lördag 17 februari 2018

En brölande elefant



Klockan ringde vid 02.15. Snöskottardags. För Husfar som därmed lämnade sängens fesvärme och åkte till Staden för att göra gator och torg, trottoarer och cykelbanor mer tillgängliga för stadsborna som inte kan ta sig fram i snömodd…

Inatt blev det emellertid extra dramatiskt inne i Staden ty ett hus mitt i centrum har brunnit upp. Eller ned. Det hus som rymde pizzeria Hawaii. Hua! Otäckt.

Som så ofta annars vid dessa tillfällen då Husfar jobbar om nätterna, följer jag samma mönster och kan inte komma till ro efter att klockan ringt, så även jag är vaken – men jag skottar ingen snö och tjänar heller inga pengar under min vakennatt.

Istället har jag stått en stund och betraktat de tre rådjurskiden som smyger sig fram bak huset var natt, och ibland om dagen också, för att äta frön och säd inunder våra stora fågelmatsbehållare. De är skygga och mycket vaksamma. Det bästa stället att betrakta dem utan att bli upptäckt är genom de höga fönstren uppe i husets toalett. Där står jag på tå och blickar ned på dem medan de äter och då och då krafsar litet med sina framben för att få fram mer mat.

Men så behöver jag snyta mig. Det är alldeles tvunget därtill.

Du milde!!! De stackars rådjurskiden måtte tro att det uppförts en minaret runt hörnet. Denna minaret har ockuperats av en elefant. En elefant med gikt i sin högra stortå och dessutom växtvärk i snabeln. 

Därför brölar denne ockupant ut sin smärta i minareten vars ljud ekande dånar ut över nejden.
Rådjuren sänker blixtsnabbt sina huvuden, höjer upp sina ändalyktar och breder ut den vita runddelen som ett tecken på fara – och så flyr de bort från platsen, bort från det hemska brölandet och bort från – öh – mig.

Snopen står jag där och ser de livrädda djuren fly bort över Stuvegärdet som gällde det livet. Kvar är bara syrenbuskarnas nakna konturer – och jag…





fredag 16 februari 2018

Farfar o Ninni

Ojojoj, så har arbetsveckan gått.

En ganska kämpig veckan om jag ska vara uppriktig. Vinterväglaget håller i sig. Halka, snömodd och mörker under såväl resan till jobbet i gryningen som resan hem i kvällningen.

Men nu är det fredag och jag ska nog hinna andas och samla mig.

Kan ju bara vila ögonen på de här bilderna en stund så klappar hjärtat passionerat och själen spritter.






söndag 11 februari 2018

En glad vinterpromenad

När solen bryter fram och skapar gnistrande snökristaller, kan man inte stanna kvar inomhus.

Det tycker både tant och tasspatrull.

Ja, hästar, getter, höns, rådjur och älgar tyckte detsamma. Ty båd rådjur och älgar korsade min vandring på flera stället och gjorde avtryck i snön med sina klövar.

Det blev en härlig runda över skog och mark.

Nu får ni hänga med ni också!






















En födelsdagsbuketts lov


En praktfullt fullt utblommad cerice anamon
Ter sig lockande både från sidan och ovanifrån
Ännu är den vacker, min rosa födelsedags bukett
Som jag mig själv har gett o på en peng satte sprätt
Det är fint att uppvaktas med blomster av någon annan
Men köpa blommor och blader ligger inte för var och varannan
”Bra tant reder sig själv” tänkte jag o gick till blomsterbutiken
satte samman färger och blomster som inte gör mig besviken
rosor, gerbera, liljor och en  praktfullt fullt utblommad anemon 
skänker mig glädje och färg var gång de dyker upp i ögonvrån