lördag 17 maj 2014

Mässtant



Vårliga Vådligheter i Sandviken på Landsbygdsriksdag!


Har naturligtvis med mig både höns o ägg hemifrån - på vägen upp insåg jag att jag kanske borde kokt dem innan... 

Fullt med Mickanismer i vår monter som delas av mitt förlag, Isaberg Förlag, min hemkommun, Vetlanda Kommun å så lilla jag - för visst ser jag nästan liten ut intill denne ståtlige speleman?


Lila o rosaklädd en dag, chili o grönt en dag, grått o svart en tredje dag - sneglar på att bära grönt i morgon :-)

Varma o Färgstarka Kramar!
Er Mickan 

fredag 16 maj 2014

På plats i Sandviken!

ÅKära vänner - så är jag på plats! 
En nybliven o ännu mycket mycket oerfaren författarinna i en monter full av färgstarka och lustfyllda Mickanismer för att för första gången någonsin delta i en stor mässa. Gulp! 
Men Landsbygdsriksdagen känns som rätt forum för en presentation av boken Mickans Vårliga Vådligheter...
Nu ska jag försöka kamma mig å göra vad jag kan för att försöka få det att se ut  som jag faktiskt är en civiliserad varelse - van att vistas i Människornas Värld... 
Morgonbuss på er! 

torsdag 15 maj 2014

Hahaha. Nu när jag tittade ut genom fönstret var jag både kammad, tvättad, mornad och "tefixad" (jag ska ju på tillfälligt besök i Människornas Värld i dagarna fyra) då minsann fick jag annat bemötande än den vettskrämda pippi som höll på att trilla av pinn härommorgonen då jag körde ut trynet alldeles nymornad i nattsärk och håret på ände.

Nä minsann, idag blinkade han klentroget till ett par gånger och sen blåste han upp sig så de röda bröstfjädrarna stod rätt ut och satt där sen och illglodde trånande på lanttanten som vimsig försökte packa sin resväska.

Tack du bredbröstade domherre för denna roliga start på dagen, nu känner jag mig litet mer redo för att möta Människornas Värld. Så Sandviken och Landsbygdsriksdagen - here I come...

Nu när vi ändå är inne på pippi och fåglarnas värld. Jag undrar om mitt Stenknäckspar ruvar på något särskilt. Förhoppningsvis ägg.



För ni minns väl den osannolika historien om Nils Karlson Pyssling, stenknäcksungen som satt en hel natt intill min säng och trodde att jag var hans mamma? Inte det - ja då får du läsa det igen! Varsågod! Min egen Nils Karlsson Pyssling

onsdag 14 maj 2014

Fågelskrämma - eller inte...

Ja jisses, ibland får man allt tänka till lite.
Eller rättare sagt, ibland får man kanske inse.

Att man kanske behöver göra något åt uppsynen. Sin egen alltså.

Det kom jag fram till genom att läsa av uppsynen hos en annan.

En som nästan fick pippi.
Och dåndimpen och chock!
O trilla av pinn!

För om du tittar på den uppsyn som den stackars domherren har här - ja då MÅSTE du nog tänka till lite...




Detta hände sig härom morgonen då jag alldeles yrvaken stapplar fram till fönstret för att bara glo ut en sväng o kolla så inte den rackans storskraken eller skarven är och äter mina guldfiskar. Nå, då tittade jag alltså ut genom fönstret där en intet ont anande pippi satt och frukosterade i lugn o ro. När den vänder sig och om får syn på mig så antar han den HÄR uppsynen och blir så till den milda grad skräcklagen att bokstavligen håller på att trilla av pinn!!!

Ja då inser man att livet och kilona nog ändå satt sina spår i anletet - på ett kanske inte ett helt alldeles angenämt vis…

Okej, där och då bestämde jag att jag i fortsättningen ska morna mig INNAN jag glor ut och skrämmer slag på båd folk o fä…

Men som så ofta förr med mina mentala löften höll jag det naturligtvis inte utan gick i morse utanför dörren till husknuten i samma förfärliga mundering, glosögd och håret på ända ännu klädd i nattsärk.

Barfota vaggade jag fram till husknuten medan jag rörde omkring i en skål innehållandes katternas frukost, där vid knuten stannade jag och ropade på alla huskatterna: 

- Missarnaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

- Fruuuuuukooooooooooooost!

Men vad tusan händer då????  Jo, då skriker den här kamraten högt och skriande så det ekar neråta Markabackarna. Inte nog med det, han kommer springandes!!!! Va???

Ja, smaken är ju som baken.

Det som skrämmer somliga verkar tilltala andra. Å jag är ju glad för det,  för det visar ju att det finns hopp - te å mä för en fågelskrämma...