lördag 11 mars 2017

Morgonyr fantasi

Solen steg ovanligt raskt och beslutsamt upp ovan granskogshorisonten och klättrade allt högre upp på en helt klar ljusblå himmel.

En sol som kastade sina allra första strålar längst upp i trädens toppar där skator och domherrar skickligt fångade solen med sina trinda bukar som tacksamt tog emot de varma strålarna. Skatans frackklädsel fick än skarpare konturer och domherrens buk blev lysande röd som ett blankpolerat juläpple.

Jag fnissar åt min fantasi. Leker vidare. Ser hur solen gör koltrastens näbb till en förgylld pilspets medan stenknäckens näbb blir en svulstig mandarinklyfta. Solen gör blåmesens huvud till en skimrande hockeyhjälm i metalliclack och gulsparvens buk till en oskalad klementin.

När ändå fantasin flödar låter jag solens magiska strålar göra min midja getingsmal, mitt morgonrufs till en tjusig uppsättning, min noppriga nattsärk till balklänning och mina ludna raggsockar till ett par gyllene klackskor…


Jag önskar er alla en helt underbar lördag med massor av lekfull fantasi!

Solkyssar,
Eder Lanttant 

fredag 10 mars 2017

Äntligen hemmamorgon

Har ÄNTLIGEN en lugn morgon hemmavid. Älskar dessa morgnar men den senaste tiden har det inte blivit några alls. Sysslor, jobb, åtaganden har inneburit tidig avfärd från gården. Vi har även en hel del syssel som följer i kölvattnet på farfars död. Men, på något underligt vis, så finner jag tröst i dessa göromål.

Att få planera för ett vacker och värdigt sista avsked i kyrkan, lyssna på musikstycken, välja psalmer, finna vackra och passande ord och meningar, symboler och bilder. Att planera för en vacker och värdig minnesstund där vi vill att ljus och värme ska prägla stunden vi samlas till minne av vår älskade ålderman som nu gått vidare.



Finner även stor värme och stor tröst i de omsorger som visas oss, genom kondoleanser, blomster, fina kort med varma ord. Inte minst i den dina fina boken om sorg som vi fick på posten av raraste Berit. I den vackra ringen jag fick av godhjärtade Maha. Vilka fantastiskt fina gester som visas oss! Ni är fantastiska och ni gör skillnad!



Och så en sådan här underbar lugn hemmamorgon ovanpå det, med sprakade vedspis, fladdrande ljus, bedårande blommor, mäktig musik, gott kaffe, med kelsjuka hundar och katter. Livet är gott.


Önskar er alla en riktigt fin och innehållsrik fredag! 

torsdag 9 mars 2017

Reaktioner på min klädsel




Bjuder här på en rolig anekdot från gårdagen som ni måste få ta del av. 

Jag åkte från en, vad jag tror och hoppas, ganska lyckad manifestation på Ädelfors Folkhögskola med anledning av Internationella Kvinnodagen, till ett ”litterärt möte” ovanför Vetlanda Stadsbibliotek.

Parkerade ganska centralt och stegade med stora och, för att vara jag, alerta steg fram emot bibliotekets dörrar. Ser på långt håll en man med toppluva som var lika mycket på sned som han själv var, liksom hans kroppshållning. Det enda som karln höll någorlunda rakt var den ölburk med Norrlands Guld som han balanserade förbluffande bra i näven.

Han stabligade på mig, inte klentroget, inte beundrande utan… ja, skrämd liksom. Spärrade upp ögon och näsborrar och tog demonstrativt ett par steg bakåt medan han ropade.

Men herregud kvinna, hur fan är du klädd – du ser ju för jävvli ut!

Jag firade av ett leende mot vederbörande medan jag närmade mig honom – och Bibliotekets dörrar. Men mitt leende hade emellertid ingen lugnande effekt ty han skrek igen. 

Man blir ju för fan mörkrädd

Nu var jag framme hos honom och lutade mig fram och sa roat. 

Mörkrädd kanske, men du får trösta dig med att du inte är färgblind.

När jag ett par timmar senare stegade ut igen efter genomfört möte och började gå tillbaka mot parkerad bil ser jag en annan man som också hade börjat fira lite tidigt uti denna dag (Stadens systembolag ligger alldeles intill) 

I ena handen hade han en cigg på vilken han drog djupa halsbloss medan han följde mig med blicken.
När jag närmade mig honom tog han ett steg åt sidan, pekade på mig med sitt pekfinger, ty han höll ciggen mellan tumme och långfinger.

Med sitt finger svepte han liksom över mig uppifrån och ned och utbrast spontant. 

Fan vilka fina kläder du har, man blir ju bara jävligt glad när man ser dig!

Jag skrattade och sa.

 Åh, det var ju roligt att höra, jag mötte en annan snubbe här innan – det var nog förresten en kompis till dig – som sa att jag såg för jävlig ut.

Han blinkade till med sina väldigt vackra, men stissiga och påverkade ögon och sa:

Va???

 Inte fan sa han det?

Jag skrattade igen och sa att jodå, han sa det.

Så tänkte han till och ropade efter mig.

Du tjejen, vänta lite. Hade han grå jacka och en toppluva, den som sa det dära till dej?

Jag svarade att jodå, det hade han.

Den ögonfagre mannen utbrast, närmast indignerad. 

 Äh, jaså DEN jäveln, ja den ska du inte bry dig om, han är helt dum i huvvet.

Jag skrattade och sa. 

Dum i huvvet måhända, men han var i alla fall inte färgblind… 

tisdag 7 mars 2017

SJÄLARINGNING.




Jag lämnade gården tidigt i morse. En föreläsning, signeringsstund och många snöiga jobbiga körmil senare, är jag åter hemma. 

Kändes vemodigt och märkligt att åka bort just denna förmiddag ty då var det själaringning i Nävelsjö Kyrka för lille farfar.

Jag hade så gärna velat stå alldeles stilla någonstans på en kulle bortåt kyrkbyn och lyssnat till de mäktiga tonerna från kyrkklockorna som rullade fram genom socknen till ära och minne för farfar Alvar. 

Jag hoppas att många andra i nejden hörde själaringningen och tog en stund att reflektera över livet och döden som ju går hand i hand, trots att döden till slut alltid vinner över livet genom att avsluta vår jordevandring.

Man blir så medveten om vikten att verkligen LEVA alla dagar, stunder och ögonblick och gärna strö många, många frö av kärlek, omsorg och vänlighet längs livets stig … 




måndag 6 mars 2017

Finner tröst


Jag finner på tröst i sorgedagarna som råder.

Finner konstigt nog tröst i sysslorna i kölvattnet på farfars bortgång. Att vi tillsamamns väljer psalmer. Texter. Symboler. Mat. Musik. Planering. Upplägg.

Finner tröst i att försöka göra det sista avskedet fint och värdigt.

Finner tröst i fina kort och blommor från underbara  fina och omtänksamma vänner.

Finner tröst i möten och gemenskapen med familjen.

Finner tröst i att laga mat och alla sysslorna i köket.

Finner tröst i att förbereda morgondagens föreläsning där jag ska göra precis allt jag kan för att sprida glädje, hopp, kärlek och värme.

Finner tröst i ljusen, vedspisens eld och sällskapet av djuren.

Finner tröst i min älskade älskade lille Husfar!

Jag finner på tröst i sorgedagarna som råder.






















söndag 5 mars 2017

Ett lugn har lägrat sig

Fått varma kramar och fina blommor från goda grannar och vänner. Värmer så gott.

Nu känns allt lugnare. Varit hos farmor ett par timmar, hon var också ganska lugn, om än trött, precis som vi.

Igår eftermiddag skar Husfar ned nästan fyra kilo fint älgkött till grytbitar, jag har brynt dem och lade allt eftersom över dem i en jättestor gryta. Lök, morötter, lagerblad, enbär, vitlök, rödvin och massor av gula kantareller har tillförts och nu puttrar allt detta.

Denna stora gryta ska vi ha i eftermiddag då hela stora klanen, utökad med Husfars bror med sin familj, ska träffas på uppe hos Ludwig och Johanna på deras ljuvliga Thorshill.

Där strålar vi samman allesammans för att umgås och känna värmen, styrkan och tacksamheten över att ha varandra och att få vara tillsammans. Men vi ska även resonera och planera inför allt det praktiska som följer i kölvattnet av lille farfars bortgång.

Hörni, jag vill passa på att säga en sak till er! TACK!!! Tack för alla fantastiska ord, tillrop, kondoleanser, böner, meddelanden och hälsningar från er alla!!! Åh, om ni visste vad det värmer och stärker oss, vi läser dessa högt för varandra och igår läste jag även upp en hel del för farmor, även om jag fick sluta efter en stund ty hon blev så rörd att hon brast. Men hon brast av värme och glädje över all omsorg som visas henne - och oss.

 TACK, ni gör skillnad med er omsorg och omtanke!