Det kan inte vara en "försiktig general" utan en tuff amiral att åta sig en så grannlaga uppgift som att suga nektar ur kardborrens vresiga och taggiga blommor.
Vi har ju en Stor Kardborre som, ovanligt nog, växer här hos oss och som nog snart är uppe i tre meter i höjd!!!
Hur som helst satt Amiralen länge på ett blad och liksom samlade sig. Planerade. Djärvade sig till. Kände och doftade med sina känsliga antenner. Vässade sugsnabeln. Gnodde benen. Synkroniserade fasettögonen.
Och plötsligt flög den rakt upp och satte sig på den kardborre som blommade mest i tilltalande purpurfärger som kontrasterade så vacker mot all omgivande grönska.
Spana nu in den vassa sugsnabeln, de långa graciösa smala benen, de stora facettögonen, de vibrerande antennerna och, förstås, Amiralfjärilens vackra färger och mönster.
Var så god och njut av denna stilstudie i nektarproviantering.
Puss & Kram,
Mickan
