torsdag 17 mars 2011

Dubbelseende...




Oj, nu var det länge sedan jag var hemma på dagtid. Därför var jag glad som ett barn över att idag få uppleva när gården dagades och fick svepas in i sol och morgonljus.

Jag och djuren gick en runda i den smått vårliga naturen. Jag hade kameran på magen som är rejält stor, ja, både kameran och magen...

Njöt i fulla drag av dofterna i luften, av de spelande morgonfärgerna och av de skifningar jag upptäcker vid varje ny betraktelse.

Åh, staren har ju kommit! De prickiga glänsande fåglarna vars ankomst jag älskar! De kommer med löften om en vår...

De sitter på telefontrådarna utanför min forna Ateljé i vars väggar de bor och har ungar år efter år. Där sitter de och koketterar. Spelar och flirtar. Visar sig från sin allra vackraste sida.

De kuttrar, gnisslar och visslar på ett knorrande vis, som harts mot en sträng liksom. Ett vridande ljud. Och så är det ju så vackra att se på att man inombords erfar en ilning av genuin glädje.

När jag inte tittade uppåt, utan nedåt, såg jag i vanlig ordning att jag delar min stig med klövar och tassar. I morse hade även en annan kamrat traskat omkring.

Ett ganska stort vildsvin hade vandrat längs Mickanstigen. Avtrycken var otvetydiga.

När jag kom hem från min kärleksstund med naturen, solen och gryningen försökte jag tappert kommunicera detta till Husfar.

Jag tänkte att vildsvinsförekomsten torde vara ett ämne tillräckligt jordnära för att intressera till och med honom, kanske rent av så mycket att det kunde få honom att titta upp från tidningen vilken han vederfar med en helt obegriplig nogsamhet i, vad som känns som, all evighet.

- Det har gått ett stort vildsvin på stigen upp över Norragärdet inatt, sa jag i lätt ton medan jag hällde upp lite kaffe i min blå mugg, idag var det den med guldkant. Förstås.

Ingen reaktion.

Jag harklade mig och tog ny sats.

- Jag sa att det har gått ett stort vildsvin på min stig inatt.

Reaktion.

Han tittade upp. Förde upp handen till hakan, gned densamma med ett böjt pekfinger på ena hållet och tummen på andra sidan hakan och i gned i parallella rörelser inifrån och ut mot hakans spets. Det raspade i skäggstubben.

Så sa han i en slags struntviktig ton;

- De va då för väl att i inte kum sammtiditt o geck, då hade ja nog fått ta te docktånn för problem mä dubbelseende...















söndag 13 mars 2011

Nävelsjö Hembygdsförening

Se här!

Sådana vackra ting!

Jag åsyftar emellertid inte tanten bakom utan de båda tingen framför denna.


Se på den helt ljuvliga fantastiska underbara VÅRBUKETTEN!!! Med tulpaner, nejlka och ranuklar blandat med kvistar av vide och björk i vilka en och annan fjäder växer. Eller förresten, kanske är de bara ditsatta...

Denna bukett har gjorts av en kvinna här uppe i byn, Kicki i Naglarp som är så härligt flink i fingrarna och säljer härliga naturistiska saker under namnet Kickis Kransar & Krumelurer.

Och se på ljusstaken!!! Den underbara ljusstaken i trådslöjd, luffarslöjd, trådtjack, ja, du kan använda vilket ord du vill. Jag förärade min dotter och min svärdotter varsin sådan i julklapp men inte trodde jag att jag också skulle få den äran att äga en sådan här.

Denna är gjord av en annan kvinna här i byn, bortom Vråaskogen bor Ewa i Boda som gör helt makalösa konsthantverk i luffarslöjd!

Men nu till VARFÖR jag har förärats denna utsökta förplägnad? Jo, jag fick den av världens bästa och trevligaste styrelse i världens bästa och trevligaste hembygdsförening - NÄVELSJÖ HEMBYGDSFÖRENING. I denna har jag haft förmånen att vara ordförande ett antal år och vi har haft mycket mycket roligt tillsammans i vårt arbete med att göra vår bygd till ett härligt ställe att bo på, med gemenskap, kultur, evenemang, glädje, händelser och historia. Eller, som jag brukar säga, Nävelsjö Hembygdsförening verkar för dåtid, nutid och framtid.

Men min nutid är, som ju du, kära läsare, säkert har noterat, präglad av ett liv på språng och väldans få timmar "hemmave". Och bland när man är mitt uppe i ett fullspäckat liv och intensiv tillvaro tvingas man välja bort vissa saker - hur roligt och viktigt det än är...

Så har jag nu gjort med mitt ordförandeskap i världens bästa och trevligaste styrelse i världens bästa och trevligaste hembygdsförening - NÄVELSJÖ HEMBYGDSFÖRENING.

Tack alla kamrater och bybor och andra som kommit på alla våra evenemang, tack för ert förtroende och tack för gott samarbete. Verksamheten kommer fortsätta med samma glädje och intensitet så ingen behöver ens tro något annat! Men det får bli med någon annan vid rodret.

Och den som nu har tagit över vid rodret har flinka och följsamma händer om någon! Det är nämligen ingen mindre än trådslöjdskonstnärinnan Ewa i Boda!!!

TACK FÖR DE HÄR ÅREN!

Nu ska jag hasta iväg igen och fortsätta min bankrånarjakt. Nåja, åtminstone skildrandet av densamma... Hehe.

Morgonhälsning i all hast,
Eder Mickan