Gåskarl med tillit

Igår hade Gåskarlen en svår dag!

Varför undrar du kanske?

Jo, det var flygspaning längs ledningarna. Med helikopter.

Då flyger de lågt, lågt med helikoptern och följer ledningarnas dragningar genom skog och mark. Och tyvärr går det många ledningar kors och tvärs här över gården vilket betyder att den där helikoptern flyger rätt över gården flera gånger.

Redan för några år sedan märkte vi hur rädd han blir, Gåskarlen alltså, när helikoptern närmar sig i skyn. Då såg vi hur han från att fridfullt gå och beta ute i Ängen plötsligt lystrade, tittade uppåt skyn och antagligen såg en flygande rovfågel a la dinosauriestorlek.

Då sänkte han huvudet och bara R U S A D E rätt in i höneluckan så att fjädrarna rök och plattfötterna small!

Igår var det så dags igen, men då jag har en smalare ramp in till höneluckan sedan en tid tillbaka, så använder inte Gåskarlen den rampen utan jag får manuellt släppa ut och in honom genom dörren.

Så igår när helikoptern kom fick jag syn på Gåskarlen då helikoptern närmade sig från Hillehållet.

Han sänkte huvudet, började springa, följde lagårdsgaveln, rundade knuten alldeles intill väggen och sprang sedan tätt intill längs lagårdsväggen ända bort till rännebron - där hök han sig och tog skydd inunder den trygga rännebron!

Jag tyckte synd om honom och öppnade fönstret här i min skrivkammare och ropade:

- Men lille gubben, stackars dig!

- Blev du rädd? 

Jag jollrade vidare:

- Såja, det är inte farligt. 

- Kom upp hit till mamma!

Han lystrade och just som helikoptern började närma sig igen var det som om han bestämde sig, han tog liksom sats, genade rätt genom trädgården och skenade upp till mig.

Till trygga Husmors frodiga famn.

Det kallar jag tillit det...

Gomorron!