lördag 6 september 2014

Grannsamverkan!



En kvinna från Sällholmen bortom skogen här i byn ringde och sa:

- Jag hörde att din gås hade dött, jag tänkte att du kanske vill ha en Kejsaranka som sällskap istället?

Och denna Kejsaranka, som nu fått namnet Pälle, var ju så vacker så det gick ju inte motstå denna varelse, speciellt tufsen på huvudet tilltalar mig.

Men när han väl kommit hit till Lyckopölen och till Annie och Anders Lindgren, det  nyförlovade paret svenska gulankor, så blev ju lilla Kejsar-Pälle liksom lite femte hjulet under vagnen så att säga.

- Du vill inte ha en anka till som sällskap åt Kejsarankan, frågade grannfrun och log ett av sina smittande breda leenden och fortsatte;

- Jag har några myskankor också, vad vill du ha för färg?

Så kom det sig att Lyckopölen nu har två förlovade ankpar som simmar glatt och vått! De har det alldeles förträffligt roligt och det är aldrig stiltje i dammen längre, de leker, dyker, snattrar, busar och betar.

Alla djur här på Gården spanar nyfiket in Kejsar-Pälle och Mysk-Wanja.

Även om alla katter inte vågar vara ute på djupt vatten utan föredrar trädgårdens smådammar och vattendrag istället...

Ha en underbar helg älskade läsare!!!

Bröllopsdagspuss!
Yours Auntie M

PS: Ankorna kommer från Nävelsjöbygden! Kejsar-Pälle kommer från Strömslund, Mysk-Wanja från Sällholmen, och om ryktet stämmer, kommer jag kanske få en Gåskarl ifrån Rösås. Det måste väl vara detta som kallas för GRANNSAMVERKAN??? DS.
















torsdag 4 september 2014

Tänkvärt om händer...



Det doftar alltid lite av den hand som skänker bort rosor ...


* * *

Det dåliga medlet i den gode mannens hand, är bättre än det goda medlet i den dålige mannens hand ...

* * * 

Det finns så kloka gamla ordspråk som säger väldigt mycket. Dessa två, som båda handlar om händer, är kinesiska ordspråk.

De säger så mycket om oss själva, om vårt inre, om vårt sätt och sinne, om vårt sätt att bemöta vår omvärld, människor och djur omkring oss. Om vi har händer som vill gott, händer med omsorg och kärlek, även om de inte är rika på ting.

Ersätt sedan handen med ditt hjärta. Det är gott att vara varm och generös i hjärtat. Att ha ett hjärta som vill gott. Ett hjärta med omsorg och kärlek.

Generösa händer och ett uppriktigt sinne är tiotusenfalt mer att föredra än giriga händer och falska sinnelag...

Tro mig...


Stilla septembermorgon


Stilla septembermorgon.
Daggen skimrar.
Dimmorna flyr.
Solens första strålar kastar långa skuggor över nattfuktig åker. 
Lövverket glöder i sensommarfärger. 
Hästens varma andedräkt får konturer ännu kylslagen luft.

Men ändå, i denna andäktigt vackra och stilla morgon, står jag här med dissonans i hjärtat, oro i magen och svårforcerade gruskorn i tankens banor …

tisdag 2 september 2014

Familjebyte

Idag åkte Elsa Beskow och Gösta Knutsson iväg till sina nya hem!

Fast jag stålsatt mig att inte gråta så gjorde jag det i alla fall när jag pussade på dem flera gånger innan jag stängde dörren till buren.
.
Men jag är trygg i hjärtat ändå för jag vet att de kommer få fantastiskt fina kärleksfulla nya hem, både Gösta Knutsson och Elsa Beskow.



Här ser ni Elsas nya två-, och fyrbenta familj Whitelock som hämtade även Gösta vars nya familj bor nära Elsas nya familj. På så vis blir resan till Långtbortistan mindre jobbigt för Gösta och Elsa eftersom de har varandra att ty sig till.

Men allvarligt. Skulle ni inte också gråta om ni såg en allvarlig Gösta Knutsson höja tassen och göra en sista liten vink innan han lämnar gården.



Nä nu gråter jag igen...


måndag 1 september 2014

Kattposering i det gröna

Hej kära vänner!

Idag är jag hemmavid igen. På gården.

Skönt! Sitter och jobbar vid min dator från morgon till kväll, men hinner ändå inte med det jag ska. Grrrr, frustrerande!

Nåväl, för en stund sedan fick jag fotoabstinens så jag frågade de som fanns närmast till hands (det råkade bli FinDos och RanDis, om de ville följa med mig ut och posera lite så jag fick fota lite.

Nja, de blängde bara surt men så lovade jag dem en hackad mört var, om de följde med.

Okej, sa de, viftade lite på morrhåren och så följde med. Men de var varken så särdeles glada eller intresserade om sanningen ska fram utan de blängde mest surmulet på både tant o kamera!

Men skit samma, några foton blev det ju och här är några (blängande) katter på vift i det gröna sköna, denna första september ut i Nådens år 2014.