GÅVOR

För första gången nånsin har jag fått en bit ost som gåva i ett brev! Det är påhittiga Britt-Marie Börjesson som förärat mig en bit av den anrika Wrångebäcksosten med 150-åriga anor!!! Jag har ännu inte smakat den men det ska jag minsann göra andäktigt och förhoppningsvis med stor förtjusning!

Under ser ni den vackra kalenderboken jag fått av min författarkollega Katarina von Bredow och bokmärket med ängeln som syns ovan boken har jag fått av konstnären Anneli Tibblin som målar så underbara färgglada och livfulla konstverk!

Tänk vad många gåvor jag får av vänner omkring mig! Tacksam! Lyckligt lottad är jag!     

Medgång och Motgång

Ibland vänder nedstämdhet till glädje…

Haft flera motgångar nu, Försäkringskassan har satt stopp för fler utbetalningar av den ynka lilla sjukersättning jag har, då jag nu är arbetslös efter att arbetsavtalet med kommunen avslutades under tiden som jag varit sjukskriven. Började gråta efter beskedet.

Dessutom fick jag svar från vårt försäkringsbolag där vi bl a har en olycksfallsförsäkring, att de bara ersätter rena ekonomiska utlägg, resekostnader, invalidisering samt kosmetiska konsekvenser såsom ärrbildningar mm – men INTE för sveda och värk. Började gråta efter beskedet. Dessa två besked kom med bara ett par timmars mellanrum. Tungt! Mycket tungt!

Utöver detta har en handläggare på Skatteverket börjat med en slags revision av vårt lilla småbruk här och min lilla företagssyssla med författandet. De är på oss om olika ärenden. Jag får fota av verifikat som de begär in och skicka till dem så de kan analysera allt nogsamt. Jag får ångestont i magen varje gång det kommer ett mejl från dem.

Det räcker ju att mentalt hantera traumat runt min olycka, skadorna den orsakade, värken och att leva med en stel halskrage dygnet om vecka efter vecka efter vecka – men så lätt ska jag visst inte komma undan…

Men – så kan nedstämdheten vändas till glädje genom generösa vänliga omtänksamma gester från generösa vänliga omtänksamma vänner! Idag skedde det igen – mycket, mycket lägligt för åh vad jag behövde denna glada och härliga input i mitt liv.

Titta här vad Postnord lämnade i min låda. Allt från min relativt nya vän – mångfacetterade Gunvor Åsäng! 

Hon är musiker, poet, författare, sångare, illustratör och oerhört begåvad med pennan! Jag fick tre av hennes böcker fyllda med tankar och funderingar i varierande uttryck kombinerade med egna illustrationer och bilder. Personligt dedikerade till mig dessutom! Fantastiska Gunvor!

Hör bara på titlarna och undertitlarna vilka trösterika texter och dikter jag finner mellan pärmarna på Gunvors böcker;

Ögonblick – skriverier och funderingar

Glädjens hantverk – dikterier och egna formler

Livet mitt – spridda tankar och tankspriddheter

Förutom böckerna fick jag tre cd-skivor där Gunvor själv sjunger och spelar dragspel!!! Snacka om mångbegåvad!

MEN – den allra, allra finaste gåvan var en helt bedårande teckning som Gunvor gjort. En illustration med mig i mitten, avtecknad på ett helt ofattbart fint, precist och detaljerat vis! (Men va tusan!!?? – det är ju exakt precis så som du ser ut, utbrast Husfar när han såg porträttet av mig)

Porträttet av mig kringgärdas av illustrationer av djur och andra saker från min gård; hund, katt, tupp, skata, häst, granskog, gris, höns, gås, ollonborre, flygande fåglar och en korg fylld med ägg. En helt, helt, helt underbar teckning. Den är nu inramad och hängd på skafferidörren så att jag ofta, ofta kan få vila blicken på den och tänka på Gunvor Åsängs vänlighet, skicklighet, välvillighet och generositet samt känna den rikedom som jag omges med som hon så förtjänstfullt illustrerat!  

TACK TACK TACK underbara medsyster!

Ja men visst är det så att ibland vänder nedstämdhet till glädje… 

RÅDJUR OM NATTEN

Klockan är lite over tre på natten. Jag har legat vaken ett tag och vridit och vänt mig men sömnen vill inte infinna sig så nu har jag gått ned i köket. Tänder inga elektriska ljus men väl några ljusstumpar i min stumpastake som jag gav till mig själv i födelsedagspresent.

Här nere i köket har jag, tack vare mörkret i köket, fått förmånen att sitta och titta på rådjuren som med sina spensliga ben går omkring på våra skottade stigar i skenet av våra utebelysningar, än här än där. De går alldeles intill huset, så går de fram och äter lite frön inunder fågelautomaterna. De är väl jättehungriga kan jag tänka. Våra blickar möts ibland i samförstånd. Jag hoppas de känner att de är välkomna att komma hit och äta.

Tänk, det händer alltid saker här på gården, dag som natt. Det gäller bara att vara uppmärksam och se det! Hoppas du sover gott medan jag skriver detta. Jag hoppas på att kunna gå upp och vila en stund sen.

Ha en Trevlig Tisdag!

Mickan & Co

Lite motig dag...

Idag har jag haft en lite motig dag. Har frusit mycket. Trots att jag eldar massor. Men så var det tjugo minus på morgonen. Det har varit fint väder så jag försökte gå ut en sväng men jag frös och kände ingen vällust så det blev ingen lång promenad, kunde inte fort nog vända om och komma in i värmen igen, men visst var det vackert den lilla stund som jag och min spark och mina hundar var ute.  

Idag har jag till och med plockat fram Stumpastaken igen i vilken jag eldar ljusstumpar vilket faktiskt sprider lite värme också, inte bara ljus.

Har ägnat mig åt en del administrativa saker, anmält och beskrivit olyckan för vårt försäkringsbolag och får väl se om det kan rendera i en liten ersättning för sveda och värk.  På frågan om jag kommer bli återställd fick jag dessvärre fylla i: Vet ej… ☹

Tagit av mig kragen små, små stunder när jag sitter stilla. Har lite infekterad hud på halsen efter dessa månader med denna stela krage som sitter tajt om halsen. Man ömsom svettas och blöter på så vis ned det mjukare innanmätet, ömsom blöts det ned av tårarna som rinner ned däri när man är ledsen. Vätan och bristen på luft gör nog att den ganska tunna huden på halsen blir lite irriterad.

Det är skönt att ta av sig kragen men man känner sig så skör, så rädd att man blir stel som en pinne utan kragen, livrädd att göra någon oförsiktig rörelse så att något knäcker till i halskotorna.

Ja, så jag har jag försökt göra lite sjukgymnastik och jag har även tagit mitt blodtryck. Idag ringde de från Vårdcentralen och ville ha mina värden från den sista veckans dagliga mätande av nämnda tryck. Det är väldigt varierande värden så nu ska vi fundera på om jag ska ha ytterligare blodtryckssänkande medicin. Suck. Jaja. Men man får vara glad för hjälpen man kan få.

Nu har det molnat på och det kommer förhoppningsvis inte vara så kallt i natt som föregående nätter (och dagar). Katterna ligger loja och belåtna här inne och njuter av värmen. Fåglarna har just fått påfyllning i sina foderhus och rör av lille Husfar. Jag funderar på att gå och vila mig en stund så jag orkar vara uppe ikväll.

Hoppas du har det bra där du är!

Kram,

Mickan & Co

VACKRA STJÄRTMESAR

Idag hade vi förmånen att få besök av ett gäng Stjärtmesar. Det händer nästan aldrig. Jag har sett dem här en gång tidigare medan Husfar aldrig sett dem här på gården tidigare. Så vi stod en bra stund i fönstret och betraktade dem medan de kilade hit och dit och pickade frön. 

Kanske den bistra kylan som drivit fram dem hit till våra fågelrestauranger? Tjugo grader kallt! Hua! 

Jag har inte stuckit näsan utanför dörren ännu utan går här i vedspisvärmen med mina katter och hundar. 

Har putsat vackra ägg och blötlagt gula ärtor som jag ska koka ärtsoppa på i morgon. 

Nu vill vi önska dig en bra start på veckan - glöm inte att klä dig ordentligt om du ska ut! 

Eder Lanttant - Mickan Thor

KNYTKALAS BAK LAGÅRN

Igår trotsade vi kylan (-17) och träffade våra grannar bak lagårn på knytkalas runt elden och grillen. 

Jag var utomhus i vintersolen i hela fyra timmar! 

Först kom Dottir med familj på oaviserat besök och med sig hade hon en jättelik kroppskudde som hon trodde skulle kunna hjälpa mig att sova bättre och känna mig tryggare om natten genom att kringgärdas av kudden. Så rart av henne! 

Vi gick ut till elden som Husfar tänt redan på morgonen för att sprida riktigt skön värme till knytkalasets deltagare. Våra relativt nyinflyttade grannar i Rosenborg och Fredsberg kom runt tolvtiden. Någon hade med sig dryck, någon annan korv och bröd och vi hade burit ut lite tilltugg i förväg. 

Sedan hade vi några härliga timmar av okonstlad och Coronasäker gemenskap runt elden bak lagårn. Mer behövs inte för att man ska bli glad i själ och sinne! 

Här får du lite glimtar från våra timmar i vintersolen. Hoppas du kan njuta av solen genom att titta på bilderna i strålande februarisol, vit snö, hundar, ungar och grannar!