onsdag 30 december 2015

Hemma!












Så är jag då hemkommen till gården igen efter dryga veckan på lasarettet. Delade känslor men nog mest positivt. Men det går så fort och plötsligt att man nästan inte riktigt hänger med. Ena stunden låg man med intravenös antibiotika i armvecket, syrgas i näsan, dunderhuvudvärk pga  skyhögt undertryck fastän klockan bara var 05.30 o man inte gjort ett skapandes grann - och så bara ett par timmar senare kopplar man bort syrgas, drar ur kanylen o ersätter antibiotikan med tabletter, säger tack o hej , skickar med blodtryckssänkande medicin hem o säger att jag snart kommer bli kallad t Vetlanda Vårdcentral för uppföljning. 

Öh, ja, jo... Jaha...

- Ja tack o hej sa jag med, krängde av sjukhusskjortan o på med Gudrun Sjödéntunikan, stack armen under Husfars o så gick jag på litet darriga ben med honom ut i friska luften, hörde och kände hur snö knarrade gott under sulorna medan jag, ännu i armkrok med maken, tog mig till bilen. Först for vi till Apoteket o hämtade en nästan löjligt imponerande mängd medikamenter, gav med ett trött leende några sedlar till tiggaren utanför o så for vi hem. 

Här hemma väntade fådda blomster o julgrupper, en naken julgran, en översiggiven Gråtomte samt några ödsliga julklappar likt en liten vemodig erinran om den julhelg som visst har passerat sedan söndagen innan jul då tant blev sjuk. 

Djuren sällar sig bums intill sin Matmor o det råder ingen hejd på visad kärlek o tillit! När Husfar släppte av mig utanför huset satt ankorna ute på isen i vintersolen, jag pratade några ord med dem o berättade att jag nu var hemma o inte tänkte lämna dem igen. De lyssnade och lade, likt räven som lyss på möss under snön, huvudena på sned för mina olika tonfall. Efter en stund då jag tittade ut var det tomt ute på Lyckopölens is men då jag öppnade köksdörren fick jag förklaringen - de hade allesammans traskat upp till farstutrappan o satt där o väntade på mig o då jag öppnade sa de unisont: 
- Välkommen hem Matmor - vi har saknat dig! Jag sprack upp i ett vargaflin (tyvärr inte använt på ett tag) o snattrade tillbaka något om att även jag har saknat dem. 

Nu sitter jag uppkrupen i soffan under filten med raggsocksbeklädda fötter o kissen Grålle i knäet. Hundar, nöjda över att flocken är komplett, snarkar i stolen intill, vindspelet på verandan spelar sällsynt vackra toner som ackompanjeras av taktfasta slag i flaggstångens lina som, en aning för slak, slår hårt mot stången i vinden. 

En blek men lågt stående, vintersol ger långa skuggor upp över Stuvegärdets vall, ojämn o märkt av sommarens nedgrävning av 600 meter jordvärmeslang. 

Ett o annat dovt sprak o knäppande hörs från vedspisen vars lucka jag stängt. I övrigt är här alldeles alldeles tyst - vilket jag storligen uppskattar. 

Sonen har varit förbi o kramat sin trinda moder som började gråta av rörelse. 

Grät av rörelse o känslor gjorde jag även en tidig morgon ( kanske Julaftonens?) då en man, mitt i sin gärning och klädd i sina ambulanskläder, kom upp till min sjukbädd och smekte mig så rart över kinden och önskade mig god bättring o god jul. Jag var lite febervimsig men stammade fram nåt slags tack för hans fina gest att ta sig tid att leta reda på, och komma upp till, mig. 
Då svarade han
- Klart jag vill titta till dig - du gör alltid så mycket gott för oss andra så det känns bara bra om vi kan få ge nånting tillbaka till dig... 
Då svämmade både mitt hjärta och mina ögon över... 

Känner i detta nu en stor tacksamhet gentemot Höglandsjukhusets vård o behandling, vårdpersonal och rumskamrat Gunilla. 

Och ni, mina fina fina läsare, ni är helt fantastiska och mängden brev, mess, vykort, hälsningar, inlägg, omsorger och positiva energier ni gett - och ger - mig betyder oerhört mycket. Jag menar det uppriktigt även om jag varit dålig på att svara 😔

Oops nu, kära vänner, nu kom posten o jag fick ett paket!!!!

Av den utomordentligt vackra handstilen, de fina frimärkena och den illustra förpackningen anar jag vem givaren är 😘

Rassel o Rossel, Snörvel o Snark! 

Er Mickan





måndag 28 december 2015

OFRISK



Hörde lite vagt på sjuksalens teve i morse att man nu släppt årets nya ord. Bland annat fanns "obror" med. 
Beskriver motsatsen till bror, broderlig, schysst. 

Jag kontrar personligen då med "ofrisk". Mitt eget nya ofrivilligt upptäckta ord. 

För det är just vad jag är. Ofrisk. 

Ligger på sjukhus sen en vecka tillbaka med lunginflammation o tokiga infektionsvärden. 

Men idag känns det äntligen som det vänt och jag har hopp om att komma hem till nyår. 

Vill önska er alla, ni underbara, snälla, goa, rara, roliga, härliga, generösa o busiga läsare/följare ett riktigt gott slut på det gamla året och ett helt, helt bedårande, utvecklande, lärorikt, kärleksfullt och FRISKT 2016! 

All min kärlek och respekt och TUSEN ödmjuka stora varma TACK för allt vi delat tillsammans under 2015! 

Phu, nu tog jag i från knäna så nu ska jag, smått utmattad-men nöjd över att ha fått prata med dig-lägga mig en stund igen. 

Puss o Kram,
Er Mickan 




lördag 19 december 2015

Hemma igen!

Nu är jag hemkommen efter massa turer kors och tvärs! Boksigneringar, försäljningar och föreläsningar. 
Roligt har det varit men också lite småkämpigt för det är så stressigt att flaxa och flänga omkring - åtminstone när man är en trind lanttant som helst inte vill lämna gården...

Men nu minsann är jag hemma igen. Har fötterna djupt ned i dyngan. Tänkte du skulle följa med bak lagårn du med! 

Fortsatt trevlig helg fina du!

Puss o Kram
Mickan 






















tisdag 15 december 2015

Julkalenderns lucka 15

... och så vänder vi på bladet (nåja, luckan) och vad hittar vi väl där?



Jo - ingen mindre än Frodig Lanttant Mickan!

Titta in du med i sammelsuriet och kakafonin här hos mig!

Nummer 15 i Smålandstidningens roliga julkalder hittar du om du klickar här: Mickan i Julkalendern

måndag 14 december 2015

Tunga namn...


Alltså. Är det verkligen sant? 
Titta här ovanför! 

Jag, en bedagad hönetant med några naturnaivistiska böcker, omnämns bland stora litterära celibriteter!!!

Jag nyper mig i armen medan jag samtidigt flinar från öra till öra och sjunger Ajra Saijonmaas:
 "Jag vill tacka livet - som gett mig så mycket..."


(Nä men vänta nu... är det månne vikten de menar med "tunga namn"... Hm, det tål att tänkas på... )  

lördag 12 december 2015

Ååååååållrajt!!!

När man gör massa underliga och omväxlande saker i livet - som jag visst råkar göra numera - så blir det ju givetvis att man stöter på olika ting o situationer. 
Efter att jag mockat hos hönsen igår tillkom lekamlig (kanske viss själslig) sanering, packning och avfärd mot Nässjö där jag stod o signerade bland allsköns humrar, krabbor o feskar inne på Smålandskräftan. Efter att senare lyckats hinna inmundiga några falafel i flygande fläng dunsade jag tungt ned i tågsätet jag tilldelats o fann mig sedan fara mot Malmö - baklänges... 

Lyckades traska till hotellet jag onlinebokat bara för att mötas av att den förkylde men hårfagre unge portiern beklagande sa att min beställning var avbeställd. Va??? 
Många hostningar, men ännu fler handen-genom-håret-smekningar i kombination med ett litet kast med huvudet snett uppåt/bakåt hade den hostande hårfagre trollat med knäna o funnit mig ett rum. 
- Vill du sova ut mot gatan eller bak mot gården, frågar unge herr Hårfager som stoppar in ett klämkäckt "Ååålrajt" varje fång han smeker genom sin imponerande hårman.
- Öh, det spelar mindre roll, bara det finns badkar, säger jag o ler  i paritet med ett förväntansfullt barn på Julafton. 
Han tittar på mig o förklarar men en  min som jag svär på ser både road och besvärad ut. 
- Nä tyvärr, här finns inga badkar nånstans.
Nu är det min tur att helt sonika sno hans stil o gest så jag kastar till med mitt huvud så Gudrun-Sjöden-sjalen hamnar på sniskan och så säger jag, vad jag tror, lite nonchalant. 
- Ååålrajt. 
- Det gör inget - bara jag inte får ett litet rum är jag nöjd ändå. 
Unge herr Hårfager spärrar upp ögonen o näsvingarna vibrerar i några långa sekunder medan han klentroget stirrar på mig som vore jag kommen från yttre rymden innan han samlar sig, harklar sig och stoiskt säger. 
- Ååålrajt.
- Alltså. 
- Öh.
- Vi har ett litet annorlunda koncept med bara små rum och det är därför vi kan hålla så låga priser.
Jag blinkar till, nickar och säger vårt kodord. 
- Ååålrajt. 
Jag betalar under tystnad och får mitt nyckelkort till rummet som visar sig ligga högst upp och längst bort. 
Men just när jag ska gå frågar jag försiktigt-men inte särskilt hoppfullt. 
- Om man vill ha något litet att äta och kanske ta sig en öl, kan man göra det här? 
Utan att ens se upp från son datorskärm börjar Hårfager om på sin litania om "hotellet har ett koncept som gör... 
- Ååålrajt, avbryter jag o går mot hissen, åker fem våningar upp o går in på mitt närmast osannolikt lilla rum. 
Efter att ha pressat mig in i rummet tittar jag, som alltid, på nödutrymningsplanen o kan inte annat än flina när jag ser att mitt rum är våningens minsta! 
Utsikten är bedårande med en slät cementvägg på ena kanten o en murad tegelvägg på den andra. Den vägghängda toan kan jag med nöd o näppe nyttja om jag inte drar för skjutdörren o handfatet är så pyttelitet att jag får tvätta en näve i taget! 

Men för bövelen!!! Jag är ju här, i Malmö och nu ska jag promenera ut på stadens gator i jakt på Gudrun Sjödens butik på Skomakaregatan där jag ju ska stå och signera Mustiga Mickanismer idag ml kl 13 - 15.
Och  hittar jag inte så får jag väl göra som det råkade bli sig både i Göteborg förra veckan och igår kväll här i Malmö - då jag med kartan i hans ändå tvangs vagga intill närmsta polis o fråga om var jag befann mig och vart jag skulle hän... 
- Så hörni govänner - då kör vi!
- Ååålrajt!!!  






fredag 11 december 2015

Jag - ett Landshövdingsämne?


 Jag bara måste få berätta något jätteroligt!!! 

Eller förresten: Jag måste få berätta något jättedumt! 

Jättedumt måhända men likväl roligt likväl!  

Hör här! 

Igår kväll, under natten och förmiddagen har undertecknad emottaget flera glada tillrop och gratulation från vänner och bekanta vilka har det gemensamt att de på radion har hört att Mickan Thor är föreslagen som efterträdare för Minoo Aktharzand på Landshövdingsposten för Jönköpings län! 

Det hela kommer sig av att den alltid så alerta och påhittiga redaktionen för P4 Jönköping gått ut till hela svenska folket, nåja, hela småländska folket och frågat vem de vill se som Landshövding efter Minoo. 

Då hade tydligen två namn kommit in på förslag och det var Göran Hägglund och Mickan Thor. 



Tja... så – Göran Hägglund - jag antar att vi kanske är avslöjade? 

Vi trodde att man skulle tro att vi ”bara” var på Residenset för att äta Julmiddag med Landshövningen &  Co medan vi ju egentligen var där för att prya och känna oss för i Landshövdingsrollen… 

Hm, där ser man…. 

Sanningen vinner alltid till slut…


onsdag 9 december 2015

Möt mig i Malmö!!!!



Åh - alla mina fina vänner - och vänners vänner - och vänners vänners vänner -  i södra Sverige!!!

Kom GÄRNA till Malmö nu på lördag 12 december och besök underbara Gudrun Sjödénbutiken där jag signerar mellan klockan 13 - 15.

Butiken bjuder på julgodis och något gott att dricka.

Och vet ni vad? Jo, ALLA som handlar något i butiken under timmarna då jag är där får också en GOODIE BAG på köpet!

SNÄLLA KOOOOOOM  - så slipper Eder Lanttant känna sig så ensam o bortkommen i Storstan...

SUPERDUPERVARMT VÄLKOMNA!!!

Puss o Kram
Eder Lanttant


TOMTEVERKSTAD (för stabor...)

Idag har det varit Tomteverkstad här på gårn. 

Nästan hela Nuvab (Näringslivsutveckling i Vetlanda AB) har haft en personalaktivitet här idag. 

Vi samlades ute vid eldkorgar och marschaller utanför Fähuset på morgonen innan dagen ens hunnit gry ordentligt. Inne i stallet hade jag förberett med glögg och pepparkakor vilket vi drack bland allsköns djur med såväl två som fyra ben. 

Sedan fick de göra lite olika sysslor, R fick häva ned hö, D fick bära in och fodra, E och C fick vittja värpreden och samla ihop ägg till den väntande julafrukosten. 






Sen gick vi in i stugan där Julmusiken spelade och där nya sysslor väntade dessa stadsbor.

Skinkan kokade och griljerade jag igårkväll men R fick skära den. 

Köttbullarna gjorde G igårkväll så det var bara att värma och njuta.



Men innan dess fick de dyka ned i min senaste bok Mickans MatoGlädje och läsa recept på Skogshyddans olika sillar och resonera om hur de skulle gå tillväga och om det var nån syssla de var tvungna att göra innan frukosten. Det var det.


Exempelvis skulle lagen kokas upp så att den hann svalna.

Glöggen likaså, eftersom den skulle stå länge och dra innan den hälldes upp på flaskor. 

Ljus skulle tändas och dekoration förberedas.

Men de klarade sitt teamwork galant och samarbetade väl kring de olika göromålen och planeringen. Roligt att se! 




Till slut varde 
det Julafrukost - givetvis med redig Julagröt! 


Men sen var det mycket som skulle fixas och pysslas med. 

Skogshyddans Löksill skulle göras

Skogshyddans Citrussill också





Glöggen som nu dragit, skulle silas ifrån och tappas på flaskor.






Så skulle givetvis alla burkar och flaskor dekoreras fint - värdig ett julafirande! 
Ojojoj, de var så pyssliga så! 




Nöjda, mätta och belåtna for Nuvabgänget hem med sina Mickanimspåsar fyllda med två burkar egeninlagd sill, en flaska egengjord glögg, ett halvt dussin lantägg, varsina julförkläden och varsin tomteluva. 

Eller öh... nä, den var ju på huvudet... 

Tack o Hej

Mickan