fredag 8 juli 2016

STOR FÖRVÅNING!

Jag måste berätta en sak om min morgon som fick mina sömndruckna ögon att spärras upp så mycket de förmådde mellan påsar och rynkor. Klentroget glodde jag ut, slöt ögonen, öppnade igen men synen var densamma. En syn jag aldrig sett innan.

Jag blev mycket, mycket förvånad. Inte chockad. Men förvånad. Och sedan den värsta förvåningen lade sig är jag istället road. Mycket road.

Visst märkte jag att tranparet tog i för kung och fosterland i morse för att få upp mig ur sängen. I ett litet svag ögonblick förhävde jag mig en aning då jag tänkte:

- Åh, de står nog där och gör vågen för mig idag, ty de vet nog att jag sände de sista texterna och fotona till boken sent igår kväll.  

Förhäva sig får man emellertid icke göra, i synnerhet inte om man är lite eljest, om man är kvinna, om man liksom tarvar eller föralldel ges utrymme och enkannerligen icke om man bor på landet.

Nåväl.

Tranorna. Det var ju där vi var. 

- Det var värst vad ni gapar idag, muttrade jag, lämnade fesvärmen och gick till fönstret.

Där hävde jag mig ut, med magvolanger och juver och hela medivitten, för att glo på det istadiga tranparet som flinar så skadeglatt att de nästan trillar omkull. Mellan skrattsalvorna gör de high five med sina plattfötter ty när de ser den griniga lanttanten glosögd häva sig ut i fönstret så har de ju lyckats nå målet med sitt ihärdiga trumpetande utanför husbondsfolkets sovkammarfönster vid halvfemsnåret var morgon.

Men idag fick jag som sagt blinka flera gånger emedan synen jag mötte var så ovanlig! Jag har mig veterligen aldrig sett detta innan här intill huset. Aldrig.

För där mötte mig inte bara mitt sedvanliga tranpar – utan FYRA tranpar!!!

Åtta tranor stod där och glodde tillbaka på mig! Åtta!

- Du milde! Har de kallat in förstärkning, hann jag tänka.

För i paritet med kniporna i dammen, skatorna i träden, grågässen på strandkanten, flanörerna på vägen (fast dem vill jag gärna ha väck) rådjuren, hararna, älgarna och ekorrarna – så flydde även tranorna när de fick syn på mig!

Som på en slags given signal neg de unisont och böjde på sina avundsvärt smala ben, fällde ut sina respektingivande vingar, gjorde ett jämfotahopp och lyfte från trädgårdens gräsmatta.


Inunder vådliga flax och skrän drog den aktningsvärda formationen av åtta tranor upp mot skogen, långt långt bort från den stora nakna tanten vars hårbeklädnad var rysligt mycket mer beklagansvärd än den egna stjärtplymen efter tre mils flygande i motvind när det regnar småspik…

onsdag 6 juli 2016

VÄLKOMMEN PÅ BOKSLÄPP

Äntligen dags för BOKSLÄPP av författare och fotograf Mickan Thors åttonde bok Mickans BakGlädje!



Den stora folkfesten börjar ute på stora scenen utanför Sapa Arena klockan 11.00 där det officiella boksläppet sker med en överranskningsperson som "avtäcker" den ännu hemliga pyramiden med rykande färska böcker.

Sedan fortsätter bokfesten på scenen inne i mässhallen (hockeyhallen) där scenen bevistas av roilga gästspel, illuster bildvisning, livebakningar av bröd på het häll och en hel del roliga intervjuer mellan 11.15 - 12.00.

Därefter finns Mickan Thor i sin monter fram till klockan 16 tillsammans med många andra bakglada människor vilka också medverkar i boken. I montern bjuds på spännande smakprover hela dagen!

Givetvis signerar Mickan din bok om du vill det!



Mickans åttonde boksläpp genomförs tillsammans med Vetlanda Hälsomässa och Sapa Arenas 5-årsjubileum samt Sapa Arenas invigning av den fina och splitter nya restaurangen som kommer drivas av Sussie Olssons kök.

Som du förstår finns MASSOR att titta på, smaka på och prova på - missa inte denna folkfest och missa inte att vara bland de allra första som köper Mickans nyaste bok Mickans BakGlädje!


VARMT VARMT OCH INNERLIGT VÄLKOMMEN!!!


Det Stora Skat-tabberaset i Kärr!


Morgon i Kärr. Sedvanliga djurrrelaterade morgonrutiner vidtagna.

Hundar får inte gå ut och morgonkissa förrän tidning kommit. Husfars beslut. Efter att tidning kommit försöker en stor käring i nopprig psykrock sig asa sig nedför farstutrappen SAMTIDIGT som trenne hundar, fem kattungar och en sisådär tio vuxna katter väller ut genom dörren och ska nedför trappan samtidigt som tanten. Men - det är bara det att trappen är relativt fylld med blomsterkrukor och annan florabetingad grannlåt så det är trångt om utrymme där på trappstegen plus att räcket är löst – ja, det är minsann en vådlig prövning när patrasket ska ut i ottan. 

När tidning är hämtad går tant tillbaka in på hussidan av trädgården och stannar en stund ståendes barfota i det daggvåta gräset. Drar in dofterna. BEDÅRANDE! Helt helt bedårande doft av sommar! Gräset klipptes igår och ligger där och doftar, rosorna blommar för allt vad de kan och skänker dofter som ger små löften om paradisisk tillvaro.

Fåglar kvittrar ännu ihärdigt, jag är så glad för var morgon då fåglarna ännu kvittrar så här när sommarsolståndet varit. Tranorna följer sedvanlig morgonritual och trumpetar högt på åkrarna bak huset. Några kritter brölar på avstånd. Mina tuppar galer uppfodrande inne i fähuset ty de vill ut och ställa sig på ett ben mitt på dyngan så som en tupp ska stå och där ska de gala så som en tupp ska gala.

Katterna är inte många centimeter från mina fötter, trots hälarna, ty de vet nu att inte gå långt från matmor i ottan för alldeles, alldeles snart vankas det frukost. De små kattungarna har nu lärt sig vanorna och även de snor inställsamt kring husmors ben.

Jag ler lyckligt och tackar ödmjukt livet för min tillvaro. Tänk att jag får uppleva detta fina. Dofterna. Ljuden. Djuren. Stillheten. Friheten.

Katterna övergår från smilande smekande inställsamhet till att bli mer pockande, mer krävande. Jag böjer mig ned och smeker dem över ryggarna, följer med handen över hela kroppen och smalnar med greppet runt svansen och följer med handen även svansen ända ut till slutet. Ibland busar jag och lyfter lite kärleksfullt just i svanstippen så att kattens bakdel nästan lyfter från marken.

-  Är ni hungriga, frågar jag retoriskt.

-        - Ja, nu blir det mat missarna, säger jag och går mot min blommande farstutrapp för att ta mig in i stugan igen – och har återigen fullt med katter och hundar som trängs med mig på varje trappsteg.

Så blandar jag kattgröten i stora skålen medan jamningar av varierande tonart och decibel framförs utan uppehåll. Nu ska jag åter nedför trappen igen för att lägga ut mat i olika högar till katterna. Nu vet emellertid hundarna att de inte får följa med så de står kvar längst uppe på trappan och tittar längtansfullt medan snålvattnet rinner.

Nu portioneras kattmaten ut i ett tiotal högar. De flesta inne på terrassen men även ett par utanför ty nu när mödrarna har kattungar tolererar de inga kastrater, vare sig de kastrerade hanarna eller de äldre kastrerade honorna så dessa måste matas utanför så de får äta i fred från mödrarna som är som rasande tigrinnor när de får syn på någon katt som de av någon anledning anser icke får komma nära kattungarna.

Sedan går jag uppför trappan igen – denna gång ensam! Men en trilogi jack russels står och väntar på mig med himlande ögon. De följer med mig in i köket och där följer nästa session, tre små klickar ska delas ut i tre små skålar så att även hundar får sig en liten smakbit på morgonkvisten.







Nu, kära vänner, nu börjar emellertid det stora skådespelet! Ty nu kommer de från öst och väst. Skatorna! De har busvisslat på sockens alla skatfamiljer och berättat att nu serveras frukost i Kärr!

De kommer från ingenstans och samlas på pergolans och hundgårdens översta ribbor. Där sitter de och slickar sig om näbbarna medan de följer katternas frukosterande. De byter menande blickar och busvisslar än en gång ut i nejden så fler skator i synnerligen osymmetriska formationer kommer sättandes. De kommer ända bortifrån Nävelsjö ringmur, från Dalskog och Änga. Nerifrån Bjurvik och Sjölanden, oppifrån Norra Runneryd, Nävelsjöås, Lida, Nöbbeled och Åhult.

Nu är de här! De skriker och kraxar, de yngre slår uppfodrande med vingarna ty de förväntar sig bli serverade maten direkt i munnen. De följer nogsamt varandras rörelser och även de, liksom vi människor, verkar föredra att gömma sig i kollektivismens trygga normer och alla passar på alla.

Men si – nu gör en av dem ett avstamp och flyger ned mot kattmaten. Plötsligt är det tio till på marken som lika skickligt som fräckt snor maten mitt framför ögonen och munnen på katterna. De är snabba som illrar och stoppar näbbarna fulla med mat och lyfter sedan. En del av dem som är tyngda av föräldraskap (syns tydligt på ett av fotona J ) eller drabbade av KålleRedighetssyndrom, delar med sig till de andra. Andra äter upp allt själva och förser sig skrupellöst utan tanke på någon annan - precis som i människornas värld…
På bara några minuter är det över – Det Stora Skat-tabberaset!
Sedan försvinner de lika kvickt som de kommit. Inte gårdens skator ty de sitta här ännu och slickar sig om både näbbar och skatfötter men de andra, de som lockades hit av busvisslingar som nyss genomljöd nejden och som sa: 

Nu är det frukost i Kärr!

Å nu är det dags även för bedagade tanters frukost och sedan hoppas jag att åter få ta mina idag särdeles ystra och lekfulla fingrar i bruk till att utföra mer seriösa förrättningar vid tangentbordet. 

Puss o Kram
Mickan