lördag 21 maj 2016

God helg!

Vill önska er, goaste finaste följare, en riktigt fin majhelg med sköna gröna givande möten med såväl människor som miljöer!

Kärlek & Leenden,
Eder Lanttant

måndag 16 maj 2016

Nytt avsnitt i min följetong

Nu har jag publicerat ett  nytt avsnitt i min följetong "En bok blir till" som jag exklusivt bjuder mina trognaste följare på - och ingen annan! 

Jag frestar dig här med några foton och inledande rader: 










Bakfest i byns gamla skola

Gruset rasslar runt bilens däck när jag kör längs den slingrande vägen där backkrönen är branta och kurvorna snäva. Gamla hävdade kulturmarker med ängar, rösen, stengärdsgårdar och hamlade vårdträd avlöses av fula hyggen med några högstubbar och någon enstaka frötall. På en och annan gård ligger nykluven ved prydligt staplad på lagårdsbacken.

En ensam trana haltar hastigt iväg från dikesrenen när jag kommer farande på min väg till den småländska byn Kråkshult som välkomnar både bofasta och besökare med en imponerande lång och lummig lindallé som leder fram till den vitkalkade kyrkan.

Precis mitt emot kyrkans stora portstolpar ligger kyrkbyns gamla skola som emellertid inte har rymt några skolbarn på flera decennier. Men här ryms något annat spännande – nämligen en bakstuga.

Inne i den gamla skolan hittar vi... 

Ja, vad hittar vi egentligen i den gamla skolan? Här får du veta! Bakglädje i gamla skolan 



Och du som vill försäkra dig om ett alldeles eget exemplar av Mickans BakGlädje, givetvis personligt signerat av mig, kan göra det här:
BESTÄLL DITT EGET EXEMPLAR:

Hoppas hoppas hoppas ni tycker om det ni ser och vill beställa min kommande bok - då blir jag så glad och så tacksam! 

Puss o Kram
Er Mickan 

Pingstdagen kl 03.49

Nattens mörker har börjat skingras en aning.

Ett rådjur ryter uppbragt i skogarna bortom Norragärdet. Mini spetsar öronen. När rådjurets skällande verkar komma närmare reser hon sig upp och tittar konsternerad ut genom fönstret där körsbärsträdens vita blommor nu kan urskiljas.

Rådjuret tystnar. Hunden kurar ihop sig igen mellan husbondsfolkets huvuden och kör som vanligt in nosen in mellan kuddarna. Alfons snarkar vid mina fötter och Blenda ligger knäpptyst och orörlig under Husfars täcke. Lilldräng sover med snabba ljudlösa andetag medan Husfar håller en annan rytm. Långsammare. Djupare.

Och så kom det då äntligen - det första fågelkvittret -  och jag ler lite där jag halvsitter i sängen och betraktar dagens ankomst. Gryningens första fågelsång  anlände en dryg kvart senare än de senaste morgnarna. Då har det allra första kvittret genomskurit gryningsdunklet vid halv fyra men idag dröjde det längre, kanske det kallare vädret påverkar morgonivern? Men det är precis lika välkommet.

Idag var det inte koltrasten som bröt tystnaden utan en annan och mycket ihärdig liten kanalje vars art jag nesligt nog inte lyckas fastställa. Snart råder full kakafoni i lövängen, i blommande fågelträd och i de mönne syrenbuskagen vilka alla är stadda i knopp. Plötsligt hörs ormvråkens kattlika skri högt i skyn, den har jag inte hört på några dagar så det var ett välkommet ljud. Göken verkar ännu föredra att stanna i sin nattvila ty hans glada läten låter visst vänta på sig.

Ovan Lyckopölen, som ännu inte fått sitt sedvanliga morgonbesök av de hungriga kniporna, ligger endast ett vagt lager sjörök, gårdagens påtagligt lägre temperaturer värmde inte upp det kalla källvattnet däri.

Runt dammen börjar den dagliga kampen för föda. Starar plockar maskar och den trippande sädesärlan fångar småkryp och larver.

Dagen tar mer och mer tillbaka kontrollen över tillvaron och får nattens mörker att fly bort över åkrar och ängar. Stuvegärdets nyplöjda fåror börjar framskymta.

Det är pingstdagens morgon och jag ska snart hissa flaggan. Men jag låter dagen komma sig helt och hållet innan.



Önskar er alla en fin och harmonisk Pingstdag med fina och värdefulla möten med människor, djur och natur.

Var generös med leenden, kärlek och omsorg så kommer det tusenfalt tillbaka!

Och nu skäller rådjuret igen!

Gryningspuss, Er Mickan