lördag 7 mars 2015

FärgstarkaFruntimmersFörebilder

Igår när jag kom hem låg ett intressant paket ovanpå vedspisen och väntade på mig. Nej då, ingen eld i vedspisen så att det hade kunnat bli som för stackars Jenny Strömstedt på Nyhetsmorgon, se här!!! BRAND I DIREKTSÄNDNING!

När jag såg att paketet var från Gudrun Sjödén blev jag ännu mer glad och förväntansfull. Nyfiken!!! För nu var det inte några kläder som jag hade köpt via hennes förnämliga webshop utan det var ett paket som kom som en överaskning. Jag visste inte alls vad det innehöll!

Jag fullkomligt kastade mig över det och slet upp det. Först ramlar en vacker sjal ut (ja, jag vet, jag har typ femtio stycken men... älskar man sjalar så gör man...)
och sedan kom några andra saker men det roligaste av allt var det handskrivna kuvertet som innehöll ett gåvokort och en fin hälsning som säger "Mickan - Gudrun gillar dig".



Och så stod det att man var så glad över att jag är en AMBASSADÖR för Gudrun Sjödén design - vilket jag ju är med både stolthet, glädje och iver, eller hur?



Och så fick jag en egen liten skylt som jag kan stolt kan bära, fastsatt längst ut på hyllan...



Sen berättade hon om en tävling! En tävling om ÅRETS FÄRGSTARKASTE KVINNA!!!

Och nu vill jag berätta om den för dig!!!

Gudrun Sjödén tycker att det behövs fler färgstarka kvinnliga förebilder i världen – och därför drar de igång tävlingen ÅRETS FÄRGSTARKASTE KVINNA!

Så här funkar det:

Varje månad kan du lämna in förslag på FÄRGSTARKA KVINNOR tema KULTUR på Gudrun Sjödens Facebooksida.



Så här skriver Gudrun Sjöden:

Du kan nominera dig själv, din kompis som gör dokumentärfilm eller drejar, eller varför inte din favoritkonstnärinna? Av alla förslag väljer vi per månad ut tio som läggs ut för omröstning på Facebook. Den kandidat som får mest röster blir Månadens FÄRGSTARKA KVINNA. 

Är du en av de lyckliga som har nominerat en av de tio får du ett Gudrun-presentkort värt 1000 kr. Självklart kan du föreslå hur många kvinnor du vill, men glöm inte att fråga personen du frågar om lov, innan du nominerar henne. 

Tävlingen kommer att avslutas med en GRANDE FINALE i Stockholm våren 2016, där Gudrun kommer att utse ÅRETS FÄRGSTARKASTE KVINNA, som vinner ett stipendium på 25 000 kr. 

Nu i mars kan du bara nominera fram till den 15 mars, så det är lika bra att sätta igång med en gång, eller hur? HÄR KAN MAN NOMINERA!

Spännande, eller hur? Tycker du också att det behövs fler färgstarka kvinnliga förebilder i världen - och ha en chans att vinna 1000 kronor?

Då säger jag bara; NOMINERA MERA!!!



Kramar och Leenden,
Er Mickan - rysligt stolt ambassadör för GS Design...

Jag klarade det!

Kära läsare!!!

Ber att få meddela att jag är vid gott mod och gott humör. Här ser ni mig precis innan då jag står på rummet och tar en peppselfie medan jag mumlar "jag kan, jag kan, jag kan, jag kan, jag kan...." varvat med "jag klarar det, jag klarar det, jag klarar det, jag klarar det..."


Och si! Jag gjorde det! Jag klarade det! Jag kunde! Jag kunde!

Allt gick bra på Högskolan i Jönköping när ett par hundra kvinnor samlades och manifesterade firandet av Internationella Kvinnodagen.


Det kom överraskande många till min föreläsning och jag är otroligt glad för det. Fantastiskt helt enkelt! Att jag kan locka liksom. Man fattar inte det! Man gör helt enkelt inte det!


Och jag fick massor av stöd, support och uppmuntran, fick även en bra diskussion om vad man kan göra för att förebygga att kvinnor som kliver fram och tar plats straffas för det och utsätts för olika former förtryck, hat och hot. Snart hoppas jag kunna presentera ett konkret initiativ...

Här hittar du en liten film på bara ett par minuter, kolla gärna! FILM

Ha en fortsatt fin helg alla govänner!

Eder Lanttant

torsdag 5 mars 2015

Våga kallas hora...


Det som väntar mig idag känns svårt. Tufft.

Jag bävar, oroar mig, inför att hålla kvällens föreläsning/workshop på Högskolan för Kommunikation och Lärande på Högskolan i Jönköping.

Samtidigt känns det angeläget. Viktigt. Hedersamt.

Men det gör också lite ont. Fast jag inte vill det, så drabbas jag av ett stråk av vemod. Svårmod. Blir ledsen helt enkelt.

Jag håller det ifrån mig så bra för det mesta. Men nu ikväll, när allvaret kommer infinna sig, är jag rädd att det kommer över mig igen och jag bävar för att jag inte kan hålla smärtan och rädslan på avstånd. Känslor är så oförutsägbara. Åtminstone mina. Jag kan ibland reagera så starkt därför att det finns starka nyanser och vibrationer omkring mig. Jag kan sällan eller aldrig hålla sådant borta från mig.

Ibland tänker jag om mig själv i följande metafor: Min hud är som vore den perforerad med massa små hål i vilka det sitter superreceptiva tentakler som viftar, sniffar och söker upp vibbar, dimensioner och nyanser av känslor i luften omkring mig. Så suger de i sig allt de kommer åt, drar sig innanför huden och skickar ut vibbarna inuti mig. Och jag kan inte värja mig. Inte selektera. Utan tar till mig det med full kraft.

På gott och ont. Det receptiva är samtidigt en styrka, en förusättning, i min roll som författare, journalist, konstnär och fotograf. Men just därför är jag lite orolig inför ikväll.




Vanligtvis pratar jag inte så mycket om svärtan och smärtan som kringgärdade sommaren och höstens hatbrev och våndan, chocken, rädslan, självrannsakningarna och det ältande destruktiva egna skuldbeläggandet och ifrågasättandet:

Vad kan jag göra för att inte sticka ut? 
Vad är det jag skriver som provocerar så? 
Vad är det jag gör som folk retar sig på? 
Vad kan jag göra annorlunda för att inte provocera? 
Kanske ska jag sluta skriva och dra mig tillbaka? 
Är det värt priset? 
Vad hos mig kan jag förändra så jag inte väcker hat och vrede? 
Vågar jag skriva så här?
Vågar jag ha en sådan här bildsättning?
Orkar jag fortsätta? 

Eller när man är bland människor. Rädslan. Misstänksamheten. Tvivlande tillit. Iakttagandet. Avläsningen. Analyserandet.

Är han med bland dem som hatar mig?
Kan det var hon som skrivit något av breven?
Har jag gjort dom två något så det kan vara de? 

Såååååå destruktivt.
Såååå tröttsamt.
Sååååå sorgligt.

Men ikväll är jag ombedd att dela med mig av det som hände mig, dela det med andra kvinnor. Och visst måste jag våga. Visst måste vi våga.

Våga kliva fram. Våga ta plats. Även om man blir en hora...

Vi måste våga tillsammans! Jag också!

För vår egen skull.
För våra medmänniskors skull.
För demokratins och solidaritetens skull.
För dagens och morgondagens samhälles skull.
För andra kvinnors skull.
För medmänsklighetens och toleransens skull.
För Internationella Kvinnodagens skull.
För din skull.
För min skull.
För LIVETS skull.

Så nu ska jag faktiskt våga.

Våga kallas hora...



tisdag 3 mars 2015

Anklycka i Fähuset!



I dessa dagar är glädjen mycket mycket stor
i fähuset på gården ute hos familjen Thor 

Anders o Annie Gulanka har börjat tänka på smått
i en höinbäddad blomkruka ligger äggen så flott

Men mycket ska synkas för att kläckning ska funka
nummer ett är ju Anders har använt sin grunka… 

Eder Bonnpoet…


Rolig överraskning!!!

Oops, titta här!




Kolla, vad som skådas mitt norra öga!

Kors i jisse namn men jag var nominerad till Årets Smålänning!!! I riktigt fint och celebert sällskap!

Nä då, det var inte jag som valdes men bara att ha blivit nominerad är ju helt fantastiskt! Va? Jag, en bedagad trind o förvirrad hönefarmare långt ute i spenaten.

Men inte desto mindre är jag både stolt och hedrad!!!

Tusen tack för er tillit och ert förtroende! Tänk att det finns människor runt mig som tycker att jag skulle vara värdig den fina hedersutmärkelsen, jag blir alldeles varm inombords bara av att veta det!

Jag känner sådan tacksamhet över så mycket. Det känns som om det frö av tillit som ligger i botten av min själ har börjat gro och får mig sakta men säkert att våga tro att Livet vill mig väl...

Kärlek & Leende,
Er Mickan
 

söndag 1 mars 2015

Du lilla sparvöga...

Du lilla sparvöga flyg över ängarna
Dröm dina drömmar så länge du känner liv 
Du lilla sparvöga flyg över ängarna 
Dröm dina drömmar så länge du känner liv... 
(Text: Marie Fredriksson)