tisdag 15 januari 2019

En dunkel januaridag



Krispiga frasande ljud uppstår för varje steg jag tar. Snöytan är formerad som ett tårtpapper. Ljudet när jag bryter sönder det vackra tårtpapperet med mina tunga steg skvallrar om att dess yta är som en konstfärdigt spritsad vit och fragil sockerkristyr.

Avlägset hörs ett flisaggretat dåna. Har hörts ända sedan långt innan dagsljuset kom. Dånar och vibrerar. Ljudet bär långt idag. Jag längtar efter tystnad. Vill vara i tystnaden.  Mitt febervarma huvud dunkar och luftrören värker och svider medan jag pulsar framåt med katter och hundar runt benen.

Spillkråkans skri skär genom nejden. En vag doft av rök från en skorsten når min näsa. Jag huttrar till, trots febervärmen i kroppen. Den bleka vintersolen skapar fängslande skimmer och ljus på himmelen. Nakna grenverk och vintersovande fågelbon hänger vemodigt i januaridagens motljus.

Jag fryser. Katterna jamar lite oroligt. Hundarna sitter darrande ned i snön och tittar undrande på mig. Jag pratar lugnande med dem. Går igen, vandrar hem  mot  gården. Fyller fågelautomaterna med sina dagliga tio kilo frö. Hämtar in tidningen. Går in. Tänder i vedspisen. Kokar thevatten. Tar fram ost och knäckebröd. Och honung. För min hals.

Det ska nog bli dag av denna dag också…

Författaruppläsning


Smålands författarsällskap, där jag är vice ordförande, har återigen producerat en fin antologi. Denna gång handlar vår antologi om KÄRLEK I SMÅLAND och boken har fått fina recensioner i pressen. 

Några av författarna medverkar i Sävsjö Stadsbibliotek lördagen den 26 januari kl 11 där vi läser upp hela eller delar av våra texter. Vi blir givetvis jätteglada om du kommer och tar del av våra kärleksfulla berättelser...

Tipsa gärna dina vänneer som du vet är intresserade av litteratur - och kärlek...


söndag 13 januari 2019

Stackars Bengt

Min jättefina tomte Bengt som jag så överraskande och generöst fick i gåva av en då för mig total främling då hon hade hört om att jag var utsatt för hatbrev.

Hon tog kontakt med mig via sociala media och skrev:

"Ge mig din postadress ska jag sända dig en skyddstomte som ska skydda och bevara dig för otäckheter och elaka människor!".

Denna underbara människa, Anne-Marie Palm, gjorde denna tomte till mig och sände mig den med hälsning från henne själv och hennes fina vovve Johannes.

Jag har vårdat och ömt älskat Bengt sedan han kom. Han sitter alltid och dinglar med benen i min närhet. Han är ju en del i familjen och ska inte vara ensam

Förresten, du bara MÅSTE läsa om den dagen Bengt kom till oss! Klicka HÄR

För ett par dagar sedan hände det som inte fick hända.

Hundarna, nja, läs Dagny, fick spatt och spel och hade lyckats hoppa upp och få tag i Bengt. Sedan massakrerade de den stackaren alldeles förfärligt innan jag upptäckte vad som pågick.



Jag började faktiskt gråta när jag såg vad de gjort med lille Bengt.

Hundarna gick slokörade undan och lade sig någonstans där de kände att de var ur vägen för en vred matmor.

Jag tog det hela som ett dåligt omen. Bengt är ju min skyddstomte!!!

Men Husfar, som är utbildad i HLR (Hjärt Lung Räddning) sade åt mig att gaska upp mig och att vi nog skulle återuppleva och få ordning på gamle Bengt igen.


Som så ofta i krimimalsammanhang så återkom den skyldiga till brottsplatsen för att följa utvecklingen...


Nu är Bengt opererad i första omgången och är på rehabilitering innan nästa operation tar vid. Nästa operation blir av mer kostmetisk karaktär.



Säg gärna hej till Bengt och sänd en kryahälsning så blir han glad! Ja, jag med faktiskt!

Puss o Kram från Bengt, Husfar, Husmor och den som åsamkat dramatiken kring lille Bengt... 


onsdag 9 januari 2019

På tur i vresig nordanvind

Idag vaknade jag till en vit värld. Även om allt var nattsvart ty jag vaknade innan fyra så det var många timmar kvar till dagsljus vid den tiden. Hur som helst var marken vit.

En decimeter ligger på backen medan de nakna grenverken inte lyckats fånga upp så mycket men tillräckligt för att vara trolskt vackert vita i konstfärdiga virrvarr - mjuka och spretiga i en förunderlig förening.

Nordan låg på och snörök kom i ovänliga kastvindar.



Efter att ha fodrat och mockat i fähuset tog vi en diskussion, jag, katterna och hundarna huruvida i skulle ge oss ut i den vinande nordan och ta vår promenad.

Vi var inte överrens men till slut enades vi om att Hundpattrullen och jag skulle gå medan Kattpatrullen skulle stanna hemma.

Anoracken åkte på med huva och allt, en basker fick plats inunder huvan och på med tjocka jobbarhandskar. Reflexvästar på dogsen och så gav vi oss av.



Men vi hann inte många meter förrän Rudolf kom springandes under klagande jam. Han hade ändrat sig och ville absolut följa med - trots nordan och trots vår överrenskommelse.

Men Rudolf var inte alls lika road av snön och vindarna som hundarna verkade vara ty de lekte och var som yrväder i snön. Lite frost i skägget var inga problem...






Jag pulsade tappert på men snön gjorde grenarna snorhala och berg och stenar till isbanor. Två gånger drösade jag i backen!!! Hade bara tunna tights på mig så knäna blev snart stela av köld efter att ha landat i snön ett par gånger.



Tidvis fick jag bära Rudolf som inte uppskattade kastvindarna. Men för det mesta sprang han tappert i hundarnas redan gjorda fotspår i snön.



Mot slutet av rundan skiftade ljuset en aning och jag tyckte det var så vackert med de spretiga vitpudrade grenverken mot det märkliga morgonljuset som himlavalvet bjöd på.






Nu är vi hemma i vedspisvarmt kök och belåtna katter ligger och dåsar på olika stolar.




Mini ligger i hamocken och Dagny, den busiga kanaljen, ligger och tinar sitt frostiga skägg inne på bordet.



Nu ska jag jobba vidare! Fortsatt fin vecka önskar vi dig!

Puss o Kram,
Mickan & Co

tisdag 8 januari 2019

Ett slags tomhet



Jobbat hemifrån i ett par dagar nu sedan de stora helgerna dragit förbi med buller och bång.

Nu känner jag mig nästan lite deppig. Tom.

Det har varit så mycket hela, hela tiden senaste månaden. Mycket glädje. Mycket oro. Mycket fantastiskt. Mycken ängslan.

Positiva roliga överraskningar blandat med dramatik och sjukdom. Fester och gemenskap har varvats med nervösa timmar i sjukhusens väntrum och akutmottagning.

Nu är vardagen här och jag är ensam igen. Något har lagt sig över mig. Som en våt filt. Den är inte välkommen. Filten. Inte alls faktiskt. Jag känner ingen inspiration och ingen större initiativförmåga. Men måtte det bara vara rekylen på att det varit mycket.

Idag har en klassiskt Boeuf bourguignon puttrat på spisen sedan morgonen. Snart ska jag tillsätta steklökarna, champinjonerna och det rökta stekfläsket. Hoppas det blir gott.

Jag jobbar idag dels med en beställningsartikel, dels med att göra scheman med övningar och arbetsuppgifter i den nya kursen som började igår i Ädelfors folkhögskolas regi som heter: Skriv och fota med Mickan Thor" som är en femton veckors kurs på distans.

Nästa vecka börjar jag själv en utbildning på halvfart, en ettårig kurs. Jag har även en del nya arbetsuppdrag och ett par andra erbjudande som jag ännu inte vet hur jag ska göra med. Oroar mig lite för framtiden faktiskt...

Men nu får jag rycka upp mig! Sitta här och beklaga mig. Se så fint och ombonat jag har det medan jag sitter och jobbar. Det är inte alltid man får kura skymning på jobbet. Tihi.



Nu ska jag nog fräsa lök, svamp och rökt fläsk så Husfar får en god gryta till middag ikväll.






söndag 6 januari 2019

40 glimtar av 30-årsfest!


Igår överraskade vi Ludwig 30 år, med en fest i härliga Thorshill.

Klaner, grannar och vänner har tisslat och tasslat i maskopi med Johanna.

Vi träffades hos närmast grannarna Åsa och Andreas. Där tände vi facklor och övade upp stämbanden.

Sedan tågade vi i samlad tropp bort mot Thorshill där en mycket förvånad  Ludwig öppnade dörren och ett helt fackeltåg sjöng och hurrade!

Johanna fyllde också år igår så vi passade på att gratta henne också.

Lowisa orkade vara med, men gick och vilade sig ibland. Det var sååå härligt att hon orkade och kunde vara med.

Det som var än mer tappert var att Johannas pappa Lars kunde  närvara. Han blev nämligen sparkad av en tjur på förmiddagen och det visade sig att vadbenet var av!!!

Men på sjukhuset sa han resolut: Linda om benet bara för jag ska på trettioårsfest!

Så han satt där med avslaget ben hela kvällen. Idag ska han opereras. Vilken kämpe va?

Roligt hade vi och Ludwig blev glad och mycket överraskad - och vi gäster var nöjda med vårt busiga tilltag.

Delad glädje är dubbel glädje!


















och DÄR kom en kudde farandes, kastad av Freddie på Gottfrid. Selvin tittar på.




Husfar har finaste grisslipsen på! Haha


Ninni undrade lite över att huset plötsligt blev fullt med folk





En glad och överraskad Ludwig håller tal 

Tre söta tjejer, Nellie, Elsie och Ninni leker


Vi var många generationer på festen

Farmor Mickan och Ninni pusslar

Paketöppningsdags




Lillafarmor Ingrid hade bakat sina mästertårtor till allas glädje!!! 



Kvällens tappraste gäster! En nyopererad gravid Lowisa och en Lasse med avslaget ben!
Operationen fick anstå till dagen efter för han skulle minsann på svärsonens 30-årsfest

Vad fickk Ludwig i gåva tror ni? 

Ludwig 
vår älskade son, sonson, bror, morbror och svåger

Du trodde kanske att vi hade glömt att dig hylla
nu när du de jämna trettio skulle fylla?
Nä då, men en överraskningsfest gör alla glader
Med presenter och paketer, blommor och blader
Klaner och grannar har planerat, tisslat och tasslat
Din kära hustru och också varit med och prasslat
Så nu du Ludwig ska det firas rejält i fina Thorshill
För gratta, fira och hylla dig vi allesammans vill
Kärraklanen gåva kommer i detta paket
En liten mackapär som vi redan nu vet
Du kommer nyttja vareviga dag i livet
Att den håller länge tar vi nästan för givet
Hoppas ni får goda stunder tillsammans ni båda
Vi andra hoppas att mackapären då och då få återskåda

Hipp Hipp Hurra Hurra
för Ludwig på hans 30-årsdá!

Vi älskar dig!

Lillafarmor Ingrid
Mor & Far

Lowisa & Joakim
Freddie Gottfrid Bebis

Födelsedagsbarnen Ludwig 30 och Johanna 29!!!