lördag 22 maj 2010

Tuppen varade till pingst



Gårdens gamle trotjänande tupp Sir Lancelot har döden dött. Han lämnade efter sig en skabbig höna och ett gäng slagsmålsbenägna ungtuppar. Även ett tiotal döttrar.

Må han vila i frid i sin tupphimmel!

torsdag 20 maj 2010

Badförbud!





Idag upplevde jag årets första dag med försommarkänsla! Det var varmt och skönt men samtidigt kvalmigt och hett. Ja, det var så varmt att jag ville ta en simtur i dammen.

Men jag kom liksom av mig…

Det har med förra årets regnfattiga sommar och höst att göra. Det torrlagda halvåret medförde att vattnet i vår större damm bara sjönk och sjönk.

- Dä ända sum gör att vattennivån går opp ä när du häver di i, sa Husfar.

I fjol samtyckte han således till mitt badande. Men idag lät det minsann annorlunda.

Efter att jag idag hade rusat genom fähus, magasin och andra bodar i en av dagens många äggjaktsräder, vilka måste genomföras eftersom mina hönsmadammer slagit vad om vem som kan gömma flest ägg för Husmor, stod jag varm och andtruten på lagårdsgatan.

Husfar flaxade förbi på en cykel varvid jag ropade åt hans försvinnande ryggtavla;

- Det var racksingen vad varmt det är, jag tror jag går till dammen och tar mig ett dopp.

Husfar svarade inte. Som brukligt äro.

Men medan jag släntrade iväg mot dammen kom han plötsligt farandes ifatt mig på sin cykel. Under stön och pust trampade förbi mig och stannade längre fram, strax invid dammen. Där blev han stående, blickandes ut över vattnet.

Så vände han sig mot mig och sa:

- Dä ä la jästra dumt att du häver di i vattnet o tömmer hela sketen nu när dä äntligen ä fullt…

Knoppfesten fortsätter...






















Oops, va nu???? Men jo, Katten Spöket finns medvetet med i knoppfestsammanhanget! Här är hon nämligen ännu en knopp. En fetknopp. Tjocksmock. Men si, det är hon inte längre! O snart ska du få se vad som dolde sig i den magen...
(Även om jag mest bara är avis! Tänk om det vore så enkelt. Att bara sluta vara smock så där...)

måndag 17 maj 2010

Gökabyxor


Naturen, årstiden, dagen och stunden bjöd i morse på ännu ett av sina många små och stora under.

Några bedårande gullvivor lät sig skönjas i hästängen. På stadiga knubbiga stjälkar lyste dess kronor bestående av byxben i återhållsam dimgrön nyans vilka mynnar ut i spretande varmgula fötter.

Och så får man förklaringen till Gullvivans dialektala namn; Gökabyxor...