fredag 23 september 2016

En förlupen Husmor




Jag har rymt hemmet och är numera vad man kallar en förlupen kvinna. Emellertid är det nog ändå ganska harmlöst i någon mening ty jag har legala skäl till min förlupenhet.

Jag har tagit tåget till Göteborg i sällskap med min vapendragare, goda vän och försäljare, Ing-Marie och vi har det, som alltid, bra, trevlig och konstruktivt, när vi är ute och jobbar ihop. Jodå, vi förenar allt nytta med nöje också ;-).



Här på mässan är jag för tredje året i rad som deltagande författare och var gång har jag haft en ny bok med mig. Första gången, 2014, då hade jag tre nya böcker med mig. Andra gången, 2015, hade jag fyra nya böcker med mig. Och nu – nu har jag en ny bok med mig – Mickans Bak & Glädje.

Jag försöker anpassa mina kläder så att de ska matcha och vara lika färgglada som mina böcker – lyckas jag tycker du? 




Ja, och så har jag helt underbara vänner och kollegor i Isaberg förlags monter där vi stortrivs allesammans.



Men jag går undan långa stunder då det inte är mina signeringstider. Inte för att gå på mässan utan för att gå undan i tystnad och enskildhet.

Husmors eremitiska läggning gör sig gällande ty hon kan inte vara bland människor så där vidare värst länge utan måste sedan in i en lugn vrå med syre och ro – dock kan hon ju inte uppsöka sin vanliga tillflyktsort bak lagårn eller på nån av hennes hemliga stilla platser ute i skogen, men hon verkar ändå finna på råd för att hitta lugna stunder – till och med på en välbesökt bokmässa…

På förmiddagen satt hon med hjärtat i halsgropen och betraktade några män som klättrat upp i Pariserhjulet för att serva och reparera, hon kunde snabbt konstatera att hon inte var ute efter deras jobb…



Nu har hon suttit en lång stund alldeles stilla bakom ett panoramafönster på tjugofemte våningen och betraktat nöjeslivet på Liseberg. Hur man åker snabba tåg upp och ned och fram och bak, hur man stiger upp ur en vid rykande cirkel och åker rakt upp i himlen där man sedan har fritt fal nedåt igen. Hur man åker slänggungor och bergodalbanor, Pariserhjul och karuseller. Hon tror och hoppas att människorna där har riktigt roligt – ty var och en blir ju salig på sitt…



Och vår gamla Husmor – hon verkar bli det när hon får kindpussar av stiliga män i folkdräkt…




Allt gott till dig, hälsar en trind och en från gården förlupen Husmor …

onsdag 21 september 2016

En septembereftermiddag

Åh.... Det är bra härligt att när man kommer hem från jobbet på eftermiddagen, kunna ta av sig de civiliserade kläderna och dra på sig ett armlöst långlinne och gå omkring i septembersolen mer eller mindre halvnaken – trots att oktobermånaden lurar just runt hörnet.

Just nu ägnar jag tid och omsorger åt gårdens blomster, skänker dem inte bara kärlek och omvårdnad utan även vatten. Jag försöker blidka dem och vara extra ömsint i mina händer och ber dem med min snällaste röst att de inte ska surna ihop - och inte ge upp inunder nattfrostens härjningar - utan att de snällt och tåligt ska hålla ut några dygn trots att deras beskyddare och lanttant ju inte kan ta hand om dem förrän i början på nästa vecka.

Jodå, de svarar mig att de minsann ska hålla ut och vänta på mig – men man vet inte förrän man kommer hem efter Bokmässan i Göteborg dit jag far tidigt i morgon bitti!

Här bjuder vi (jag, blommorna och djuren) på några glimtar från detta nu!

Puss & Kram,
Mickan













måndag 19 september 2016

2 tanter i stan...




Sovit lite knackigt på grund av främmande ljud. Ingen pärluggla som skriker gällt, ingen gris som missnöjt grymtar, inga lövkronor som prasslar och inga kritter som råmar.

Nej, gatuljud. Stadsljud. Trots öronproppar och, hör och häpna, stängda fönster, nådde dessa ljud in i min hjärna.

Så jag var glad och lättad när gryningen kom och dagen bräcktes. Jag steg upp och klädde mig, brydde mig inte om att ”fixa till mig” så där särdeles, jo, jag tyglade Pluppfrissan en aning och sedan gick jag ned till hotellets frukost.

Redan i trappen mötte mig doften av nybryggt kaffe. Jag älskar att vara först i frukostmatsalen på morgonen. Lugn. Ro. Frid.

Tända värmeljus på borden. En morgonteve på låg nivå. Lite hemtrevligt slammer i köket. Kaffet är rykande hett. Frukten till muslin är alldeles nyss uppskuren. Bröden ljumna. Äggen nykokta. Tidningen obläddrad. Tid för stilla njutning. En stilla start på dagen. Som jag älskar och behöver.



Äter långsamt min frukost. Snart kommer några danska män och sätter sig strax bakom mig. Men jag behöver inte oroa mig för ihärdigt prat. De säger knappt ett ord utan låter maten tysta mun. En tittar på teve, en tittar ut på gatan och en ned i sin telefon. Så tystnaden och lugnet fortsätter råda i matsalen.

Jag betraktar stadens liv genom fönstret. Ser den vakna. Ser jäktade människor passera på väg till jobb, möten och skola. Ser bilar åka i båda riktningarna. Anar en och annan landsbygdsbo vars bilar är rejält smutsiga. Inte konstigt ty vi vågar knappt använda vattnet eftersom vi nästan har tomt i våra brunnar, så det vi har lägger vi inte på biltvätt utan på dricksvatten till människor och djur.

Ser två gamla damer komma med gåendes med stavar i sina händer. Den enda damen tar korta, snabba steg och tar dubbelt så många än den andra som går med långsamma och långa steg. Det roar mig att följa dem med blicken en stund. Noterar plötsligt att de, liksom många, många andra går med korta byxor och är barbenta nedtill ännu. Det gör att jag börjar le. Tänker med tacksamhet på det sköna septembervädret vi bjudits på.

Ja, och jag själv kör ju på samma mantra - Våga Vägra Höst - och går med sandaler och uppvikta leggings. Det tänkte jag ha även över bokmässan i Göteborg dit jag åker på torsdag morgon. Den lättare klädseln passar mig bra då jag är en varmblodig tant som brukar bli ofantligt varm i mässans kvava värme.

Men, det är på torsdag det. Innan dess är det många andra saker som ska avhandlas och genomföras. Inte minst föreläsningen idag som fört mig hit till denna stad. Idag ska jag och min goda vän och kollega i medieduon Två Tanter hålla föreläsning här i staden.



En stad med främmande ljud. Ingen pärluggla som skriker gällt, ingen gris som missnöjt grymtar, inga lövkronor som prasslar och inga kritter som råmar. Nej, gatuljud. Stadsljud.

Önskar er alla en HÄRLIG ÄRLIG MÅNDAG med fina möten med människor och miljöer som betyder något för dig – och för dem du möter…

Mickan