Mette och hennes Sture som fick hoppa upp i kärran bak fyrhjulingen intill mig. Jag berättade lite om ställena vi åkte förbi. 

Så körde Husfar gamla vägar som vi trodde Mette kunde gilla att promenera och känna till. Vi hörde över Solhem, Hagsjö, över Sjölanden där vi stannade invid en gammal odlarlada. Där tog Husfar fram kartan på sin telefon och visade Mette var hennes utmark som hör till hennes Fredsberg, finns. 


Sedan åkte vi till Bjurvik och Lugnet där Mats bor. Anneli anslöt med sin bil och därefter hade vi ett par härliga timmar i en soldränkt sjöbod. Anneli, som har problem med lungorna satt halvägs utomhus och vi andra spred ut oss på Coronaavstånd. 

Tänk vad mycket mysigt man kan få uppleva med lite grannumgänge! 





NYKLIPPT


Häromdagen var det lite högtid för mig. För det första att bara komma hemifrån och lämna min självpåtagna isolering. 

Husfar körde mig, precis som han gjort i flera månader nu. (Jag får väl snart börja övningsköra lite försiktigt så jag kan se om jag fortfarande vet hur man gör...)  

Hur som helst styrde vi kosan till min goda väninna Ing-Marie Albinsson som driver Salong Hårfager i sitt vackert belägna hus i Källeryd, Södra Solberga.

Det är som en liten fest att komma till Ing-Marie och låta sig pysslas om. 

Och hon är inte bara en fantastiskt duktig frisörska, hon är så trevlig, godhjärtad och bjuder alltid på fantastiskt goda egenmeckade mackor och hembakta bullar till kaffet! Vilken service va???!!!  

Så man blir inte bara fin i håret, man blir mätt i magen, varm i hjärtat och glad i sinnet hos bästa frissan Ing-Marie!  

Är så tacksam över de fina timmarna på Salong Hårfager! 

Nu är jag inte bara nyfrissad utan också kraglös - men varken lottlös eller hopplös! 



Trevlig helg önskar jag dej! 

/Mickan 

torsdag 11 mars 2021

VARGTIMME

Då är det vargtimmedags igen. Har tänt upp ljusen och i spisen som alltid. Har tänt ett ljus i en aromalampa och hällt i vatten och droppat i eteriska oljor som min vän Carro har lärt mig. Det ryker så fint och doftar så gott av kanel här i köket nu. Hemtrevligt liksom.

Så många fina svar/kommentarer jag fick av er alla igår på mitt nattliga inlägg här på FB. Blir så glad och rörd när jag läser era svar till mig, ni berör mig och berikar mig med era kommentarer, det vill jag att ni ska veta! Tack för att ni finns och att ni tar er tid att skriva till mig, det betyder mycket för mig!

På klockan på mikrovägsugnen står nu 3.33. Triss i treor alltså. På min köksbänk står tulpaner i givakt och är så fina, en brukorkidé står i Ernstglasgrukan och är sååå ståtlig! Jag tycker om att omge mig av vackra ting och stilleben. Inte för pråligt och inte för mycket men vackert så att jag trivs och känner att det är fint omkring mig. Då får jag liksom ro i själen och inspiration att skriva. Tyvärr blir det inga manus till böcker eller så, utan mest bara kortare inlägg här till er och på min blogg. Men det är vad som funkar för mig just nu så då får det vara så.

Jag har tagit på mig kragen nu en stund. Det kanske låter underligt men jag behöver ta på mig den ibland när jag får ont och när jag känner mig extra skör och naken om nacken och halsen. Jag slappnar liksom av när jag har satt på mig kragen. Men jag är också utan den i flera timmar och även det är skönt. Framför allt är det väldigt skönt att få krypa ned i sängen om kvällen utan den hårda kragen!

 Inatt är jag nog lite extra uppspelt i sinnet för idag på förmiddagen ska jag åka till min mycket goda vän Ing-Marie som har Salong Hårfager i sitt hus ute på landet i Södra Solberga. Jag ska klippa mig för första gången på mycket länge. Kanske rent av göra lite slingor. Det har inte funnits utrymme (eller är det bara det att jag inte orkat?) för sådant koketteri i mitt liv sedan jag bröt nacken så det känns spännande och snudd på euforiskt att jag ska åka bort och göra något annat värdsligt än sjukhusbesök! Dessutom träffa en mycket trevlig kvinna som jag tycker mycket om. Jag har förberett en liten ”goodiebag” till henne med smakbitar av diverse ting som jag tror hon tycker om!

I kylen står nu 6 små folieformar med kålpudding som jag bakade igår. Hoppas att de är goda! För vi har inte smakat dem ännu. Saknar att få ge Farmor Ingrid matlådor ty jag vet hur mycket hon uppskattade hemlagad mat. Saknar henne överhuvudtaget väldigt mycket. Jag har ännu inte vant mig vid tanken att jag är klanens Äldstemor efter att vår älskade Lillafarmor somnade in två dagar innan min olycka. Livets oförutsägbarhet…

 Men jag har ju såååå mycket i mitt liv och i min tillvaro att glädjas över. Att vara tacksam för. Att känna ödmjukhet inför. Och det gör jag också. Men ibland brister det och jag blir ledsen och gråter. Men sedan kommer nya impulser och känslor och jag lyfter flera steg på livets känslostege. Tack för det.

 Nu ska jag lägga på mer ved i spisen och fylla på mitt vattenglas! Tack för sällskapet vännen <3

onsdag 10 mars 2021

Miss-i-nassen


Katt som behöver släppas ut. Hundar som vill ut och kissa. Tankar som gräver och skaver. 

Mer behövs inte förrens jag måste stiga upp och lämna sängvärmen och den sött sovande Husfadern därhän där uppe i sovkammaren för att gå ned och åtgärda djurens behov. 

Men det går att göra mysigt omkring sig även om det är miss-i-nassen. Tända i spis och tända ljus och mysa till det riktigt i köket. Då lindras skavet från tankar och grubblerier.

Tänk så bra jag har det!!! En familj, ett hem, ett hus, en gård, husdjur, goda vänner, snälla grannar, vackra omgivningar både inne och ute, lugn och fred - och så alla ni, härliga vänner på sociala medier!!! 

Om ni visste vad viktiga ni är för mig och vad jag uppskattar era kommentarer, speciellt de skrivna kommentarerna! Dekalkommentarerna i all välmening men jag tycker om orden. 

Jag älskar ord och bokstäver. Att sätta samman bokstäver till ord, ord till meningar, meningar till budskap. 

Det är inte så mycket som funkar för mig, jag kan inte läsa böcker, inte lyssna på böcker, inte följa teveserier, inte lyssna på poddar - men att skriva fungerar! Det är jag så tacksam över. 

Och jag är tacksam över att du läser :-) 

Nu är klockan tre och kanske ska jag göra ett försök att lägga mig och sova igen. 

Kram på dig vännen min! 

/Mickan  


torsdag 4 mars 2021

Vansinnesdåd i vår stad


En oerhört tung dag att vakna upp till, denna torsdag den fjärde mars 2021. Har fruktansvärt svårt att förstå det vansinnesdåd som skedde i "vår" lilla stad Vetlanda igår. Varför, varför, varför sker sådant här i vårt land? I vårt Småland? I vår kommun? En utpräglad landsbygdskommun där jag tills nu har känt stor trygghet och tillit till såväl miljöerna som människorna.

Jag är ledsen och känner att något rubbats och förskjutits i min själ och mitt hjärta, i min tilltro till livet och mina medmänniskor.

Tänker med sorg i hjärtat på alla drabbade och allas anhöriga, nära och kära, måtte de kunna luta sig mot varandra och på så vis finna styrka. Jag tänder ett ljus för er!

Var rädda om er alla mina vänner och ta hand om er själva och varandra. Ring era nära och kära och visa er omtanke. Nu måste vi hålla samman och stötta varandra!

Stillsam omfamning

Er tillgivna,

Mickan

tisdag 2 mars 2021

Ännu ett utomhuskalas!


De har avlöst varandra, alla dessa utomhuskalas! Det är helt fantastiskt! 

Aldrig har jag varit med om att dels själv arrangera, och dels få vara bjuden till och deltaga i, så många utomhuskalas som i desse pandemitider!!!

Det har varit Födelsedagskalas, Coronakalas, Utekalas, Svenstorpkalas, Barnkalas, Knytkalas, Grannkalas, Vinterkalas, Tvåårskalas... 

Här kommer bilder från söndagens Tvåårskalas för liten Ines.















Strålande väder och strålande humör på oss allesammans - hele klanen. 

När vi kom hem satte vi oss en stund ute i Lutan intill dyngstacken med hundar o höns. Sedan avrundade vi dagen med att göra husmansklassikern Stekt fläsk med löksås. Husfar stekte fläsket ute i Muurikkan så slapp vi stekoset inne. 



Sicken fin, värdefull och minnesvärd dag i sol, kärlek och familjegemenskap! 

Puss o Kram,

Mickan & Co