fredag 6 juli 2012

Geteskönt - höet ä bärgat!


Geten G(r)eta har ordet:

- Pjuuh!!!!!!!!!
- Fy bövelen sicken nervpress!
- Ja ä helt slut!
- Getetrött!






- Dä va nära ögat - regnet hängde ju bokstavligen i luften!
- Dä ha de gjott änna sen i går afton!
- O Husmor har varit ilskare än vanligt!
- Dä ä ju en pärs bara dä!
- Man får liksom huka sig i busken när hon kommer stävjandes genom gräset med storstövlarna!
- Nåja, men nu så...



- Men nu kan en stackars gettant som jag äntligen andas ut. 
- För nu JÄSTRAR Ä HÖET BÄRGAT!!!!!
- Vintern ä räddad!
- Maten ä räddad!
- Jag ä räddad!


- Å i bästa fall kan te å mä husfriden hos husbondsfolket här på gårn va räddad! 
-  Men nä förresten, dä ä så osannolikt att örat kroknar bara jag tänker tanken...





- Nåja, hur som helst ä dä GETESKÖNT att höet ä klart!

(Skadeglatt brääääk)

- O nu kan dä däringa jäklar regnet strila bäst dä vill! 
- O jag hukar mig inte i busken längre när Husmor kommer ångandes. 
- Inte på ett tag i alla fall. 
- Inte mer idag. 
- Åtminstone inte närmsta stunden. 
- Eller jo, kanske...


- Gulp!
- Va tusan - där kommer ho ju ångandes! 
- För häcklefjäll - ä ho fortfarande ilsk?
- Trots att höet ä bärgat???


- Kanske bäst vi hukar oss i busken ett tag till - trots att höet ä bärgat... 

Hö...


Vart jag mig i världen vänder
doften av nyslaget hö mig vinden sänder...

måndag 2 juli 2012

Siktet inställt...


Ibland vet man PRECIS vart man är på väg.

Vart man ska.

Vad man vill.

O man har exakt rätt sikte inställt.

Då är det bara att sätta fart.

Go for it.

Liksom.






Dröj kvar här med ögat är en liten stund.

Ta in. Betrakta. Begrunda.

Visst är naturen med sin flora och fauna den allra bästaste konstnären och kreatören?

Utmärka former. Fantastisk disposition. Ljuvliga färger. Perfekta kontraster.

Ett Riktigt Konstverk helt enkelt...

söndag 1 juli 2012

Sommarlunch...


Trädgårdslunch bestående av fil o flingor i favviskoppen = SOMMAR = SANT!

Hoppfullhet & Blängsylta...


Säga vad man vill om vår stackars snart utgamla Husmor. Lite tåga är det ännu kvar i tanten.

För hur utgammel hon än äro så lever hon ännu på hoppet.

Eller rättare sagt, hoppet lever ännu kvar i henne.

Så Husmor hon kysser, o hon kysser o hon kysser.

Men.

Ack. Ack.Ack.

Så vitt vi vet så går hon där ännu ute på gården med en butter o muttrande Husfar vid sin sida.

O vi anar att det både till frukost, middag o kvällsvard vankas blängsylta...