fredag 24 juni 2011

Midsommarfrossa...



När jag skrev rubriken "Midsommarfrossa" menade jag egenligen att frossa i det där som hör midsommar till.

Ni vet, björkhämtning, plocka blommor, smycka borden, beundra en äntligen blommande pionbuske, förbereda, fixa och verkligen frossa i midsommarbestyren liksom.

Men när jag tittar på bilderna inser jag att det där med midsommarfrossa nog ändå får en annan betydelse...

Glad och god midsommar på Er alla fina läsare "out there"!!!

Er Mickan












Målmedveten i matfrågor...



Visst blir man glad bara av att titta på den här idoga lilla humlan som verkar så ivrig och målmedveten.

Som så målmedvetet sätter igång propellern, rätar in radarn och tar tydligt sikte på nästa maskros.

Vet vad den vill. Gnuggar vingarna i förtjusning. Förväntan.

- Nu jädrar ska här ätas!

O så ger den sig i kast med sin förestående uppgift.

Lyfter. Siktar in sig. Och ger sig iväg! Sen är det tabberas som gäller!

Jag vet precis hur de ä - va gör man inte för lite gott käk?



tisdag 21 juni 2011

Skatungar o uppoffringar...


Ni vet ju vid det här laget att Husmors arbetskollegor mest består av fjäderfä, ett par utgamla getter, några halta o lytta märrar samt en skock pälsklädda katter o hundar.

Just skatorna har hon gott sällskap av. Många är de.

O ännu fler har de blivit!

Tidigt om mornarna kan vår Husmor med nöje följa skatungarnas lek och bus. Då verkar de vara som mest orädda och agerar ungefär som devisen:
"När katten är borta dansar råttorna på bordet..."

Fast här är det då förstås:
"När Husmor är borta dansar skatorna på bordet..."

De hoppar upp och drar hårdhänt i Husmors blomster, som om de bara MÅSTE ha ner dem från bordet. Ibland är en hel skock uppe på bordet och hugger, biter, sliter o och drar i den stackars pelargonen som tappart står emot de små blanksvarta envetna näbbarna.

Nåja. I år är det ändå något som är lite extra spännande med skatungarna!

Husmor har i år med stor spänning spanat efter om det skulle dyka upp några grådaskiga skatungar. Men icke, alla är de klädda i frack med vit skjorta. Inte en enda gråing har synts till.

O varför skulle det göra det, undrar du kanske?

Jo. Husmor lade i våras märke till att en skata med största sannolikhet hade slagit sig ihop med en kråka!!!

Skatan och kråkan sällskapade jätteofta! Busflög ihop, skränade och skrattade tillsamamans.

De kom i par och gjorde tabberas med kattmaten här på terassen ihop, flög ut till dammen och tog sig ett kvällsbad ihop.

Vad annat kan man tro än att de två kilar stadigt? Och vår Husmor är medveten om att kärlek ju faktiskt kan uppstå överallt. Och ingenstans...

Med stor inlevelse förtäljde Husmor om sina betraktelser och slutsatser för lille Husfar.

Alltså hur en av Gårdens skator sannolikt har trolovat sig med en kråka.

Så berättade hon om alla tillfällen då hon sett dem tillsammans. Beskrev ingående skatan och kråkans förehavanden.

Husfar tog god tid på sig.

Men sa sedan med en underligt stor emfas i rösten.

- Den däringa kråkan, den känner jag redit stor respekt för, måste jag sä.

Husmor kom av sig. Tystnade och vände sig snopen om mot Husfar.

- Va sär du, sa hon.

- Jo, ja sär att den däringa kråkan känner jag stor respekt för.


- Jaha? Vadådå, så Husmor.

Husfar var nu inne i sitt, tog ingen större notis om Husmor. Han kliade sig förstrött på bröstet. For upp med näven och gled över det påvert hårbeklädda huvudet.

- Inte bara respekt, sa Husfar.

- Utan rent å samhörighet.

Husmor stirrade på Husfar. Undrade huruvida han varit o smakat på björksaven.

- Va, utbrast hon klentroget, va ä det du sär?

Husfar var fjärran i blicken. Den hade glidit ut genom fönstet, vilade nånstans i den stormskogsskadade granhorisonten.

- Å förrästen, int bara respekt o samhörighet. Utan åxå en slags broderlighet!

- Broderlighet, jajamensan,sa Husfar och nickade eftertänksamt.

Husmor trodde nu på fullaste allvar att det var illa ställt med Husfar. Drabbad av en ovanligt farligt sort av melankoli. Kanske oraskad av ett fästingbett?

- Kanske har han en flott fästing bak i nacken som ger konstiga inpulser, tänkte Husmor bekymrat. En våg av ömhet för karlaskrället vällde upp inom frodig Husmor. Moderligheten började generöst pumpa runt i den sfäriska kroppshyddan.

Så la hon huvudet på sned och sa med sin vänaste stämma.

- Hur ä det fatt egentligen, Far lille?

Den väna stämman, som inte varit framme sedan Klass 3-varningen utfärdades, fick Husfar att vakna till lite grann. Hans blick vandrade tillbaka in i köket. Han blev liksom närvarande i nuet.

Landade med sin blick på Husmors anlete.

Så flinade han brett och sa:

- Dä handlar om att vissa av oss är ädla nog att göra uppoffringar här i livet, sa han pompöst och blåste upp sig.

- Nöen måste ju vara ridderlig o ta hand om de gamla skaterna!

- Så den däringa kråkan gör ju en insats för fågligheten liksom.

- Sum ja ju har gjort för mänskligheten!

Så skrockade Husfar. Så pass att stolen skakade.

Så kastade han sig bakåt på stolen och skrockade ännu mer.

Fick sedan luft i strupen och sa:

- Jag har ju mä förbarmat me o tatt hand om e gammel skata!!!!!


Epilog:
Klass 3 varning åter utfärdad.
I natt har Husfar fått sova i stutabåset.
O fick minsann bädda själv...