Ibland är det så befriande skönt med självinsikt. Ibland är det mindre skönt.
Ibland är den kortvarig och emellanåt blir den liksom permanentiserad.
Detsamma gäller självbilden. Den kan ibland liknas vid intill visshet gränsande, för att i nästa stund och dag implodera och ta sig nya former.
Man stöter på händelser och syner som förändrar det hela. Får en att tänka om lite grann kanske...
Efter att ha vistats en stund bland mina bevingade vänner och umgåtts en kaffekvart på dyngemuren med Hönan Gamen, har jag drabbats av en ny insikt.
Så pass att det är rent av befriande att se sig i spegeln, inse att det på det hela taget inte är så himla illa - trots allt.
Det finns de som har det värre...
Som min salig Morfar Douglas sa ibland, sannolikt ganska pedagogiskt egentligen, då han hade mött någon kvinna som kanske inte var så där alldeles tvålfager;
- Ho va inte vacker - men sällsynt... Eller som Husfar säger;
- Dä va skönhetstävling i bynn - ingen vann... Nu ska jag hasta till spegeln en stund igen. Det gäller att passa på när känslan väl har infunnit sig...
God morgon!
