lördag 25 april 2015

Utomhussysslor i särk...

När jag vaknar, vilket oftast sker mycket tidigt, vidtar jag vissa mer eller mindre omedvetna omvärldsanalyser och iakttagelser. 

Först tittar jag ut mot väster, ser om solen ännu träffat några trädtoppar i Lövängen

Sedan vänder jag på huvudet mot söder och kollar läget i Lyckopölen. Hur ser vattenytan ut. Regnar det? Är där några vågor? Hm... Om ja, är vågorna så stora att det är fåglar där eller är det små, så är det från de älskande grodorna. 

Sedan tassar jag ut i badrummet och kollar då rakt nordöst och ser om solen ens börjat försöka resa sig ovan  horisonten. Och så bedömer jag då också om det är en soluppgång värd att fotograferas.

Och si, härom morgonen var det just så. Jag fick en aning om att soluppgången skulle bjuda på ett fantastiskt färgsprakande scenario. 

Wiiiiiii, ingen tid att förlora tänkte den sömndruckna Lanttanten och rusade nedför trappen, greppade kameran, stoppade fötterna i storstövlarna, busvisslande på Tasspatrullen och så gav vi oss iväg på soluppgångssafari.
 





Jodå, nårra fina foto blev det. Sen vidtog vanliga sysslor i stall och fähus, fodring, mockning, diskandet av massor av vattenbingar och fodertråg, häva ned hö och bära in hö i famnen. Så när jag fyllde på vatten ute i tunnorna fipplade jag lite med slangen och blev blöt om benen. 

Du milde!!!!

Först då gick sanningen upp för mig!!!

Jag hade ju glömt att gå in och byta om efter den hastiga utrusningen från huset för att jaga soluppgången!

Jag hade gjort gårdens alla morgonsysslor i särk och pyjamasbyxor!!!

Tack o lov att ingen kom förbi den morgonen... 


Ällingpyssel



Det är mycket att stå i för en Lilldräng när man plötsligt får utöka sitt CV med titeln: "Ankherde".

Men det är en titel och syssla han sköter med den äran - gårdens Lilldräng...

Å så har han ju viss hjälp i vallandet av gårdens vallhundar...







En Lantants tankar om - Tankar...




Om man längtar efter att få famnas av andras ömhet och omsorg kan det vara en god idé att börja med att visa sig själv ömhet och omsorg…

onsdag 22 april 2015

Söt Autografjägare

Igår var jag på ett fotojobb i Stadens mataffär där jag träffade min favvisgrosshandlare Stefan Bjälestig som driver just ICA MAXI i Vetlanda.



Vi hade en rolig men aningen stimmig fotosession, för vi omgavs hela tiden av massor av kunder och massor av byggjobbare (jodå, Stefan bygger om och ut och till…) så när vår fotosession var klar så övergav jag alla initiala tankar på bunkring och proviantering för egen del, och rusade istället ut från min favvisaffär o min favvisgroshandlare, svettig o stirrig. Ja, jag alltså, inte grosshandlarn...

Hur som helst, på min hastiga ”flyktväg” bort till min bil mötte jag en liten rar man och hans kundvagnskörande lilla hustru.

Plötsligt sätter den rare mannen upp handen mitt framför mig, säger: STOPP!

Jag stannar i pur förvåning!

Han säger. ”Är du Mickan Thor?”

”Öh, ja…. Dä ä ja..., svarar jag förvirrad, fortfarande genomsvett med gudrunsjödensjalarna flaxande runt den frodiga tanten.

”Då ska jag be å få en autograf”, sa den rare lille mannen.

Det var som tusan, tänkte den inte fullt så rara och inte fullt så lilla tanten. Dvs jag.

Den söte mannen plockar upp ett riktigt autografblock ur innerfickan, blocket hade hade ett fodral av mörkrött skinn som vore det en riktig passhandling, och så stod det: ”Autografer” med guldiga snirkliga bokstäver.

”Öh….” säger jag lite stammande, förbluffad och klentrogen.

”Du vill verkligen ha en autograf av M E J???”

Ingen tvekan, lät mannen mig förstå. Trollade fram en blå bläckpenna ur en annan innerfick och sa: 

”Nu ska du skriva på min rygg, det har alla andra kändisar gjort”.



Så tar han fram sitt jättefina lilla häfte, bläddrade fram en tom sida, visade vääääldigt tydlig hur jag skulle skriva mitt namn "på snedden", så pekade han på hörnet i sitt lilla välorganiserade block och sa:

"Om du skriver så på snedden får jag plats med ett foto också". 

Du milde! Foto, tänkte jag och frågade, än mer klentrogen:

"Men du har väl inget foto av mig?"

Han skrattade.

"Hehe, jodu, det har jag haft länge. Det har jag plockat ur pressen..."

Gulp. En kvinna passerar. Ser roat på. Jag och mannen byter blick. Jag säger till den passerande kvinnan:

”Öh, du…. Kan du ta ett foto av detta ögonblick? Det känns ganska magiskt”, sa jag och vi flinade plötsligt i något härligt samförstånd allihop.

Kvinnan tog fotot. Jag skrev autograf på den autografjagande mannens rygg och den autografjagande mannens fru utbrast:

”Sicken tur han hade nu, min gubbe…”

Slutet gott – allting gott…

 TACK DU FANTASTISKE FINE RARE LILLE MAN FÖR DITT MOD SOM LEDDE FRAM TILL VÅRT HÄRLIGA MÖTE IDAG!

Förhoppningsvis gläder vi många med vår berättelse!

Kärlek o Kackel,

Eder Lanttant

Mickan


måndag 20 april 2015

Finbesök!




Häromkvällen fick jag i ögonvrån se ett par rejäla ben ute på vägen för att i nästa sekund inse att det var ett helt ekipage som hörde ihop med de där rejäla benen.

Jag slängde slevar och släppte grytorna, bad Husfar snällt att låsa upp hänglåset på kedjan med vilken han håller mig fängslad vid spisen, greppade kameran och rusade ut.

Hann inte få på mig några skor utan rusade rätt ut i strumpefötterna. Insåg också, en smula generad, att jag inte ens fått av mig förklädet...

Men grannarna Petra och Mattias i Hjerkanstorp höll stoiskt en god min och stannade så den där konstiga tanten nere i Kärr kunde få ta några foton.

Så otroligt vackert ekipage - inte sant??? Johannes heter ardennerhästen och ni som kommer på vår Kulturfest här på Nationaldagen kommer träffa Johannes och Petra då!

Men nu vill jag bjuda på dessa bilder! Såååå fina de är, inte sant?





 

söndag 19 april 2015

Vårt Thailand...

Visst kan man ha det lika skönt intill dyngemuren bak lagårn i Lutan som om man vore på en strand i Thailand?

Det är i alla fall vad vi intalar oss, jag o Lilldräng...