lördag 6 april 2013

Vippande stjärt(ar)


Just idag, fast i fjol, det vill säga den 6 april 2012 gjorde ärlan sin entre här på gårn.

Men i detta nådens år tjugohundratretton lär det vänta innan den söta pippin kommer hit och vippar på sin stjärt!




Medan vi väntar får vi nöja oss med att Frodig Husmor tappert går omkring och vippar på sin...

tisdag 2 april 2013

Tranrop och lyckokluckel

Idag kom årets och vårens första trana till gården!

Vår husmor stod och fyllde på mat till småfåglarna när den ropade på henne.

Hon slutade genast med sina sysslor och sprang ut på ängen där inga träd skymde sikten upp mot himmelens vårblekblå plafond.

Ett rop igen och där! Där fick hon syn på den.

En enda ensam trana flög i stora vida cirklar över gården och utlät då och då sina karaktäristiska rop.



Vår gamla Husmor ville förstås gärna tro att det var återseendet av henne som orsakade de glädjeropen där uppifrån skyn - men det var nog trankompisar snarare än tantkompisar som eftersöktes med de mäktiga ropen som i dagens rådande stillhet bars långt, långt bortom nejdens skogar...

Men det behöver vi ju inte berätta för henne nu när hon är så glad, stolt och kluckande lycklig över att årets första trana flög direkt hem till henne och ropade glädjerop vid den efterlängtade åsynen av Frodig Husmor.

Ja, var och en blir ju salig på sitt. Så även vår Husmor...  

måndag 1 april 2013

Katter & Blängsylta

Som ni kanske sett på påskkortet så tog jag inte med någon katt med på färden mot Blåkulla. Trots att de har tränat och visat för mig att de minsann kan balansera på kvasten. Se här hur Nils ligger i hårdträning uti tidig morgonsol.






Och likaså Katten Spöket....

Nåväl. Att lura katterna och åka iväg utan en katt på kvasten var ett dumt beslut.

Även om det kändes enklast så.

Det är ju så mycket att tänka på ändå.

Med kaffekannan och allt...



Men, det var ett dumt beslut, som sagt.

För igårkväll på Påskdagens afton avreste jag från ett blått Blåkulla i månljusets sken för att påbörja färden hemåt.



Och nu när jag kom hem hade gårdens fyra huskatter demonstrativt ställt sig på li de parad på strategiska platser längs trädgårdsgången.



Den ena blängde surare än den andra medan jag skamset vandrade förbi dem med kvasten i ena näven och kaffekannan i andra.

- Förlåt kissar, mumlade jag, hastade in och gjorde en försonande stor portion kattgröt med massor av burkmat.


En Påskens sista festmåltid som huskatterna även delade med några av gårdens skator.

Nej, det är inget Aprilskämt!



Önskar några sista fina goa påsktimmar!

Hälsar Eder Påsktant

Och så katterna förstås! För bövelen! Dem får jag akta mig för att förarga igen.

Jag menar, en sån jädra syrlig blängsylta som de bjöd på...