lördag 31 januari 2015

Delikatesser & Kalsonger

En stor händelse!!! En stor stund!

Det smått osannlika hände.

Igen.

Delikatessbilen kom körandens in hit på gårn!!! Smålands Fisk & Skaldjur hade letat sig hit igen.

Första gången det hände var för tre månader sedan. Då var det kväll och vi hade nog tagit afton både Husfar och jag. Han gick omkring i kalsonger och när det knackade på dörren blev han så pass överumplad att han öppnade dörren i ren förvåning - i kallingarna.

Inte nog med det - han gick med ut i delikatessbilen och  handlade - i kalsonger! (det kom Fisk-Anders väl ihåg -  lät  han oss förstå...)

Denna gång blev vi inte lika överrumplade. Tvärtom! För Fisk-Anders sms:ade mig i förväg vilket gjorde att jag ju kunde meddela Bästebror som dök upp med hustru för att också handla när nu denna osannolika händelse tilldrog sig.

Och jodå, Husfar hade rediga långbyxor på sig ovan kallingarna! Såg riktigt civiliserad ut.

Jag handlade hoki, torskrygg, lax och räkor för så mångsiffriga belopp att Husfar fick spasmer i anletsdragen...

Med famnen full av fisk och räkor gick vi in. Sen stod vi, under nogsam övervakning av ett par gula kattögon, och portionerade om de frysta räkorna i småpåsar.

Sen började jag tillreda lite mat med - givetvis - fisk, räkor och några delikatesspotatisar. Runt mig struttade Husfar - i kalsonger.

Han sa malligt:

- Dä få la va nöen måtta på hur länge en måste gå omkring mä långböxera på sej å låssas sum en ä en såndäringa civiliserad mänska...










torsdag 29 januari 2015

Vargfrossa & Tantyl!

Hualigen!

I morse vasnade (småländsk slang för varseblev) jag avtrycken av ett djur som strukit omkring lagårn.

Spåren var stora och jag blev lite morsk på vem det egentligen var som varit här på gårn på morgonkvisten. För morgonkvisten måste det varit, typ vid fyratiden, för spåren var efter att snön hade kommit och den började inte falla förrän på efternatten.

Jag tyckte också att djuret/räven/vargen/hunden hade sprungit lite konstigt, den hade lufsat rätt över lagårdsplanen och istället för att ta körbron upp på vanligt vis har den gjort ett vigt hopp på över en meters upp på rännebron, travat över rännebron och sen, till synes, lika obesvärat hoppat ned igen på andra sidan.

Hm.... Gör en hund så?

Jag rös till, muttrade i min vargfrossa:

- Nähä, här släpps inte en fjäder utanför lagårdsdöra i denne da! Nä, fy farao!

Så alla ankor och gåskarlen fick stanna inne. Hönsen likaså. Sen lockade jag in alla hundar och katter också. Till och med hästarna är kvar inne i stället.

Jo. Ja. Jo. Jag överreagerar säkert.

Men nu är det så att här råder lite vargfrossa för tillfället, Varg har nämligen skådats inte allt för långt härifrån vid ett par tillfällen under den senare tiden.

Och på en annan Smålandsgård dödades i förrgår en liten hund av räv eller varg, Även i det fallet hade räven/vargen varit ända inne på stallbacken mellan hus och bodar.

Så givetvis blev jag morsk i morse när jag såg de här spåren! Därför har djuren utegångsförbud idag.

Jag ringde lite skärrad till Husfar som i vanlig ordning satt i och skumpade i nån maskin inne Staden för att göra gångstråken drägliga för Sta-borna.

När Husfar svarade så berättade jag upprört om spåren och hur rädd jag var att släppa ut djuren utomhus.

Jag sa;

- Jag har alla djuren inne idag, inte en hönefjäder har släppts ut. Hästa, hunnera o kattera är inne. 

Sen tillade jag, i hopp om att få lite sympati, kanke uppmuntran från Husfar som väl bör bry sig om sin uppskärrade räddhågsna stackars hustru i vargfrossa:

- Å jag själv tänker jag också hålla me inne ida!

Han svarar innan jag ens hunnit avsluta meningen.

- Du, inomhus???

- Det är ju för bövelen det sämsta du kan göra!!! 

- Du får la tänka på djuren i fössta hand!!!

Han talar fort och hetsigt, gör en kort, kort paus för en snabb inandning.

- Nä dra på dig di däringa dyra GudrunSjöden-klära och häv på di nårra flaxande sjalar å gå ut å ställ de ve rännebroa, sätt armera i körs över den store buken å se lika barsker ut sum vannlitt. 

- Då vågar sig varken Vargen eller Hin håle själv kumma hem te gårn!

Sinnet rann. Blodet rusade. Pulsen dunkade.

Jag fullkomligt YLADE:

- Å DU, din usling, du behöver allri mer kumma hem te gårn, du heller!!! 

Sen slängde jag på luren.

Men inomhus ä vi idag. Ändå.

Både jag och djuren.

Å dörrarna är låsta! Basta!

(Det finns nämligen en speciell usling te karl som inte alls är välkommen in...)




onsdag 28 januari 2015

Vad tusan händer?

Det här kreativa gänget är ett gött gäng.



Tuppen i hönsgårn är coachen, mentorn, estradören, entreprenören, kreatören, radiorösten och vännen Niklas Carlemar.

Sedan ser du Eva Månsson, min högt värderade, respekterade, älskade och mycket dukiga förläggare som äger och driver Isaberg Förlag i Hestra.

Därefter kommer enhetschefen, coachen, mentorn, projektören, författaren, musik-, och teaterapan Christina Nyrell som gett ut sex böcker på samma förlag som jag och som jag haft mycket roligt tillsammans med. Och lär forledes även ha. Hoppas jag.

Å sen kommer då lanttanten själv.

Jaha. Och vad tusan har vi fyra gemensamt då?

Ja, det kan jag ju tyvärr inte riktigt berätta om ännu. Men snart får du höra.  För så mycket kan jag avslöja som att det är något som kommer höras... Som du kommer höra.

Det är ett  nytt innovativt grepp. Och bakom det innnovativa greppet ligger Niklas och lilla jag...

Öh, ja, vi två, Niklas och jag alltså, vi ligger för övrigt bakom fler innovativa grepp men dem kan jag då rakt inte berätta om i det här skedet! Nej, du milde. Till det är de alldeles för hemliga. Planerna alltså. Mer rysligt rysligt rysligt spännande.

Som det gärna kan bli när två snillen spekulerar. Inte?? Okej, men när två kreativa kreerar då?

Fast om just den här grejen, den med oss fyra här, ja, den grejen får du däremot snart veta. Och höra. Som sagt...


Lustigkurre - or not...


Nu är det ju kycklingtider här i köket igen. Inte så många visserligen, varken i köket eller i Fähuset.
Kycklingar alltså. Ja inte höns heller för den delen. Men ändå.

Så nu ägnar jag min tid åt att mata, picka, visa. knacka med fingrar, prata, sjunga, nynna, visa igen, peka och knacka med fler fingar. Vad jag gör???

Jo, jag försöker ju lära kycklingarna äta o dricka!

Och just det gjorde sig en viss förtrytsam gubbe sig rysligt lustig över för nåt år sen.

Men det skulle han inte gjort. För det straffade sig! Med besked!

Klicka här får du se: Klass 3varning utfärdad på gårn!


måndag 26 januari 2015

Min plats på jorden...

Jag gillar när Malena Ernman sjunger den, den där underbara sången, "Min plats på jorden".

Här är min plats på jorden...



Om du klickan här kan du höra Malena sjunga den fina sången...  Malena Ernmans Min plats på jorden 


Muntert om Mullvadar...

Hej govänner!

Kan inte låta bli att dela den här muntra annonsen som var i vår lokaltidning. Lite sugen är jag på att få veta om det blivit  någon stor anstormning intressenter av självplocket...

Visst är vi Smålänningar lite  speciella?


Vad oss beträffar här på gårn har vi redan självplock... 

Mullvadskram på er!



söndag 25 januari 2015

Stormkycklingar - trots allt...

Det bidde nårra E(g)onkycklingar. Trots allt... Ja för ni minns väl hur jag berättade om att det hann bli kallt i min äggkläckningsmaskin när stormen Egon drog fram över byn,

Här kan du se, läsa och lyssna på mer om det äventyret!!! MICKANS ÄGGSTRA STRÖM


Det blev inte så  många som kläcktes, en tredjedel ungefär, men jag är glad för det med tanke på omständigheterna med strömavbrottet och kylan...

Så nu finns åtta fjuniga duniga små bollar på min köksbänk och för de som åker förbi ter sig plötsligt köket i Kärr som en bordell för i hela köket lyser ett intensivt rött av värmelampa som bebisarna har!

Och ibland har jag en och annan övervakare utanför buren. Även om det nog är lika klokt att låta katten vakta kycklingarna som att be Johanna och vakta havresäcken...



Sin bästa sida

Min nya Matmor sa:

- Nu får du visa dina bästa sidor Walter!

Så då gjorde jag det.

Och här är min bästa sida...


Frostiga i tonen


Ibland nöjer de sig inte med att blänga surt om jag låter dem vara ute för länge. 

Nä, ibland är de rysligt frostiga.

I både tonen och mulen...

Men då härsknar jag till och kan bli både frostig och vass i näbben...