fredag 26 november 2010

Bredden har ingen betydelse...




Nu har vintern, snön och kylan slagit till med full kraft. Redan! De här bilderna är från i morse! Suck, pust och stön - stön, pust och suck!

Fram till och med förra vintern var jag en snöälskare som tycket det var myyyyyysigt och fiiiiint och häääääärligt med snön.

Men nej. Tyvärr. Alla de positiva känslorna försvann kapitalt under förra vinterns ihärdiga snöande. Till slut blev det så att när jag tittade ut i gryningen och såg att det hade snöat igen så kunde jag brista i gråt. Eller åtminstone svära lite. Jaja, mycket. Det var insikten om att jag återigen hade några timmars snöskottningsarbete framför mig som drog såväl sinnet som mungiporna i samma riktning som barmens sorgtyngda lutning.

Husfar själv syns inte till här hemma går gården överhuvudtaget under snöperioderna, han far vid två på natten och sen har han fullt skägg med att hålla undan snön för Stadens människor, cyklister och hundar. Således faller all snöskottning på mig.

Här på gården har (hade) jag mängder av gångar som jag handskottade och som med tiden fick vallar höga som rullstensåsar. Gångarna gick till de olika fågelutfodringsplatserna, till hundgården, gången mellan lilleporten och huset, en stor gång runt hela huset och en gång till källarnedgången. Så var det gången mellan stalldörr och rännebro, gången till posthuset, gången mellan Lutan och hästarnas badkar, den smala lilla gången gång till katternas ingång i vagnsliderdörren, den långa gången längs lagårn, gången in till snickarboden och en gång bort till lackrummet.

Ja, och sen var det de bredare ytorna som uppfarter och infarter, ingångar och utgångar och inköret till maskinhall och till Lutan. De större ytorna kunde jag dock få maskinell hjälp med ibland via Son eller Husfar.

Nog för att jag behöver motionen som all snöskottning genererar, inte tu tal om det, men ändå… För att inte tala om all TID det tar! Suck, stön och pust. Igen.

Nåväl.

Jag har, som ni förstår, högljutt och beklagande utgjutit mig över detta ända sedan dess. Vresigt och grinigt framfört min bävan för ännu en snörik vinter. Hotat med att rymma till Bahamas, vilket dock ändå ingen tror på eftersom man där bär bikini.

Men till slut insåg Pojkarna att Husmor var seriöst vredgad över blotta tanken på kommande snöskottningssejourer.

Detta ledde, trot eller ej, till några seriösa resonemang om nya lösningar. En självklar åtgärd, vilket jag själv beslöt redan förra vintern, är att hålla väsentligt färre gångar skottade. En åtgärd som medfört att nu har de höga stövlarna åkt på och jag pulsar istället nu i djupsnön ut till fågelautomater och vattenkar.

Men det fanns fler åtgärdsförslag. Åtminstone på resonemangsnivå.

Nästa punkt på Pojkarnas seriös-diskussions-lista var huruvida Gården skulle slå knut på sig själv och investera i en snöslunga. Resonemangen pågick mellan Husfar och hans enfödde Son. Oundvikligen kom de in på dividerande om tekniska detaljer hit och dit.

Först tyckte jag om att lyssna på det hela. Gillade tanken att de tagit min nya snöskottningsaversion på allvar. Men sen tog det roliga abrupt slut!!! Grrrrrrr. Hör här!

Sonen säger:
- Det är ju viktigare med en stark motor än själva bredden på slungan.

Husfar säger:
- Hmmmm

Sonen har en tidning framför sig i vilken han pekar på en snöslunga med tillhörande detaljbeskrivning.
- Den här verkar vettig. Bra pris är det också.

Husfar säger:
- Hmmmm

Sonen fortsätter.
- Den är femtio centimeter bred, det räcker väl?

Husfar lyfter på huvudet, spärrar förfärat upp ögonen och utbrister med stark emfas i rösten:

- Femti!!!!??? Ja, dä räcker la för själva gången, men sen sa ju Husmor få plats bakom…

onsdag 24 november 2010

Granbock i all ära - men...


Hm... Om jag ska vara uppriktig måste jag tillstå att jag har lite huvudbry huruvida det kanske är övermaga med att göra och placera granbockar ute på gården för att skapa adventsstämning...



måndag 22 november 2010

Bockklädsel o tjuvstart på advent


I helgen tjuvstartade vi adventsfirandet på gården!

Hann precis griljera klart skinkan innan de första tecknen på skymning började göra sig gällande. Tryckte fast tomteluvan på huvudet, greppade de färdigpackade korgarna och stegade med de stora stegen ut över gården.

Bak i Lutan stuvade Husfar och jag in oss i vår lille Massey Fergusontraktor och for till skogs i ett ymnigt snöfall. Eftersom traktorn är liten och jag inte är det, stod jag med överkroppen utanför den dörrlösa traktorn och fick min röda tomteluva alldeles vit av snö innan vi ens svängt in på Fällevägen.

Uppe i hagen gjorde vi halt och gav oss in i skogen. Mitt mål av att samla enris och vackra kvistar medan Husfar koncentrerade sig på granris. När vi gav oss iväg hemåt hade skymningen fallit över nejden och traktorns vaga lysen fick svagt glyrande visa oss vägen hem.

Tio famnar granris bars in på stallgången. Trädgårdsbord bars ned från rännet och ståltråd, sekatörer, snören och nakna bockar plockades fram och lades på de olika borden. Över ett av borden breddes en julduk och upp ur korgen plockade jag russin, pepparkakor, skumtomtar, skållade mandlar och, förstås, snällglögg och fulglögg,

På värpredet hamnade julskivorna och cd-spelaren. Hönsen hukade misströstande på pinnarna i likhet med traktens rälsbusspendlare i Hultsfredsfestivaltider…

Sist tände vi marschallerna och mjölkbordets lykta och så var årets bockklädsel redo att börja! En efter en trillade de in och till slut var familjens fyra generationers bockbeklädare samlade i fähuset.

Kreativitet, fingerfärdighet, fröjd och gamman blandades med het glögg och romantik.

Och si, till slut var de tre nakna bockarna klädda och lika många kransar gjorda!

Frusna men nöjda efter väl förrättat värv återstod att fixa lite julamat och myspys inne i vedspisvärmen!

Välkommen goa adventstid!

Som på beställning kom ett ymnigt snöfall lagom till vår bockaklädsel

Kissen Curry kollade in vad som bjöds på det i stallgången uppdukade välkomstbordet. - Nä, inget kul alls, varken för dej eller mej, säger Alfons...

Julmusik är förstås ett måste! Hönsen hukar sig förskräckt i bakgrunden och verkar med sitt kroppspråk säga, - NEJ, inte nu igen!

- Hm, undrar just om man ska ta sig en slurk snällglögg eller rent av smaka på fulglöggen...

Allsköns attiraljer och ting för att förhoppningsvis få några konstfärdiga kransar till stånd...

I katthuset tar man det lugnt. Turbo ligger på taket och övervarar händelserna medan Johanna och Curry kelar lite. Närmast skymtas den lille grå...

- Här kommer jag med bocken, ropade farmor när hon kom in, vilket väckte skrattsalvor hos alla - utan hos farfar...

Nu värmer vi upp med varm glögg och samlar oss lite inför det att vi ska gripa oss an den digra uppgiften.

Sådärja, nu är resonemangen i full gång om det bästa tillvägagångssättet...

Far, son och sonson jobbar på en bock

medan svägerskorna sysslar med kransbinderi

Lowisa ser synnerligen nöjd ut med sin kransbindningsförmåga

Och de nyförlovade Ludwig och Johanna uppvisar också en ypperlig bindningsförmåga...

Jippi! Farmors bock är klädd och lyset fungerar ju också!

Nu ska annan julmusik skråla ute i fähuset...

Lille Freddie förser sig av pepparkakorna medan "lillafarmor" binder en krans

Lillbocken är svårast att klä tycker pojkarna

Med handskbeklädda nävar förses barnbarnsbarnet med russin

Det är ganska roligt med bockklädsel!

Nja, kanske tycker inte alla det...

Alfons har hittat den perfekta platsen att tillbringa kvällen...

Johanna visar påklädda bockar i långa banor för lille Freddie

O kransar i långa rader...

Lite välförtjänt småplock med smått och gott avrundar årets bockklädsel

O lite småvarmt sitter fint i den välkomna vedspisvärmen, en rejäl gryta med farmors risgrynsgröt också förstås!

Gääääsp! Guuu vad skönt att det där spektaklet är över för i år...