Te å mä Länet...

Häromdagen gjorde Husfar och jag något som definitivt ICKE hör till vanligheterna.

Vi lämnade Gården.
Byn.
Socken.
Kommunen.
Te å mä Länet!!!

TILLSAMMANS!

Kors i jisse namn undrar du - vad var det då som stod på när en sådan sällsynthet inträffade.

Jo, för ett och ett halvt år sedan förärades jag med en gåva av Syster till en vistelse på hotell med tillsammans med en kär vän.

Då Johanna Gris inte ville följa med frågade jag Husfar som förvisso motvilligt men dock, sa jag och följde med.

"Även om jag fasen i mej egentligen inte hinner fara iväg på sånt lafs, ja behöver gå till skogen å röja vinnfälle" muttrade han surmulet när han gick och sparkade i gruset.

Sagt och gjort, efter många långa mödosamma förberedelser och mutanden till höger och vänster hos djuren så tuffade vi iväg i sydvästlig riktning. Vi hade valt det absolut närmastliggande hotellet för att inte slösa bort någon tid på något så tråkigt som själva bilfärden.

Väl framkomna till den vackert belägna herrgården blev vi smått skrämda av den månghövdade skara vi såg.
Folkskygga jag fick ilningar i ryggen när jag såg hur mycket människor där var men snålheten och nyfikenheten vann för eremiten i den stunden och vi checkade in och fick vårt rum.

Därefter stövlade vi direkt till relaxen och låg där förnöjda och flöt ett par timmar i ett bubblande badkar i bästa Kräftkokarstyle.

Efter detta njöt vi av god mat och dryck och redan halv nio somnade jag. Du milde, vem blir inte helt slut av alla intryck som det innebar att lämna Gården. Byn. Socken. Kommunen. Te å mä Länet...

Redan vid fyra vaknade jag av gässen som ropade nere i sjön. Sen låg vi och räknade minuterna tills dess att vi kunde få äta frukost. Vid 06.18 pep det till i mobilen, då var det Dottir som berättade att Sädesärlan just kommit hem till Gården.

Du milde! Nu var goda råd dyra. Jag var förståss tvungen att snabbt som ögat komma hem och önska nämnda pippi välkommen för sommarsäsongen 2014.

Vi hängde först på låset till restaurangen, kastade i och lite att äta, checkade ut och lämnade det lilla hotellet med väsentligt färre sikiner än då vi anlände och tuffade hemåt.

09.17 svängde vi in på Gården. Åhhhhhhhh vilken frid, vilken lycka. 21 timmar hade vi varit borta.

Husfar gick till skogen, jag matade och pratade med ärlan, ropade på Johanna som blev så glad att hon i ren glädje rusade uppför kökstrappan - det har hon aldrig gjort innan! Sen gjorde jag lite picnicmat med hembakta baguetter och god fyllning med gårdens ägg, förstås, till det ett par kalla pilsner och så ropade jag på Randis, Johanna och hundarna och så gick vi iväg uppåt ängen. Jag gick barfota och bara i långt linne - Johanna hade inget linne alls...

Sedan satt vi i skogsbrynet och njöt av solen och våren och av att vara hemma på gården igen.

Nu dröjer det nog till vi lämnar Gården. Byn. Socken. Kommunen. Ja te å mä Länet...

Och så sant som det är sagt - borta bra men hemma bäst :-)