lördag 5 juni 2010

Statistik...




I veckan kom några av de många återkommande kuverten från Statens Jordbruksverk. Det gällde statistik på gårdens djurhållning.

Vi har ju en och annan höna, några tuppar, en kärlekskrank gås och ett par gamla halta och lytta märrar vilka nogsamt ska fyllas i(va nu det kan göra för åtskillnad för omvärlden att ha koll på detta povra djurinnhåll...)

Husfar satt och plitade med dessa papper och jag skulle sedan posta dem. Men så fick jag plötsligt syn på ett kryss i en ruta på sidan över svinhållning. Då salig suggan Siri är borta sedan två år tillbaka ifrågasatte jag detta.

- Varför kryssar du i för svinhållning?

- E etta i rutan för suggor över 110 kilo ä ju dagens sanning - du ä ju här på gårn…

torsdag 3 juni 2010

Kläck Ägg!!!


Nu jädrar i min låda händer det saker i min låda! Äggkläckningslåda! Äntligen är väntans tider över. För den här gången vill säga...

Jodå, det blev kycklingar även av dessa ägg vilka transporterats med Postverket från Blekinge upp till de djupa Smålandsskogarna. Sexton av tjugo ägg blev till små kycklingar av rasen Amrock. En ras jag dreglat efter i flera år.

Måtte nu allt gå bra. Och måtte inte alla vara tuppar...

Nu på morgonen var jag ute i fähuset och hämtade vår gemensamma bekanting, Brahmakycklingen Pytte. Jag tänkte att han kunde agera storebror och hjälpa de små på traven i livets första väsentligheter såsom att äta och dricka.

Fast vem vore väl mer lämpad att lära ut just dessa båda färdigheter än husmor själv...

Någon minut gamla bara. Ett litet syskon kämpar tappert på, ännu inneslutet i sitt skal.

Knack, knack, knack. En pytteliten, men effektiv, näbb knäcker sakta men säkert skalet för att ta sig ut i försommarljuset.

Bara ett par timmar senare är man så här fin, balanserande i husmors hand!

För bara ett litet tag sen var det Brahmakycklingen Pytte som var pytteliten kyckling här i buren. Nu får han agera storebror och läromästere till de små.
Undrar just om han med nostalgi betraktar buren som sitt barndomshem...


Här på bardisken, insvepta i filt och täcke, vistas nu de nykläckta kycklingarna i väntan på att om ett par dagar flytta ut till fähuset där alla de övriga bevingade bor. Utan husmor då förstås...

tisdag 1 juni 2010

Vacker, vackrare, vackrast...




I helgen hade jag lite trevligt fotojobb. Hade förmånen att få plåta min systerdotter inför hennes studentbal.

Både hon och kvällens balkavaljer har hundar vilka jag förstås inte låta bli att plåta. Visst är de små papillonhannarna vackra!?

Och vacker var även lillhussen till dessa, balkavaljeren A från Staden.

Vacker som en saga var även Systerdottern K. Jag tyckte närmast hon minde om Askungen som skred till bal som den vackraste av alla flickor.

Antar att jag därmed utgör den elaka, om inte styvmodern, så i alla fall mostern...






Knipsluga höns...



I vårt fähus har vi ett katthus. Där huserar stallkatterna. Frukost och kvällsmat serveras på två ställen, dels utanför ingångarna till huset och dels ovanpå dess tak, alltså på takterrassen. Maten består oftast av samma föda, nämligen en "kattgröt" vilken är en blandningsröra av torrfoder och burkmat.

Huset har flera olika rum och ingångar. Rummen är bäddade med hö så att de får små mjuka reden att rulla ihop sig i. Här ligger de ofta och vilar, spinner och sover. Inte minst under vinterhalvåret.

Det är dock inte bara katterna som trånar efter dessa små reden... Några av de mest förslagna hönsen rusar hit så titt de hinner. När jag i gryningen öppnar dörrarna till höneboxarna för att morgonutfodra försöker jag faktiskt förhindra att de ska rusa ut. Trots att jag bemödar mig att parera är alltid någon dribblingssäker höna som snabbt sidsteppar och tar sig genom mina ben och rusar ut.

Likt en ilsk tjur rusar hönsen med sänkt huvud i riktning mot katthuset. Hoppar lekande lätt upp på huset och kastar sig med friskt humör över, och gör tabberas på, katternas gröt. Katterna själva ryker förnärmade iväg åt olika håll när de ilskna hönsen kommer, vilt pickande och sprättande. När hönsen ätit går de, mätta och belåtna, in och lägger sig i något av kattrummen.

Så inte nog med att hönsen tar maten, sen tar de också sängplatserna för de stackars katterna!

De knipsluga hönsens beteende att gömma sig i katthuset skapar merarbete åt Husmor. Hon får ännu fler ställen att fara runt och leta i under sina många äggsökarräder. Genom de små hålen i huset måste hon sticka in handen och vittja runt i de olika små rummen för att söka efter ägg. Får sig då och då ett hugg på handryggen av en förnärmad höna!

Men si, ibland finner husmor bara skal däri!

När endast skalen återfinns betyder det att katterna utövat HÄMND på hönsen. Katterna, som anser att de är de rättmätiga hyresgästerna i huset och därmed betraktar hönsen som ovälkomna, närmast militanta, husockupanter, tar gärna chansen att hämnas på hönsen.

Hämnden innebär att försöka finna äggen innan husmor gör det. Med list och samarbete ta hål på äggen och förnöjt äta dess purfärska krämiga innehåll. Sen syns katterna lojt och nonchalant sitta på terrassen och slicka tassar och morrhår rena från äggula. Belåtna efter att ha tagit hämnd på hönsen. OCH fått en god efterrätt.

Nu har katthuset fått ännu en liten invånare. En liten, liten nos syns ibland förvirrat blinka i en av öppningarna. Nogsamt övervakad av mor och moster. Men Gud bevare den höna som sticker näbben in hit! In till barnkammaren är ingen höna välkommen! Och på något sätt verkar hönsen veta om det för de går inte in dit.

Inte ens den mest knipsluga…





måndag 31 maj 2010

Ljuvliga Liljekonvalj

Jodå, det blev en bukett till husmor på morsdag. Även om hon plockade den själv. Samtidigt som hon repade lite gräs till höns och getter...

söndag 30 maj 2010

Ögonöppning...

Nu har lille Curry öppnat ögonen.

Men ser då rakt inte särskilt klarsynt ut.

Hm... visste inte att man kunde börja prägla djuren SÅ tidigt...



MORS DAG!


Så är det dags för ett av de allra starkaste försommartecknen! Nämligen Mors Dag!

Vilket får mig att minnas min barndoms blomplockarräder! Hur jag som liten flicka (jo, jag har faktiskt varit liten) började redan på lördagen att plocka blommor till Mor Ninni. Förväntansfull gav jag mig ut i skog och mark för att plocka blomster, kvistar och gräs av olika slag. Dessa arrangerade jag sen i olika vaser vilka gömdes i fars verkstad tills dess att det var dags för den obligatoriska kaffepåsängenbrickan. En bricka som förstås bestod mer av blomster än av kaffebröd.

Salig Mor Ninni hade en pragmatisk läggning och var av den bestämda uppfattningen att Mors Dag var fabricerat av köpmännen för att folk skulle göra av med massa pengar, som hon sa. Men lite kaffe på sängen och fina blommor var alltid välkommet och något som jag och mina syskon gärna och ofta gjorde för vår högt älskade mor.

En blomsterbeprydd kaffepåsängenbricka är tradition som följt med mig hit till Gården och jag har många gånger fått njuta av den upplevelsen. Nu finns dock inga youngsters här i huset i gryningsstund för att utföra dessa åthävor. Husfar, som minst sagt också är pragmatisk, är inte mycket för att stappla upp i trappen med vare sig blomster eller sängbrickor. Men om han hunnit upp före husmor händer faktiskt att kaffet är på.

Idag gick Husfar till och med ut och flaggade i arla morgonstund!!! En handling som sannolikt var sprungen ur ett dåligt samvete. För det tycker jag att han borde ha!

Varför då, undrar du förstås? Jo, för en syrlig kommentar vid gårdagens frukost.

Husfar satt vid frukostbordet med sin kaffekopp och, som brukligt är, med ögonen som fastnaglade i lokaltidningens rader om stort och smått. Jag sneglade ner i Bladet över hans axel då han fick upp sidan med gratulationer.

I Bladet fanns en helsida med fotografier och hälsningar till mödrar över hela häradet. Kärleksfulla, krystade, fina, konstiga, dåligtsamvetepräglade, vänliga och vanliga hälsningar från barn som av någon anledning valde Bladet som verktyg för att hylla sin Moder.

- Är jag med, frågade jag Husfar.

Utan att vare sig lyfta blicken eller röra en min, sa han:

- Nä, å dä lär du la aldrig bli.

Indignerad och förnärmad frågade jag vad han menade med det.

- Tininga är ju omjord te sån däringa tabblåid å där får du la inte plats...