lördag 17 januari 2015

Bära hö med förhinder


Jag, som i vanliga fall har svårt att se var jag sätter fötterna på grund av vissa lekamliga delar som mer tagit sig formen av yttre organ istället för inre, har det ingalunda lätt när jag bär in kvällshö till hästarnas boxar.

Frukosthö får de ute i Lutan men kvällshöet lägger jag in i boxen redan på morgonen som en av de sista momenten innan jag sopar och ger katterna mat.

Då går jag ut i Lutan, famnar en rejäl hög med hö i den stora krubban där ute, vänder mig om och börjar gå inåt med försiktiga steg. Vet att det är ett högt steg från Lutan in i lagården så där känner jag mig fram med foten så jag går rätt där.

Men sen. Ja, det är sen som farorna lurar. Jag har ramlat många gånger. Snubblat. Över saker och individer som inte bör vara där jag går fram, blind och trind.

Jag har snubblat på katter och snubblat på hundar.

Jag har fallit handlöst över en styck gås.

Över en get.

Över en skrikande gris.

Nån gång har det gått så illa att jag fått ta till doktorn. Han tittade lite konstigt på mig då jag visade mitt svullna knä medan jag förklarade:

- Jag föll över en gris.

Han sa:

- Du menar att du överfölls av en gris???

- Nä, jag föll över en gris. Den stod i vägen när jag hade fången full utå hö.

Den doktorn ville hellre skriva ut något nervlugnande än något smärtdämpande...  

torsdag 15 januari 2015

Doft av dofter


En längre tid, ja i veckor faktiskt, har jag varit täppt, lite rosslig och ansträngda rinnande ögon.

Eftersom jag tillhör den sortens människor som gärna törstar efter och tappert söker såväl empati som sympati, beklagade jag mig för en stund sedan ånyo för min man.

Och min man, som är en klok man, för att va en man, svarade lika trött som tonlöst:

– Du har inte funderat på um dä kan va alla di däringa hyacintena du har överallt, di stinker ju rätt mye…

Jag tittade förvånat på honom och sa klentroget: 

– Men nä, det tror jag inte, det är ju inte så många…

Men sen, när han gått ut, gick jag runt och räknade. Öh… det är 23 stycken hyacinter här i olika arrangemang…

Och eftersom jag alltid köper lökar som det står ”stark doft” så kan han ju faktiskt ha rätt.

Speciellt rätt kan han kanske ha när Husmor i just det aktuella huset är en lanttant som rejält allergisk mot det mesta.

Hm…

Tänkte inte på det…

onsdag 14 januari 2015

Egon & Eon

Ja du milde. Det har inte varit som vanligt här på gårn på flera dagar. Lördagen använde jag till att mobilisera inför den annankande stormen Egon.

Maken var, som vanligt när det är snö, storm, halka eller annat, i Staden för att se till att Staborna kunde stappla fram längs trottoarer och cykla längs stadens cykelvägar.

Jag laddade med att fylla upp  hinkar, såväl ute hos djuren som inne i stugan. Och som alltid i stormtider, åkte den rostfria hinken fram, den jag använder till dricksvatten. Övriga hinkar fyller jag ockås med vatten med det är mer till disk och toa.



Stearinljus och värmeljus i mängd, batterier, ficklampor, pannlampa och så laddade jag upp telefonerna så de skulle klara ett par dygn utan ström.

Laddade alla ledljusen som går på batteri - fantastiska att ha i strömlösa tider, pålitliga och brandsäkra.



Jag ställde till och med in det traditionsenliga julborden nere hos Farmor och Farfar för jag inte vågade åka från gården - kanske mest av rädsla att inte kunna ta mig hem igen. Lite har man ju lärt sig av Per och Gudrun menar jag...

Stackars Farmor, hon blev ledsen, varken Son eller Sonhustru dök upp. Men ibland får man kapitulera för vädrets makter.

Ehuru, bland det mest problematiska var emellertid äggkläckningsmaskinen! Hm. Strömmen gick här vid tvåtiden på natten men då hade vi somnat och vaknade inte först vid halvfyra och då hade temperaturen i maskinen sänkt sig med 11 grader!

NEJ!

Husfar stapplar ut och drar igång det bensindrivna elaggrigatet och snart kunde vi få på lite hjälplig strömfunktion till frys, kyl och - äggkläckningsmaskinen.

Reservkraftverket stod under rännebroa och dånade något alldeles vansinnigt. Eftersom strömmen den ger är ojämn kan man inte köra så mycket mer än det allra nödvändigaste, dator och teve är inte att tänka på. Jag tänkte mig inte för och hade hela lysrampen ovan köksbänk, diskbänk och spis tänd- BANG! BANG! BANG! small det tre gånger i rad och så var 9 lysen ett minne blott...

När dagsljuset kommit och vinden mojnat gick Husfar ut på gården och kom sedan bedrövad tillbaka. Skakade på huvudet och sa: Det är ju gråtängsligt allsammans!

För tredje gången drabbades vår skog rejält. Vår närmsta granne också. Bort över vägen låg vindfällen, elledningar och teleledningar i en enda röra över vägen så stackars Lotta i Bygget fick ställa bilen och gå genom skogen för det var totalstopp!

Eon jobbade på i skogarna och runt om på Höglandet fick folk tillbaka strömmen, men inte vi. Eftersom läget ändå var deppigt, så deppade jag till det ytterligare med att göra bokföring som fungerar alldeles utmärkt eftersom jag ju tillhör dem som (ännu) gör det manuellt.



Och givetvis så skrev jag då och då några uppdateringar på Facebook om läget. På söndagskvällen fick jag en fråga via fb från en f d journalistkollega som nu är på Aftonbladet.

Det resulterade i den här artikeln: KLICKA HÄR FÖR AFTONBLADET

I förra veckan hade jag bjudit in till presskonferens här på gården vid klockan 09.00 här på måndagsmorgonen. Vad jag ju inte kunde veta då när jag inviterade journalisterna var att gården då skulle vara utan ström... Öh... Okej...

Men skam den som ger sig, med lite vilja, arbete och bra ved i vedspisen blev det minsann både värme och kaffe och kokta nyvärpta ägg, vilket jag utlovat i inbjudan.

Thomas Johansson, Museeintendent på Vetlanda Museum och duktiga duktiga Petra Östgård från Hallpressen


Men redan vid halvåtta blev jag uppringd på mobiltelefonen av Sveriges Radio Jönköping som ju också fått pressinbjudan, som ville kolla läget här på gården inför presskonferensen som skulle ske på en stormdrabbad gård. För att ha täckning nog att kunna prata gick jag upp på en kulle en bit upp i skogen.


Det var ännu inte ljust ute och snön yrde men det gjorde kanske bara inslaget lite mer autentiskt då att säga :-)

Det roliga var att radioinslaget kom att handla om mina ägg i maskinen! Hehe!

Här kan du höra och läsa mer om hur äggstra skoj allt blev! KLICKA HÄR FÖR RADIOINSLAGET

Nåväl.

Presskonferensen gick bra! Vi satt inne nån timme och gick sen ut för fotografering. Här ser du några bilder.






Det blev även ett litet teveinslag: KLICKA HÄR FÖR TEVEINSLAG

Och, förstås, ett reportage. Och Tionetta hamnade på tidningens framsida :-) Hon är stolt och Vipz är lite förnärmad att han bara fick vara med inne i tidningen...




Strömmen dröjde och som facebookvännen Becke skrev: Nu är det inte EGON som är problemet - utan EON...

Fyndigt! Tihi!

Vi kurade skymning på kvällarna i stearinljusens sken.



Men hör ni, nu har ni väl redan förstått vad det var jag ville berätta för ett tag sedan, som jag var så glad och stolt över att jag nästan var sprickfärdig? Jo, jag ska hålla en alldeles egen SEPARATUTSTÄLLNING på Vetlanda Museeum baserat på fotografierna i mina böcker.

Hur glad är jag? Tio på en skala av tio!!!

Trots Egon.

Och Eon...

Ni kommer få höra mer om detta framöver, var så säkra, jag kan nog inte låta bli att berätta mer, men jag ber er redan nu att boka in lördagen den 29 augusti klockan 13 då jag och Thomas Johansson på Vetlanda Museeum bjuder in till Vernissage av separatutställningen Mustiga Mickanismer!!!

Jippiiiiiiii! Så jäkla glad jag är för detta! Mina enkla fotografier av vårt alldeles vanliga halvtråkiga bonnliv här på gårn ska bli till stora tavlor och visas på museum?????  För mig är det svårt att ta in och svårt att förstå!

Nä, nu går jag ut och mockar i lagårn, jag måste känna att jag är i verkligheten och inte bara drömmer det här...

Kärlek, Glädje och Hälsningar!

Eder Lanttant

Ps: Lowisa lyste ett par av äggen igårkväll och då var det liv i dem!!! Så förhoppningsvis så... Men fy farao så dyra ägg det blir, vi fick ju köra med aggrigatet dygnet om för att hålla temperaturen i äggkläckningsmaskinen, 48 liter bensin gick det åt... Ds.

Bengt håller minsann koll på sina ägg!!! Bättre hustomte kan man inte få!