fredag 11 december 2020

Ett sista farväl av Lillafarmor


Har tänt ljus och hissat flaggan för Lillafarmor som vi ska ta ett sista farväl av idag. Kraftsamlar både mentalt och fysiskt för att klara detta sista avsked av en älskad familjemedlem.

Va rädda om er allesammans därute! Va inte rädd för att visa kärlek för människorna omkring dig. Man vet så lite om framtiden och vad som kan ske... 

Mjuk omfamning, Mickan


söndag 6 december 2020

Andra Advent


 

Söndag. Har tänt adventsljus nummer två i min lilla adventsljusstake av smide. Sitter och tittar på vackra blommor och skimrande ljus i köksfönstret. Minuterna går. Blir till timmar och dagar och nätter. Försöker göra små ting som jag klarar av med min skada. Pysslar lite och försöker göra fint och mysigt omkring oss. Känns ännu viktigare att göra mys omkring oss nu när jag är inomhus och relativt stillasittande hela tiden.

Här står såååå fina blomsterarrangemang på bord och bänkar och jag är så innerligt glad och tacksam för dessa gåvor, för vänskapen och omtanken som ligger bakom gåvorna och tacksam att vi fått dessa vackra blommor från medmänniskor som vill oss väl och som ger oss sin kärlek och sympati genom att skänka oss blommor och tillhörande vackra små deltagande ord. Ömsom kondoleanser över Lillafarmors död, ömsom kondoleanser över min olycka och skadorna den åsamkat min kropp.

Jag tittar på arrangemangens färger och former, på ståndare och pistiller, på nyanser och texturer. Böjer mig försiktigt ned och försöker känna doften av rosor, nejlika, gerbera, liljor, pyntegrönt och hyacinter.

Gråter inte lika mycket längre. Har inte heller lika ont eftersom jag fått smärtstillande mediciner. Men varje gång jag tänker på läkarens ord att jag var en hårsmån från att mista livet eller bli totalförlamad så skälver hela jag och brister i gråt, i skräck, i rädsla och någonstans också i oändlig tacksamhet.

För nu blev det ju inte så, jag lever och jag är inte förlamad och därför känner jag att det är nu upp till mig att göra det bästa av situationen. Inte sitta och gråta hela dagarna. Tvärtom. Göra det fin och mysigt omkring oss. Elda massa, massa ljus, njuta av fina blommor, njuta av medmänniskors kärlek och värme, lyssna på lite lågmäld julmusik och känna tacksamhet över Livet självt.   

Igår duschade jag och min halskrage 1 under övervakning av Husfar. Efteråt, när jag torkat, tog Husfar av mig Halskrage 1 och bytte till Halskrage 2. Han är så snäll och hjälper mig med så mycket som jag själv inte kan göra. Men nu ska jag och Halskrage 2 försöka göra lite nytta, med betoning på lite…..

Önskar dig en fortsatt fin söndag!