Blompyssel bland folk o fä

Förra helgen ägnade vi oss åt att göra lite sommar här på gården. Man blir ju aldrig klar och växandet är ju en ständig process men här är ändå några glimtar av planeringspyssel bland folk och fä...

Mot slutet ser du Randis äta av vitlökens blad - tveksamt om hon uppskattar smaken :-)

Härlig lördag på er! 

 

Gårdens fina stenknäckar

I flera år har de häckat här, stenknäckarna. Smålands svar på de exotiska papegojorna!

Visst är de vackra?

Och du som är sugen på att läsa om ett alldeles, alldeles otrolig äventyr som jag upplevde med en av stenknäckarnas ungar - du ska läsa DETTA!

Fredagsmorgon

Fredagsmorgon i Kärr.

Göken gol i norr redan vid femtiden. Snart replikerade gårdens tuppar som gol både högre och gällare än den stackars ensamme göken i fjärran nord.

Ett stilla och välkommet försommarregn transformerar Lyckopölens yta till myrornas krig på barndomens teveskärmar. Körsbärsträden är beströdda med tusentals vita blomster, spirean likaså och häggens vita blommor står i knopp.

Äppelträden börjar just ställa sina äppelblomster i rosa små bollar som väntar på solens strålar för att kunna, och vilja, veckla ut sina kronblad och därigenom blotta ståndare och pistiller som lockelse för byns humlor och bin.

Äppelblomman är förvisso hermafrodit men kan ändå inte sköta sin befruktning på egen hand utan blommans pistillmärken behöver pollenkorn från blommor på ett annat träd, av en annan sort. Vi får hoppas att det ljumma vädret håller i sig så att detta kan ske, med goda äpplen till följd under sensommar och höst.

Önskar er alla en fantastiskt fin och värdefull fredag!

Försommarregn och äppelblomsterfägnad,
Mickan

Äpple från ett av våra nyare träd, Rödluvan. Mycket goda och vackra äpplen! 

,

Paradiset utanför sovkammaren...

Möter morgonen med stor fröjd.

Utanför sovkammaren visar paradiset upp sig.

Himmelen har iklätt sig en ljuvt blå ton som triggar och sätter fart på de allra trögaste endorfinerna. Om de nu, mot förmodan, ändå inte skulle gå igång på himlanyansen så får nog de sköna körsbärsblommorna, som så generöst beströr trädens grenverk, lyckohormonerna att rusa.

Lägg därtill den omisskännliga och bedårande doften av nyslaget gräs och en överdådig serenad från hundratals fåglar spridda runt om i lövträden vilka alla står i knopp i skiraste grönt. Lyckopölen ligger andäktigt stilla, blank som en spegel. Lurar på sina egna hemligheter i mörkret som råder under den reflekterande glasskivans, för ögat ogenomträngliga, yta.

Ömsom påskliljor och ömsom pingstliljor med gula plirande ögon kringgärdar dammen, speglar sig oblygt i Lyckopölens glänsande yta precis som begärligt som det anstår en narciss. Mångdubblade blomster vänder sig solkyssta och leende mot mig och verkar möta morgonen med samma fröjd som jag.  

Utanför sovkammaren visar paradiset upp sig.  

Överraskande blomsterfägnad

Ibland är det som en liten imaginär hand varsamt kupar sig runt hjärtat och försiktigt, försiktigt trycker till en aning så att värme och glädje genast skickas ut i alla artärer och vener och får blodet att sjunga.

Så känner jag efter att ett blombud lämnat mig en helt fantastiskt ljuvlig ståtlig bukett vars vidhängande kort och otroligt rara ord och rader avslöjade att blommorna är från alla fina arbetskamrater och kollegor på Landsbygdsnätverket.

Blomsterbuketten är ljuvlig. Utomordentligt välkomponerad till både färg, form, doft och bladverkens struktur och skiftningar. Ljusa skira toner av gult, vitt och blekrosa som smakfullt accentueras av ett dovt grönt och frodigt lövverk.

Denna kärleksfulla gest och vackra installation pryder nu mitt kök, öh, okej då, efter att ha varit flyttats runt i såväl olika vaser som på olika platser innan jag kunde bestämma mig var den gjorde sig vackrast.

Så glad man blir och så omtyckt man känner sig när man helt överraskande får något så här fint!