fredag 9 april 2010

Kärlek i gryningen...

Jag är dessvärre ingen vidare naturspanare då jag är ute och vandrar. Varför inte, undrar du kanske. Jo, det är för att jag har fem hundar, och oftast även en eller två katter, i sällskap. Då hundarna har väsentligt mer spring i benen än undertecknad och lekande lätt springer en bra bit före mig så hinner de skrämma bort det mesta som finns att se. Det gör, tyvärr, att jag ofta blir utan de härligaste och häftigaste naturupplevelserna. Tror jag åtminstone.

Men idag hann jag, om än på långt håll, bevittna ett hur ett tranpar lät sig förföras av våren, gryningen - och varandra. Men strax fick de syn på oss och kände sannolikt att de föredrog en plats utan publik för sin gryningskärlek.

De imponerande vingarna fälldes ut, flygmaskineriet sprangs igång och så lyfte de. Värdigt och vackert seglade det kärlekskranka tranparet rakt in i den glimmande gryningen...












torsdag 8 april 2010

Det som göms i snö...



Här på gården har den trallande strofen ”Det som göms i snö kommer upp i tö” fått en ny innebörd. Nu när isen drar sig tillbaka uppvisar den undan för undan röda och vita fläckar. Dessa fläckar visar sig vara mina (före detta) mycket stora guldfiskar som ligger fastfrusna i den med öppen mun och stirrande blick. De har, vilket jag bekymrat befarat en längre tid, inte klarat den tuffa vintern i ett alltför syrefattigt vatten.

På den lilla plats i världen där jag befinner mig kom nämligen inget regn från midsommar till dess att vintern, kylan och snön anlände. Det gjorde att vattennivån sjönk med nära nog en meter i ”den stora dammen”. Och ”Neredammen” ska vi inte ens tala om, där var mer eller mindre bara en, förvisso frikostig, omfattande dypöl.

Det är märkligt det här med regn. Det faller precis som det vill. Och var det vill. Och när det vill. Och vill det inte så faller det inte alls. Så var det för oss. Jag vet ju att de flesta klagade över den regniga sommaren och hösten. Jag vet också att de näraliggande Städerna i såväl väster som öster och i de än mer näraliggande Samhällena söder och norr o fick regn. När de fick 24 millimeter regn i en skur kom här 2. Fick de 17 mm i ett kvällsregn fick vi inget.

Många gånger visade SHMI och andra förståsigpåare att ”ihållande regn till och från” (är inte det ett enastående motsägelsefullt uttryck) skulle råda i våra trakter. Jag gladde mig för egen del, dammarnas del, betets del, blommornas del – och fiskarnas förstås. Men ICKE att här föll något regn. Sällan har jag längtat så efter regn och sällan har jag varit avundsjuk på regnutsatta områden och sällan har jag morrat så över allt folk som klagade och suckade över ”denna otroooooligt regniga sommar”.

Det var kanske som husfar muttrade en gång då regnmolnen ännu en gång bara räckte oss lång näsa och drog vidare utan att släppa ifrån sig en enda droppe här över nejden;

- Hm.... Somliga straffar Gud mädäsamma…

Smådammarna i den ”inre trägårn” klarade vi genom att fylla på dem med brunnsvatten då och då när vattennivån i brunnen så tillät. Men frågan är om det var så bra. För nu när isen krupit tillbaka från de grunda smådammarna i den ”inre trägårn” avslöjas mängder med döda grodor. Mängder. Men i detta fall kan vi inte skylla på vare sig lågt vattenstånd eller syrefattighet. Där har helt enkelt varit bottenfruset under denna vargavinter. Stackars, stackars grodor.

Jag kan dock ge ett mycket glädjande besked. Grodorna är på G igen! I förrgår kunde jag höra ett för mig mycket efterlängtat och här på gården ett mycket karaktäristiskt vårtecken. Nämligen den besynnerliga men glädjespridande vårserenaden som utomordentligt kärlekskranka grodor och paddor bjuder på i långa nattföreställningar.

Om man anstränger sig och spetsar hörselnerverna hör man att strofen ”Det som göms i snö kommer upp i tö” har tystnat! Istället kan man svagt, men dock, höra:
En vår är här igen och jag är kär igen
En vår, det är nog så
Att det är den jag väntat på
April, det gör ingenting att vintern varit svår
April, när du nu till sist slår ut ditt blonda hår
En vår är här igen och jag är kär igen
En vår, det är nog så
Att det är den jag väntat på

söndag 4 april 2010

ÄGGSTRA BRÅTT I PÅSK

- Visst tusan, de är ju påskhelg! Kom ånn hönni, vi måste ut å kackla!

- Äh, undan mä er, ja har brått, ja sa ju ut o gala!

-Gäääääsp, redan månne? Nåja, bäst å ta sej en sväng på gåren å visa att en bestämmer...

- Den häringa trappen ä i brantaste laget faktiskt, en får ta at vackert ner här så en inte ramlar

- Åkej Berta, kusten är klar, du kan komma ner nu, dä ä ingen på rampen som kan störa dej

- Att en sulle behöva bli så skrangelbent på gamla dar så en behöver ta hjälp å e gammel gåskarl för å våga si ut...

- Bäst di passar si här idag, ja är si så rysligt förgrymmad, nån jäkel har kackat mej i nacken

- Ajjj, åhhhhh, ojjjjj - dä ä höften som krånglar. Sådär ja, ena benet ute

Yes! Ute! Men ojdå, sicket gött väder. Å vikket fint bröte på mjölkaboret. Hm... Nästan så jag blir på gott humör, så gott att jag kanske skulle spela husmor ett spratt o värpa ett ägg - så här i påsktider...

- Ähh, humm, harkl, Du TjockBerta, kan du möjligen ta o flytta på gumpen så vi andra kommer ut mä???

- Sa du nåt din sketna lilla fjant?

- Skyll di själv då din griniga gamla fjäderhög, då går jag ut ändå!

- Vafalls??? Nä, hördududu! Nä. Men nä. Nä.

- Men vääääääääntaaaaaaaaa dååååååååååå!

- Men för ända in i glödheta!!!!!!!!!!!!!!!!!

- Aaaaktaaaa, jag ramlar ju! Du ditt skorvbenta gamla fjäderfä! Nääää. Åhhhh. Vänta bara du din förbenade lea gamla gumpkärring!

- Grrrrrrrr, Morrrrrrrrr, Grrrrrrr

Åh nej, nu far bakännen över kanten mä!

- Ähum, Harkl. Hmmm. Å de går bra för dej Berta?

- Tackar som frågar du Beda, jodå, dä ordnar sej. Men vänta nu. Å nej, nu kommer den där lille fjärtfranjen igen.

- Tjeeeenare Berta, här har du mej, alla tiders tupp, Claes från Ekenäs! Låt mig eskortera damen nedför röda mattan, nåja, nedför rampen, det fixar jag galant, si du!

- Svälj. Harkl. Jaså, inte det, inte...

- Uahhhhhh. Hjäääälp! Jistapetter, du behöver väl inte bli så ilsk. Alla har vi väl fått en skit i nacken nån gång. Mamma Mia, sicket humör...

- Jaaaaag kan kanske eskortera Berta nedför rampen?

- Oops, inte dä nä.... Whaaaoooo, dessa ilska hönekäringar...

- Sådäraj, då har en satt si i respekt. Kan behövas i dessa påsktider då visst alla verkar ha äggstra brått... Som sagt, skönt väder. Å förbaskat snygga fjädrar på mjölkbordet...

- Hm, ingen dum brud, den där Berta. Hm, skulle kanske få te lite kuckel mä henne? Dä verkar va mer tag i henne än det här glosögda fjäderfäet som hänger mig sjärtfjädrarna dagarna i ända...
Ska nog börja mä att gå fram å önska en ÄGGSTRA GLA PÅSK!