Husfar är sur på Husmor.
Då är allt som vanligt, tänker du.
Jovars, det ligger väl något i det. Men nu är han extra sur, tycker att jag gnäller. På en fånig sak.
Det är nämligen så att på gården råder flösvatten. Ni vet, när snösmältningsvattnet och vårfloden kommer sättandes uppifrån backerna, rinner över stock och sten, fram över ännu tjälad mark och rinner direkt, och helt orenat, ned i dricksvattenbrunnen.
Bläääääää!!!
Varför, undrar du kanske?
Jo, för att markerna närmast brunnen kring vilket vårfloden far fram innan det hamnar i brunnen är bemärkt, ja närmast full, av det sista halvårets tarmtömningar från Gårdens många katter, hundar, höns och hästar...
Jag kan i alla fall inte tänka annorlunda när jag ser det grumliga vattnet som kommer ur kranen, som luktar unket armveck ser ut som utspädd mjölk med ruttna små couscouskorn i...
Varje gång rynkar jag på näsan, fnyser, stånkar och stönar. Utbrister indignerat;
- Åhhhh, detta förbenade flösvatten. Fullt av träck o trikiner!
Jag köper mineralvatten och nu är det Husfar som fnyser.
- Köpevatten! Fnys!
- Du kan la lika gärna hälla opp lite vatten o blåsa te lite ur nöen änne så är de ju samma sak, de blir ju bubblitt å dä mä.
Men på den punkten är Husmor obeveklig. Mineralvatten är det som gäller på våren när flösvattnet härjar på Gården.
Igår klagade jag igen. Jaja, jag gör det mest var dag. Okej då, flera gånger om dan...
- Åhhhh, detta förbenade flösvatten. Fullt av träck o trikiner!
Då slog Husfar näven i bordet. Sa högt, distinkt o ovanligt välartikulerat.
- De va då ett jävvens tjöt um flösvatten, träck o trikiner!
- Hunnasketen kann ja väll hålla mä um, de ä la inte så rajans trevlitt, men um ja vore du sulle ja va gla um ja feck i mi lite trikiner o binnikemaskar, då blev dä kanske lite minnre utå den stora käringen framledes...
Så stegade han förtrytsamt ut. Vände sig om en sista gång i fastun och ropa över axeln.
- Förresten så ä la flösvattnet bara ett vårtecken, ä de inte dä du jämt tjötar om???
Å de måste jag ju ge honom rätt i.
De där om vårtecken alltså.
Inget annat.
Eller?
