lördag 16 mars 2013

Liten Husmodersrapport...


Vår Husmor försöker återhämta sig från sin lekamliga pärs. Hon gör inte så mycket, vilket är jobbigt nog för henne som ju alltid vill göra väldigt mycket, men hon går och pysslar med allt och inget.




De många fådda blommorna är fortfarande i all sin prakt och förgyller dagarna för såväl Husmors ögon som för näsan, speciellt hyacinterna sprider en ljuvlig doft i köket. Om nätterna kånkar hon in alla buketterna och ställer på golvet i det kalla skafferiet för att på så vis hålla sin blomster fina så länge som möjligt.

Husfar muttrar och svär när han öppnar skafferidörren och möts av ett blomhav;

- Va i häcklefjäll, driver du nån jäkla blomsterhandel här inne eller, grymtar han.

Jämte mediciner käkar hon allsköns frukter för att föröka få fart på kroppastollen igen och har även börjat gå några promenader i skogen.

I förrgår företod hon sig den första längre rundan sen hon kom hem från hospitalet. För säkerhets skull hade hon fem personliga assistenter med sig ifall något skulle hända, alla fem assistenterna var svansförsedda och hade tassar.

Där var tätpälsade Katten Fin-Dos och RufstufsAlice, Blenda Piraten, Farbror Alfons samt Katten Spöket samt ett blekt och storvuxet tvåbent spöke.








Dessa fem patrullerade med sin matmor för att se till att hon kom hem ordenligt igen och så att intet skulle hända på promenaden. Det gjorde det.

Gamla Husmor, som är mer skrangelbent och vimsig än annars, snubblade och föll raklång, pladast ned i snön. Egen isterbuk samt mjukt snötäcke mildrade emellertid fallet så ingen fara skedd.

Men hon blev snöig och kall så rundan blev inte så lång som intentionen hade påbjudit. Istället tog sällskapet paus i ett solbelyst skogsbryn och ägnade en stund och klapp, smek, hångel och spinning.

Ja, tro nu inte att det var den nyttiga formen av spinning, nä då, här bestod spinningen av att Husmor klappade, kelade och pratade med sina katter så att de spann av välbehag.



Vår gamla Husmor ägnar sig även åt långkok av olika slag när nu tiden bjuder till slika ting. Här har hon kryddat högrev som ska långkokas tio timmar i ugnen, bubblandes i vin och goda kryddor. Till detta ska hon ha stomp av jordärtskockor och potatis.

Hm... nog är hon på bättringsvägen allt, vår kära matmor...

Ett dyrt litet mirakel...


Under högtidliga former kom Husfar instampandes i farstun, höll händerna hemlighetsfullt bak ryggen och tittade spjuveraktigt på bleka Husmor som ännu inte tagit sig ut i lagårn efter sin ofrivilliga Husmorssemester där en otäck njurbäckeninflammation nära nog höll på att kosta henne livshanken.
 
Husmor stirrade på Husfar och undrade om han möjligen bar en padda eller en skadad fågel eller dylikt i sin näve bak ryggen.
 
Men så flinade han upp sig och sa:
 
- Nu du mor, nu har det hänt ett litet mirakel!
 
Så höll han fram näven och i de svartbrunfärgade rynkorna och håligheterna låg ett ägg och rullade!
 
Det var det första ägget på gårn sedan i september månad!
 
Mirakel som sagt.
 
- Räkna ut snittpriset på det där ägget om du kan, sa Husfar med en sned grimas.
 
Sagda snittpris för ägget torde vara ungefär 4000 kronor.
 
Fyratusen spänn för ett endaste ägg!
 
Ett dyrt litet mirakel således...
 
 
Vet inte vem som blev mest förvånad, Husfar eller hönsen själva?
 
 

tisdag 12 mars 2013

Doftande färgprakt...

Den enda trevliga, om man nu kan säga så, sidan av att vara sjuk är att underbara fantastiska medmänniskor, vänner och kollegor vill visa kärlek och omtanke mitt i yrslen.

Ett par budbilar har kommit knastrande i gruset utanför och burit in den ena stiligare och färgrannare buketten efter den andra.

En spännande bukett, från kollegorna på redaktionen, är som Livet självt.

Eller åtminstone som journalistens liv och leverne. Varför? Jo, för att buketten börjar o slutar med journalistens grundepitet, nyfikenhetens färg, genom att i botten hållas samman av kraftiga gula hyacinter som sprider en underbar men litet förvirrande doft som ju minner om jul.


Ovan hyacinterna följer virrvarr av björkkvistar, japansk körsbär och andra grenar o bladverk som spretar likt reportagen innan man fått samman trådarna.

Här och var, liksom i livet självt, finns starka färgklickar vilka utgörs av nejlikor och ranunkler o högst upp spirar kaxigt tre över en halv meter höga gula tulpaner som för att symbolisera att målet finns alltid där bara man tar sig igenom virrvarret. 

Det är en så pirrande varm go skön, nästan overklig, känsla att erfara att man finns i ett nät av vänners omtankar och omsorger - det är minsann ingen självklarhet i livet...

Det behövs litet ytterligare reparation, service och underhåll på tanten men nu verkar allt gå på rätt håll. Hon går åtminstone rätt jämt och bra på tomgång. Ja,  visserligen bara på tomgång än så länge, men ändå...




TACK alla goa fina vänner för mail, kommentarer, sms, brev, vykort, telefonsamtal - och förstås - alla härliga blomster!

Er Mickan


 

Tack KS (och varmt grattis en dag tidigt till du vet vad...) för det härligt peppande superlativkortet.

Hör bara:
DU är en
- Fantastisk
- Charmig
- Stilig
- Unik
- Rolig
- Smart
- Ärlig
- Älskad
- Värdefull
VÄN....

Åh... Ska allt det där verkligen föreställa vara applicerbart på mig???
Nej, nu är det visst inte bara febern som stiger mig åt huvudet....

söndag 10 mars 2013

Bondpermis

Hör ni! Vår husmor har tagit bondpermis! Hon är hemma på gårn igen!

O om hon sköter sig, är en lydig o foglig tant - som hon ju alltid är - vilar, tar sina mediciner o håller tempen under kokpunkten så får hon stanna hemma - till stor glädje för såväl tvåbent som fyrbent. Där hemma på gårn alltså. Ja, kanske på hospitalet oxå...

Och vår Husmor själv, ja hon njuter mest av att få sova i egen säng o utan kanyler i armarna...