fredag 14 december 2018

Jubileum på Residenset

Kära följare!

Idag bjuder jag på några glimtar från gårdagens 20-årsjubileum för Länsbygderådet Hela Sverige ska leva - Jönköpings län.

För drygt tjugo år sedan var jag drivande i att starta ett Länsbygderåd i länet.

För det är ingen självklarhet att landsbygder i allmänhet och min egen bygd i synnerhet, har en vettig framtid. 

En landsbygd där människor kan leva och bo, gör sig inte självt utan vi som är rädda om vårt landsbygdsliv och vill säkra för en livskraftig framtid, vi måste engagera oss och kämpa för våra bygders framtid.

Sagt och gjort. Som engagerad ung kvinna blev man ett lätt byte i föreningslivet. Och visst snart fann jag mig invald i den ena styrelsen efter den andra, bygdegårdsföreningen, hembygdsföreningen, LRF-avdelningen, Studieförbundet Vuxenskolan, etc.

Jag åkte också på många träffar med folkrörelserådet Hela Sverige ska leva. Det var just i den tid då vi förstod vikten av att vi måste organisera oss runt om i landet. Att vi, för att bli en enad röst och en organisation att räkna med, måste få en struktur i hur vi organiserar oss. Hur vi undviker vita fläckar på kartan som inte famnades av information, råd, stöd och inbjudningar till Hela Sverige ska leva. En lösning vi pratade om var att tillskapa länsvisa bygderåd vilka skulle fungera som ett sammanhållande paraply för länets samtliga lokala utvecklingsgrupper.

Det var lättare sagt än gjort att försöka formera sig länsvis. De lokala utvecklingsgrupperna och vad de jobbade för och med, såg mycket olika ut. Det var inte heller enbart positivt mottaget när man började åka runt och ”missionera” för att vi skulle organisera oss. Lokala byalag och utvecklingsgrupper är i sanning underifrånbyggda och inte sällan fanns (finns?) en skepsis mot direktiv och förslag som kommer ”uppifrån” och som dessutom menade på att de lokala högst frilevande grupperna nu skulle organisera sig och formeras i något slags system.

Påhejad av personal och förtroendevalda i Hela Sverige ska leva bjöd jag in till flera fysiska träffar där vi pratade om våra landsbygder och hur vi skulle kunna gynnas av att ha en länsövergripande funktion som skulle ha öron och ögon både uppåt och nedåt. Som skulle bli en samlad och starkare röst för vad Jönköpings läns landsbygder behövde och ville. 

Trägen vinner heter det ju. Året var 1998 då jag och några äldre herrar med silver i håret, äntligen formerades och konstituerades i en folkvald styrelse för Länsbygderådet i Jönköpings län där jag hade förmånen att vara rådets allra första ordförande.

Med stort nöje har jag sedan fått glädjen att följa utvecklingen och arbetet som Länsbygderådet i Jönköpings län har utfört under de två decennier som förlupit sedan starten.

Jag känner ödmjukhet över att jag fick vara med på ett litet hörn i tillskapandet av Länsbygderådet i Jönköpings län. Inte desto mindre känner jag stor tacksamhet och glädje över att Länsbygderådet i Jönköpings län ännu lever och består. Det är med stor tillförsikt jag ser fram emot fortsatt positiv utveckling av landsbygderna i såväl hela landet som här i Jönköpings län.

För så är det ju - Hela Sverige ska leva!

Här följer nu glimtar från gårdagens Jubileum tillsammans med Landshövding Helena Jonsson i det vackert  och mycket stilfullt inredda Residenset i Jönköping. 






























söndag 9 december 2018

Endygnssemester med konsert

Jag har länge drömt om att lyssna live på Helen Sjöholm. I höstas upptäckte jag att hon skulle sjunga i en kyrka i Göteborg tillsammans med sin barndomsvän Anna Stadling "Sånger i vintermörkret". Då jag även gillar Anna och har lyssnat en hel del på hennes låtar och texter så slog jag till och köpte biljetter till detta event. Inte minst för att det var i en kyrka och att man då upplever en helt annan närvaro än i en megastor konserthall.

Nu var det så dags. Farmor kom hit och checkade in för att ta hand om gården och bo över här med hundar och katter. Är hon inte fantastisk så säg, klanens farmor Ingrid. Vi älskar henne och är lika imponerade som vi är tacksamma över denna fantastiska kvinna och medmänniska.

Husfar och jag tuffade iväg uppåt Götet redan på morgonen. Jag hade slagit på stort och beställt rum på det femstjärniga Elite Plaza Hotel, centralt beläget. Efter att ha checkat in och pustat lite så gav vi oss, en smula motvilligt, ut i det regnruskiga Göteborg med siktet inställt på Gudrun Sjödéns butik. Jag är ju ambassadör för Gudrun Sjöndéns design och får presentkort  ibland på nya kollektioner. Nu tänkte jag passa på att gå in i en butik live, istället för att, som alltid annars, handla via webbutiken.

Det var jätteskoj!!! Och visst kom jag ut därifrån med lite nya persedlar att svepa runt mig! Därefter gick vi via Saluhallarna och över stan för att landa in på Bishops Arms. Då var vi rejält blöta och kalla ty det var ruskväder ute. Vi tog en sen lunch tillsammans med varsin god öl till.

Snart var det dags för resans höjdpunkt! Konserten Sånger i Vintermörkret i Oscar Fredrics Kyrka. Okej.... Vi kollade upp hur vi kunde ta oss dit och blev rekommenderade spårvagn. Vi gav oss iväg i mycket god tid för att verkligen hitta fram till den vackra, vackra, vackra kyrkan.

Efter att ha lyckats åka dit och hitta kyrkan, backade vi nedåt lite och fann ett matställe där vi kunde ta något att dricka medan vi fascinerat tittade på stadsfolket som firade lördag fullt ut och åt stenugnsbakade pizzor i långa många lass.

I god tid promenerade vi sedan upp till kyrkan och ställde oss, tacksamt nog, väldigt långt fram i kön som växte och blev längre och längre och längre allt eftersom. I hela fyrtio minuter stod vi där i regnet och väntade i kön för att få bra platser.

Och visst fick vi det! De bästa platserna man kan tänka sig. På första parkett!!! Jag fick både Helen och Anna att vända sig till mig för att låta sig fotograferas.

Konserten var varm, fin, vacker, stämningsfull, högtidligt och skönt prestigelös. Jag njöt fullt ut. Kramade Husfars hand då och då för att visa min lycka att vi var där och upplevde det vi gjorde.

Mycket blöta och kalla kom vi hem. Sov bra och njöt en god frukost. Åkte hem tidigt. Så tidigt att vi var hemma i god tid före lunch. Något vi firade med att tända det andra adventsljuset och titta på gårdagens advenstkalender.

Ärligt talat tittade vi även då dagens kalender för nu ska vi snart på ny konsert. Denna gången Njudungsorkesterns Julkonsert i Vetlanda. Orkestern där vår dotter Lowisa spelar trumpet.

Hoppas du tycker om dagens inlägg med foto och text från vårt lilla äventyr!