fredag 22 februari 2013

En ilsken Snötigrinna









 
- Seså, seså, lilla Fin-Dos!

- Följ nu med på rundan, det är inte farligt med lite snö!

- Jag lovar!

- Kom då!

- Ja. Okej då. Jag ska inte fotgrafera, i alla fall inte så mycket, tillade Husmor tyst. Så tyst att inte Fin-Dos hörde...



- Neeeeeej, jag HAAAATAAAR när du fotograferar mig i snö!!!!

- Lägg av!!!!

- Genast!

- Grrrrr!



- Slutar du eller?!?! Grrrr!  
 
- De va då självaste den!
 
- Lägg av då!
 
- Jag ska giva dig på moppo!!!!
 
- Grrrrr!
 
 
- Det är väl själva den att du alltid ska dra ut mig i djupsnö på alla dina rundor, jäkla lanttant, bara för att du rullar fram så betyder inte det att inte vi alla andra tvingas sticka ned våra små spiror i djupsnön!
 
-O så ska du därtill hålla på och larva dig med att fotografera!
 
-Grrrrr!

- Vänta du!
 
- Jag är snart framme!
 
- Grrrrr!
 
- Grrrr.
 
- Den här förbannade snön!
 
- Å så hon, den där fotande käringen....
 
- Grrrrr

 
- Fast....
 
- Egentligen....
 
- Kan du inte bara ta upp mig i famnen och bära mig resten av rundan?
 
- Snälla Matmor?
 
- KrrrrKrrrrKrrrr....

Mådärniteter för paddor...


När vår Husmor härförleden fyllde jämt begåvades hon med sedvanliga blommor och blader, lyktor, vin, böcker, skålar och fat.

Men - hon förärades därtill med en av dessa livets MÅDÄRNITER som Husfar säger.

Vår Husmor fick en Ipad Mini av de sina.

Så nu sitter hon där hemma på gården och stabligar på sin splittrans nya Mådärnitet, rafsar sig i bakhuvudet, kliar mellan de många vecken i sidan o undrar klentroget om hon och Mådärniteten nånsin ska komma på god fot med varann.

Men, trot eller ej, vår stackars Husmor verkar i det här fallet vara den enda som hyser tvivel och misstro kring detta - till och med Husfar verkar hysa förtroende för sin sfäriska uppenbarelse till Hustru.

Han närmade sig henne där hon satt o fånglodde på sin Mådärnitet, så gav han Husmor en tafatt klapp på axeln, en rörelse som i vårt Husbonnsfolks fall är närmast att jämföra med ett passionerat förspel, medan han, i något som liknade en tröstande ton, sade;

 - Du sa si, du mor lelle, I sa noj få mye kul ihop, i paddor emällan.....

Att nära vid sitt bröst...


Idag har Husmor icke närt en orm vid sitt bröst- men väl en skadad och kall liten fågel!

Och si - efter à ha vistats i värmen i Husmors nakna hand (vilken som konstfärdigt och bildmässigt får motsvara talesättets 'bröst') ett par timmar och efter, antagligen för första o enda gången i sitt liv, fått följa med en lanttant o hennes tre hundar och tvenne katter på en promenad i skogen, blinkade den lille rare bevingade vännen till ett par gånger som för att säga 'tack' varefter den lyfte från handen och flög iväg mot ett öde som bara joxen själv vet...