lördag 4 augusti 2012

2 minuter i innerträdgården...


I flera år har jag längtat efter en honungsros. För två år sedan gjorde jag slag i saken och investerade i nämnda ros.

O visst var det några blommor redan i fjol men det var inget mot i år då blomningen var gigantisk, precis så som jag drömt om.

Jodå, jag såg det. Om än lite i förbigående... För visst har jag flera gånger, visserligen smått disträ och splittrad, noterat ljuvlig ögonfröjd och fantastiska dofter när jag hastat förbi, antagligen på väg till eller från jobbet.

Men mer har det liksom inte blivit i detta stressens tidevarv.

Igår kväll då jag kom hem var solen ännu uppe och jag var glad o nöjd med livet i litet och stort. Nästan log lite, även om det stramade underligt...

Plötsligt insåg att jag inte på tider fotograferat trädgårdens fröjder.Gick därför resolut o greppade kameran för att ta ett par bilder, framför allt då på min honungsros som ju blommade så generöst.

Tji fick jag.

Den var för bövelen överblommad!!!

O jag hade missat allt detta!!! Bara för att jag rusar omkring i livet med allt och ingenting!

Stod en lång stund o fånglodde på den överblommade och vissna honungsrosen som räckte lång tunga åt mig, rent av talade till mig.

Den sa; Skyll dig själv käring! Du bara rusar förbi här som ett skållat troll utan att se fröjderna vi levererar och håller fram. Ha, där fick du!

Sant! Där fick jag! Eftertankens kranka blekhet...

Som en förlåtande gest mot såväl mitt samvete som mot trädgården lovade jag hänge mig fullkomligt åt dess ögonfröjd - i två minuter. Jag menar, kameran befann sig ju ändå i näven...

Tänkte i min försonande sinnesstämning; Okej, nu gör jag två minuters fotograferande från ett och samma ställe, från platsen där jag står o snopen glor på den överblommade honungsrosen. I innerträdgården mellan pergolan och lilleporten.

Sagt och gjort.

O nu ser jag ju faktiskt, att trots att honungsrosen är överblommad finns det en hel del ögonfägnad i innerträdgården.

Inser att den är värd väsentligt mer än ynka två minuter.

Hm, få se om jag hinner hem tidigare ikväll, i så fall kanske...

Men nä, antagligen inte...

Hur som helst - här är i alla fall två minuter i innerträdgården!



















torsdag 2 augusti 2012

Måne utan ölsinne...


Bland äppelträdens grenar och blad gjorde månen entré igår kväll.
Sicken entré sen!

Han lyste som en galning!
Nä, det var ingen nådig lyskraft! Ettrig och ilsket.
Vitt skarpt sken.

Inte alls den där orange augustimånen med stor leende mun, ni vet som på kräftskivornas plafonder.

Eller så var det just det som den här månen hade varit på.
Kräftskiva alltså.
Och blivit full.

Nattens sken var kanske ett utslag av dåligt ölsinne!

Den fulla månen var helt enkelt grinig.

Så grinig att han inte unnade gårdens Husmor någon nattsömn...


söndag 29 juli 2012

Hjälp på traven...

Ibland när molntäcket inte vill ge sig och solen inte räcker ända fram får man hjälpa sommarkvällen lite grann på traven så att säga...

Gonatt!