onsdag 3 februari 2010

EJ KEJSARENS, MEN TYRAS, NYA KLÄDER


Ibland kommer valpen Tyra hit till gården för ”avlastning”. Huruvida det handlar om avlastning för hennes tvåbenta familj att slippa Tyra eller avlastning för Tyra själv att slippa sin familj och den smått gangsterlike knodden Freddie, är svårt att avgöra.

Hur som helt vistas hon en hel del här ute och får då beblanda sig med gårdens övriga underliga klientel av folk & fä. Tyra bor vanligtvis i stadsmiljö där samhälleliga funktioner som snöskottning och grusning av gång- och cykelbanor ses som en självklarhet. Stadsbornas uppskattning av denna tjänst lyser dock mer eller mindre med sin frånvaro. Lyser gör däremot de många Dagens Ris som tillägnas snöskottningen.

Trots att de tappra snöskottarchaufförer natt efter natt stiger upp i svinottan för att skapa framkomlighet för Stadsborna möts snöskottarchaufförerna av många otrevligheter. De får upprepade Dagens Ris för att de ”skottar på fel sätt”, ”skottar knaggligt så att vi som kör bil här får ont i ryggen” eller ”skottar för sällan”, ”skottar för ofta” eller ”grusar för lite” och ibland även för att de ”grusar för mycket”. De får Dagens Ris för att ”de kör snö för tidigt och stör nattsömnen” och ”skottar för sent” eller ”skottar för långsamt så det bildas köer”.
Dessutom bemöts chaufförerna ute på gatorna av stor ilska, onda ögat och obscena gester.

För mig, är detta helt enkelt ofattbart!!! Inte ens genom att försöka plocka fram min mest empatiska ådra (mycket ansträngande) kan jag förstå detta. Skulle någon, mot förmodan, komma hit och skapa lite framkomlighet i snön för mig och mina hundar skulle jag nog bemöta vederbörande på det sätt som en Kejsare togs emot på tiden det begav sig. Med palmblad, bugningar och kyssar. Fast några palmblad finns förstås inte att uppbringa. Och snödjupet gör en bugning till rena rama självmordsförsöket. Och beträffande kyssarna – nja, det är väl frågan om inte de är värre än Dagens Ris, Onda ögat och Obscena gester sammanlagt…

Så skottar, ja, det gör jag själv. Och Stadshunden Tyra, hon förses helt sonika med nya kläder när hon ska hit och vistas i den icke civiliserade delen av Svedala. Kläder som ger skydd mot kölden, mot snörika oskottade vägar och, förhoppningsvis, mot Husmors kyssar…

söndag 31 januari 2010

SMÅLÄNDSK SNÖLEOPARD





Alla regioner och landskap vill ha en egen stark karaktär och speciella kännetecken. Det finns exempelvis landskapsvapen. Småland har sitt Lejon som står på bakbenen och ser ut som om den ska ge någon en rak höger. Js,sen finns landskapsfiskar, vi har den föga vackra Malen. Landskapsblomman är Linnéan och landskapsdjuret Utter.

När det gäller Smålands landskapsrätt är det dock mer förvirrat. 1995, då alla landskapsrätterna först fanns som omslag på telefonkatalogerna och senare samlades i en kokbok, var Smålands landskapsrätt ”Ostgratinerad gösfilé med potatismos”. (Borde det inte vara mal???)

Nåväl. I höstas, någon månad innan det informella jordbruks- och ministermötet hölls i Växjö, utsåg självaste jordbruksministern Erlandsson istället ”Isterband med rårörda lingon och råstuvad potatis” till Smålands landskapsrätt.

Tja, den småländska landskapsrätten verkar uppenbarligen vara föränderlig. Eller är det måntro Herr Erlandsson som har ett sinnelag, lagt åt det föränderliga?

Beträffande den småländska efterrätten verkar det dock vara mer statiskt.En klassisk småländsk efterrätt ska vara ”Ostkaka med hallonsylt och grädde”. Då, liksom nu.

Däremot tror jag att man har missat något spektakulärt i marknadsföringen av Småland! Ett synnerligen spännande och intressant djur. Nämligen Småländsk Snöleopard!

Jag har dock anledning att tro att populationen är förhållandevis obetydlig och artförekomsten synnerligen lokal. Kanske är det därför lämpligare att använda den mer precisa artbenämämningen; ”Nävelsjöitisk Snöleopard”.

Fast Kalle Redig och annan vän av ordning gör nog bäst i att använda följande klassificering:
"Bonnakatt i Kärr"