Jag har funderat lite i natt. Nog fått en insikt.
Hm… Inte nödvändigtvis en rakt igenom positiv sådan. Eller så är det just en
positiv insikt. Nåja, åtminstone med anstrykning av munterhet.
När jag, ännu vilsen och förvirrad, skyggar fram längs de
till synes ändlösa långa korridorerna inne i Statens Jordbruksverk där jag
sedan någon vecka tillbaka, högst överraskande, (återigen) arbetar, så sneglar
jag försiktigt in i de olika rummen (spiltorna, som en lanttant som jag liknar
dem vid) där folk sitter och arbetar.
Sitter det nämnda folket själva där inne i de respektive
spiltorna, tittar jag genast ned i golvet igen längs min korridorsvandring -
emellertid helt utan någon som helst förhoppning att få se mina fötter, ty det
är en syn jag inte upplevt på många, många år, men har ändå ett vagt minne av
att ha kunnat skåda dem en gång i en svunnen tid. Fötterna alltså, inte folket
i spiltorna.
Men - är det tomt på
folket i spiltorna, sveper jag uppmärksamt och förvetet med blicken över
rummets inredning. Bara någon sekund, men det räcker gott för mig som har,
nåja, åtminstone hade, ett fotogeniskt minne.
Efter ett par promenader, lika skygga som skyndsamma, genom
korridorerna kunde jag fascinerat notera att det fanns stora vackra runda
inbjudande färgstarka bollar. Pilatesbollar! Åh, som färgglada utropstecken
stod de där på golven och liksom ropade manade såsom prästen gör när han slår
ut med armarna och generöst bjuder fram till nattvarden:
Kom, kom – allt är tillrett!
Jag har ännu inte antagit utmaningen att vagga in i de
främmande arbetsrummen likt en tjuv om natten för att provsitta de Men kikar,
det gör jag.
Ehuru. Som sagt så har jag funderat i natt. Nog fått en
insikt. Hm… Inte nödvändigtvis en rakt igenom positiv sådan. Eller så är det
just en positiv insikt. Nåja, åtminstone med anstrykning av munterhet.
Det har slagit mig att övrigt folk naturligtvis kikar in i
mitt rum när de går förbi i de långa korridorerna. Kanske förstrött, kanske
nyfiket på ”hon den där nya”.
Men vad är det de ser???
Kanske ser de också en rund inbjudande färgstark boll??? En
gigantusvariant av pilatesbollen???
Så idag åker jag med viss bävan till jobbet. För tänk om
någon vill komma och sätta sig på mig? Jag tycker inte alls om när någon
försöker sätta sig på mig! Inte alls faktiskt.
Sen tror jag inte heller att det är så särdeles arbetsergonomiskt
fördelaktigt vare sig för mig eller den som sätter sig på mig…
GOMORRHÅR!
