lördag 11 september 2010

Höstsådd i gott sällskap






Så har jag ÄNTLIGEN ägnat mig åt höstsådd i några dagar!

Under karga och långa vintermånader kan man på ett förbryllande enkelt sätt fly verkligheten genom att botanisera bland förförande frökataloger. Det gjorde jag under förra vintern med resultatet att jag, i en slags övertro på min egen förmåga, investerade i en hiskelig mängd fröpåsar.

Men endast annueller kom i jord och krukor förra våren. Sedan har de vackra fröpåsarna legat övergivna i kökslådan. Ödmjukt och litet sorgesamt påmint mig om sin existens då och då. Vidrör mina inre trådar. Dåligt samvete i ena stunden. Längtan i nästa...

Fast nu, efter min långa sommar i Långtbortistan, avskild från livet på Gården, kunde inte vilda hästar hindra mig från att unna mig en vecka i frösåddens himmel. En himmel som i mitt fall är belägen i Lutan bak lagårn. Där, intill dyngestan, har jag nu under sensommaren tillbringat många timmar med att stoppa små och stora frön i jorden.

Att ägna sig åt sådd är ett synnerligen behagfullt sätt att framleva sin tid. En syssla som inrättar puls och andning i sin rätta fundamentala form och frekvens. Bestyr som gör sinnet milt och tankarna mjuka. Ett näst intill meditativt förehavande.

Fylla kruka efter kruka med jord, ställa dem på utrymmesbesparande sätt i backar av olika slag. Plocka med fröpåsar, titta, bedöma, drömma, välja, öppna. Kupa handen och försiktigt, nära andäktigt, hälla ut frön i skålad hand som med varsamhet och kärlek åstadkommer ett laddat möte mellan det lilla torra fröet och den feta fuktiga bädden av jord.

Försiktigt mylla ned fröna så att de får liksom ett litet täcke över sig och som topp lägga ett tunt lager sand. Sist sticka i namnlappar vilka är utskrivna på datorn och därefter laminerade för att förhoppningsvis hålla något åt. Så lyfter jag backen från mitt temporära arbetsbord, vilket består av bockar och lastpallar, och ställer ned dem intill varandra i långa rader vilka jag betraktar förnöjsamt, nästan stolt.

Allt detta gör jag i gott sällskap. Med mig där bak lagårn är kattungarna, Anki Anka, höns, tuppar, gåsen Lotta, hundarna…

Husfar kommer och hälsar på mig då och då. Speciellt om han tror sig veta att jag hyste en och annan maltdryck där i Lutan. Hästarnas vinterkrubba längst in i Lutan äger ett klimat som inbjuder till förvaring av just nämnda drycker så han går sällan missbelåten därifrån.

Naturligtvis är CD-spelaren med där ute, den står lite skyddat på syllen i Lutans yttervägg. Där står den fredat och icke alltför hårt exponerad för vare sig sol eller överaktiva djur. (Som av en tillfällighet står där även mina vinglas med koboltblå fot)

I CD:n snurrar ljudbok efter ljudbok. (Gud välsigne detta påfund!) Annika Bryns ”Morden i Buttle”, Anna Gavaldas ”Lyckan är en sällsam fågel” och Åsa Lindeborg ”Mig äger ingen” hanns med under dessa Såddens Dygn.

Där ute har jag alltså stått i min älskade, men av familjen illa omtyckta, syrenlila hatt och varit allmänt lycklig. Själva sysslan i sig gjorde mig förnöjsam och jag fullkomligt frossade i frösådd!

I 21 backar bak lagårn står nu krukor med frön av:

Akleja AQUILEGIA vulgaris “Nora Barlow”
Krollilja LILIUM martagon
Gråmalva LAVATERA thuringiaca
Röd Rudbeckia ECHINACEA purpurea
Midsommaraster ASTER tongolensis “Wartburgstern”
Lavendel LAVANDULA angustifolia
Anissop AGASTACHE foeniculum
Lammöron STACHYS byzantina
Mjölkklocka CAMPANULA lactiflora “Soft pink white blue”
Aklejruta THALICTRUM aquilegiifolium
Moses brinnande buske DICTAMNUS albus
Ålandsrot INULA helenium
Vit Fingerborgsblomma DIGITALIS purpurea “White Spire”
Rölleka ACHILLEA millefolium ”Cerise Queen”
Midsommarkulla ANTHEMIS sancti-johannis

Men resultatet, ja, det lär vara väsentligt påvrare än intentionen! Utan omsvep tillstår jag att allt det sådda inte kommer resultera i några spirande trevande gröna skott till våren.

För en tuff tid väntar dessa krukor. Det omedelbara hotet är alla närgångna djur, främst höns, katter, hundar, grävlingar och vildsvin vilka kan välta, picka, stampa, tryna, krafsa och röra till det. Sen har vi de allmänna omständigheterna som skyfall, höststormar, snö, snöras, plogning, köld och andra umbäranden.

Till epitetet ”andra umbäranden” räknas också hotande fordon såsom Grållen och Volvon och Grävaren…

Och så har vi Husfar själv förstås. Mina många vidlyftiga rader av krukspäckade backar väcker ibland hans onda öga. Han anser att de ”står i vägen”. Det underliga är att de ”står i vägen” var jag än ställer dem…

Nåväl. Nu är det sått. Och om något kommer upp ur dessa 21 backar innehållandes runt fyrahundra krukor vet ingen.

Men vad har jag att förlora? Inget!

Nä, just det. Och som ett stöd för mitt frosseri har jag rekonstruerat ett gammalt känt och beprövat ordspråk till ett eget och mer situationsanpassat;

BÄTTRE EN FRÖPÅSE I JORDEN ÄN TIO I KÖKSLÅDAN






Gryningsbröd

Gryningsbröd bakade, knådade och formade av rediga och hjälpligt sanerade hönsfarmarnävar - men de var goda ändå...

GRYNINGSBRÖD

Vaknade tidigt i ottan med energin sprittande i kroppen. Tassade upp och i sällskap med sexton andra tassar gick vi ut den daggvåta gryningen och gjorde den ännu litet våtare...

Väl inne efter förrättat ärende tände jag i vedspisen. Det var fortfarande nästan mörkt ute vilket tarvade några stearinljus - som blir till sin fördel i rustikt och vackert småländskt smide.

Så bakade jag ut brödet av den deg jag satte igårkväll. Rullade frallorna i mjukt dinkelmjöl och gräddade dem ganska lågt i ugnen i drygt tio minuter.

Bryggde kaffe under tiden, satte fram en stor ost a la västerbotten, lite tunnskuren kryddskinka, skivade upp gurka och tomater, satte fram örtsalt förstås samt lite mangojuice.

Där, i vedspissprak och i doft av nybakat bröd, stod jag stolt när Husfar glosögd kom ner. Denne blinkade misstrogen ett par gånger och sa småbuttert;

- Va ä dä du ä ute etter nu? Sä inte att du sa ha e nyer tupp etter den däringa som trilla å pinn...

torsdag 9 september 2010

En getelång Att-Göra-Lista...


Jag åkte nyligen från Gården ett par dagar. Då kom ett gäng ungdomar hit för att bo och sköta hus, trädgård, djur och gård.

Då de flesta av ungdomarna är ganska gamla i gården så att säga, ja, ett par av dem är såväl födda som uppvuxna här, så är jag förhållandevis trygg i handhavandet av ruljansen här hemma.

Men det kunde väl inte skada att göra upp en liten lista så att inget faller mellan stolarna. Tyckte jag.

Så jag tänkte till lite vad som behövde listas. För att underlätta ungdomarnas vistelse här. Tyckte jag.

Då det är naturligt för mig att skriva så satte jag mig vid datorn, öppnade ett vanligt dokument och började lista. Bara det viktigaste bara. Tyckte jag.

Så här blev listan;

Väck äggen! Lyft upp de tre översta äggen och håll dem försiktigt i handen medan ni vänder på de tjugo andra som ligger i facken. Kolla så det finns gott om vatten i behållarna. Lägg sedan tillbaka äggen ned över de andra, men då vrider ni de tre ett halvt varv. Prata gärna lite med äggen, eller sjung lite. Obs. Håll inte locket uppe länge, då kan det dra kallt på äggen.

Huskatterna ska ha kattgröt morgon och kväll med en halvburk kattmat och två skopor torrfoder vardera utfodring. Tänk på att ge Katten Spöket sin portion en bit ifrån de tre kastraterna för hon är rätt bitchig när det vankas mat (jämförelser undanbedes).

Ta med hundarna på morgonrunda och gå upp över Stuvegäret, ta stigen genom skogen och vik upp mot översta betesvallen. Kolla så att hästarna har friskt vatten i badkaret. Gå gärna in till hästarna, de uppskattar lite prat och kel. De brukar stå och sova borta under granarna vid källan.

Släpp ut Anki Anka och Gåsen Lotta på morgonen. Ta ut dem genom vanliga dörren inne i stallet för ni kan inte öppna höneluckan på morgonen för då springer varenda höna ut och värper fullständigt okontrollerat på de mest underliga ställen!

Fös upp Anki och Lotta till neredammen, de behöver ta sig ett morgondopp för framför allt Lotta kan ha fått en o annan hönelort på sig under den gångna natten.

Öppna inte till hönsen, ”Di mönne” före tolv, annars blir de så hiskeligt vidlyftiga och spatserar in till grannen vilket icke uppskattas.

Framåt eftermiddagen kan ni öppna till boxen med Brahmahönsen och änkemannen Åke och försiktigt fösa ut dem genom gamla mjölkrumsdörren ut i lutan. Stäng sen annars smiter alltid den skrockesjuka tjocka bruna in igen. Hon skiter så vådligt…

Försök undvika så att tuppen Claes Brakel följer med ut, han blir så ”konstig” ute i solen och ger sig även på Brahmahönorna i syfte att förlusta sig – om det tycker jag EJ!

Om solen skiner måste ni öppna och häkta upp dyngedörren så att solen skiner in på blommehönsen, de älskar nämligen att solbada.

Är det fint väder får ni också ta ut getterna. Men glöm för jösse namn inte att ta in dem om det börjar stänka!!! De H A T A R regn och blir skitsura i dubbel bemärkelse!!!

Katterna i stallet ska ha sin kattgröt som vanligt, knappt en halv burk, hellre ge dem tre gånger om dagen nu när vi har kattungar. Fläsk-Sune är ju sällan i stallet och Katten Turbo har jag inte sett på ett bra tag. Så som sagt, knappt en halv burk kattmat och torrfoder som ni sen ska dela upp i på tre skålar och ge på olika våningar, både på taket och bänken. Kattungarna ska äta själva i sin matskål. Den Gråa Katta och Den Ilska Katta äter på taket till katthuset.

Byt vatten i alla hönsboxarna, diska alla bingar både ut och invändigt. Tänk på att ge de små Welsumerkycklingarna (de fyra längst bort mot gamla mjölkrummet) endast klämd havre blandat med lite färdigfoder. Ej vetekorn till dem.

Hos dvärgcochinhönsen kan ni ta skoveln och kasta tillbaka upp ett par skovlar strö, de är makalösa med att sprätta ned ströet mot dörren, men de måste ha mycket spån även under sittpinnarna. Obs, titta i hörnet längst in till höger in under deras sittpinnar, där är det ett par hönor som värper ibland.

Titta i alla krubborna i alla hästboxarna, det brukar ligga ägg i var och varannan krubba framåt eftermiddagen. Grrrr.

Prata lite extra med Pytte när ni är inne i boxen med Amrock-, och Blommekycklingar. Han brukar få picka i sig lite mat direkt från skopan för det tycker han är roligt.

Titta noga på golvet inne hos ”Di mönne” för Anki Anka har just börjat värpa!!! Fast hon fattar nog inte vad det är ännu för hon värper direkt på backen och äggen blir smutsiga om de får ligga kvar.

Om det börjar åska, ta in getterna, dra ur min dator och annan elektronisk bröte, ta ur kontakten till äggkläckningsmaskinen, men svep genast fem, sex filtar om maskinen så det inte blir kallt! Sätt er sen med Alfons i knäet, han är jätterädd.

Vattna alla krukorna, främst på terrassen, änglatrumpeterna, både vid pergolan och vid lilldammen, amplarna, glöm inte tomaterna, stamfuxian och potatisblommorna vid ”medelhavet” är särskilt törstiga. Kolla väggamplarna vid köksingången, de är ju täta i botten så dem måste ni känna efter i varje innan ni vattnar. Amplarna vid terrassen och stora trappan måste man vattna flera gånger vids samma vattning så de hinner dra till sig.

Arrangemangen i mjölkkrukorna vid mjölkbordet och krukkatten med Cissirosen vid ingången i gamla High Chaparall, måste stå och dra ett par minuter helt nedsänkta i en hink med vatten. (ta den under katthuset, den har inte Husfar haft kemikalier i, för ovanlighetens skull)

Är det frostrisk har jag lakan och säckar liggandes på stolen vid utebrasan. Täck gänget med krukor utanför hundgården, trumpeterna, potatisblommorna, fuxierna, stamrosen och de stora stamblommorna vid stora trappan...

Ja, det var i stora drag lite grann om pysslet hemma...

Just det, glöm inte elda i pannan varje morgon!

Lycka till!

Mamma

Ps. O visst ja, för tusan, glöm INTE att klia hästarna på tuttarna!!! VIKTIGT Ds.


Listan blev lite lång, det kan erkännas, men det var ju ändå bara i stora drag...

Jag skrev ut listan och lade den på bänken i köket så att youngsters säkert skulle få syn på den då de kom hem. Här och var skrev jag puss och kram o sånt där.

Nöjd och trygg i förvissningen att gårdens växter och djur nu skulle bli väl omhändertagna, lämnade jag Gården.

Efter ett par timmars bortavistelse fick jag ett sms. Det var från ungdomarna där hemma.

Det var kortfattat.

- Mamma, hur mår du egentligen?

måndag 6 september 2010

Att försöka fröjdas...


När hösten så sakta anländer och smyger sig på är det inte med helt igenom angenäma känslor jag tar emot skeendet.

Jag tycker det är en smula vemodigt att hösta i trädgården och köra in krukor, pynt och trädgårdskonst. Sen ligger det nog även ett uns dimension av existentiellt vemod över dessa dagar.

Men likafullt infinner sig ett slags behag i det hela. De kortare dagarna, de kyligare nätterna och allt mer dunkla kvällarna verkar göra så att bandet, vilket driver det inre kugghjulet, slaknar och får kuggverket att gå en aning, en aning saktare. Som vore en ny livsfas annalkande.

O visst bjuder höstens ankomst sanna fröjder för ögat! Och, med vissa ansträngningar, även för sinnet.

Men obevekligt smyger, nej, tränger, den sig in - den existentiella dimensionen. För visst är det svårt att låta bli att dra paralleller mellan sensommarens skeenden - och livets skeenden.

Mognad. Fyllighet. Fulländning. Strax före tillbakagång och förfall...

Naturens gång - Livets gång.

Hm, kanske ska man släppa efter ännu ett hack på drivbandet och försöka fylla tid och tillvaro med saker som gör hjärtat milt och sinnet mjukt.

Här är ett litet axplock av åtgärder...

Spana in en ännu blomstrande rosenvial

Njuta av att pergolan med klematisen Summer Snow blev så här fin redan andra året!

Beträkta såväl trädgården som livet ur nya perspektiv...

Se det vackra och unika i det övermogna och i tillbakagången...

Låta sig uppfyllas av solrosornas självklara energi. Här i en självsådd grupp strax invid salig gris Siris hydda...

Flera gånger om dagen kan jag glädjas åt en ännu blomstrande verandatrapp

Kanske gör man rätt i att förankra sig tungt och tryggt just där man står och går. För att få fäste inför väntande höst- och vinterstormar. Tryggt och tungt ligger stenarna i stenpartiet strax invid stordammen...

Sensommartider är svamptider! Det är inte bara jag som är intresserad att spana in spännande svampar - Alfons hänger glatt på...

Beundra livskraften hos en av trädgårdens många blomkrukor vilken ännu tappert blommar, trots flera frostnätter...

Stilla betrakta näckrosornas ljusföljsamma liv...

Ta till sig av det livet bjuder av vänskap, släktskap, gemenskap och närhet...

Falnande liv och blomning genererar liv och frön till kommande blomstring...

Sen kan man glädjas åt dem som troget väntar på att man ska komma hem igen...

Fascineras av guldhumlens enorma livsglädje vilket gör att den glatt och hämningslöst kastar sig över till en näraliggande, tydligen oemotståndlig, klematis. I den intensiva omfamningen rycks några karmosinröda stockrosor med av bara farten...

Det gäller att inte rädas vattnet bara för att högsommaren flugit sin kos. Det har däremot varken Gåsen Lotta eller Anki Anka vilka just företar sitt morgonbad.

I "den gamla Seftaholmen" hänger vackra ljushållare i färgstarka glasflaskor och sprider magiska ljussken i trädgården.

Alunrotens stängel blommar vackert, vagt flankerad av lila flox

Sensommaren gör färgerna dovare och mustigare. Det är som om till och med vattnet i stordammen mörknar. Fjärilslockaren Ligularian blommar som mest nu vars bladverk liksom söker sig ned mot dammens yta.

Klassisk bild av hösten? Blommande syrenlila höstaster i skön förening med "johanäpplets" röda frukter mot höstkanthuggna blomland. I bakgrunden skymtar trollhasselns frodiga grönska över blå svampar av keramik vilka klämtar dovt och skönt i vinden.

I "neredammen", där Anki och Lotta oftast föredrar att bada, står nu kaveldunen som vackrast. En blodlönn syns till höger och den stora gröna frodiga busken i bakgrunden är fläder.

På "dykstenen" i stordammen står en låg skålkruka med röd verbena som troget blommat hela sommaren. I den gamla stubben vajar ett prydnadsgräs.

I år hinner i alla fall några av mina tomater att mogna. Så är livet då man inte har något växthus...

Att baka olika goda bröd kan också vara lindrande för själ och sinne. Här ett gott brytbröd av ekologiskt rågsikt och dinkelmjöl.

Ett riktigt gott glas rött i stearinljusets sken och vedspisens sprakande hör också hösten till...

...liksom att baka en paj på trädgårdens fröjder, här är det plommon och rabarber inunder ett lager av klassisk smuldeg

Njutning kan också vara att sätta sig en stund på dyngemuren och kela en stund med kattungarna som börjar bli stora...

Den dagliga äggjakten fortsätter vare sig det är sommar eller höst. Här har en veckas samlande skänkt detta fantastiska resultat! Älskade höns - älskade ägg:-)


Sensommaren innebär också att mysa till det för att fira årsdagen av ett bröllop som ägde rum för 24 år i medeltidskyrkan i Nävelsjö...

Oj, men... efter mjukt, skönt, färgrikt fröjdande och botaniserande är man plötligt tillbaka på ruta ett;

Livets gång...

Badlycka o vattentörst


Visst kan man njuta av sol och bad trots att höstmånaden gjort entré!

Och trots att man bor i mörkaste Småland.

Gårdens minste badpojke spanade in hundarna som lekte vid dammen och drack dess vatten direkt i dammkanten - o så gjorde den lille bakpojken likaledes.

Alla sätt är bra - utom de dåliga, sägs det ju...