lördag 13 april 2013

Käringa som tjötar mä grisar...

Husmor älskar sina gammelmärrar.

Tiona, urmodern, har hunnit bli 22 år och hennes, ja Tionas alltså - inte Husmors, förstfödda Tionetta, som dväljs bakom en diger pannlugg, har fyllt 18 nu.



Märrarna och Husmor har följts åt genom alla år. I 22 respektive 18 år har de följts åt i vått och torrt. De tre lika unga som tunga madammerna lever som i symbios och märrarna hyser tillit till sin matmor.

De pratar och kommunicerar med Husmor. Ropar, säger, visar och ber henne om saker.

Vår Husmor pratar med många djur, inte minst den gamla grissuggan, salig Siri. Hon följde, Siri alltså, följde sin matmor överallt.

De båda var så lika att Husmor började bära hatt för att folk skulle se skillnad på dem.



Nåväl. Det var en parantes. Det där med hatten. Men hursomhelst så är det något med Husmor som gör att hon ofta förstår vad djuren vill och inte vill.

Hon fattar det liksom intuitivt men det där kan reta gallfeber på Husfar därför att han varken hör, ser eller uppfattar sånt.

En gång sa Husfar sarkastiskt till vår Husmor;

- Dä finns ju Mannen sum talar mä hästar.

- Då ä du ju Käringa som tjötar mä grisar!

Å så skrattade han själv åt sin egen fyndighet. Han skrattade så pass att han slog sig med händerna på bägge knäna.

Han blev utan kvällsvard den aftonen.

Igen...

tisdag 9 april 2013

Hundliv i vårsnö!

 


 
På sina ställen har snön börjat kapitulera för en förvånansvärt idog vårsol. Men mest ligger snön ändå kvar. Det är inte hundarna ledsna för.

De trajar obekymrat. Spinger. Rusar. Leker. Bråkar. Busar.

Ibland när man kommer ut i en glänta där inte inte ens skogens djur har gått, ja då är det extra roligt att springa och göra märken i snön.
 
 
 
 

 
Åh, det är så härligt att få rusa runt fritt! Att få busa, skälla, retas, rulla sig, lägga sig.

Njuta.

Av livet.

Av stunden.

Av den spirande vårvärmen.

Av försiktigt solvarm barmark och torra frasiga grässtrån.
 

 
 
Sniff, sniff, sniff.
Ja, banne mig!
Det luktar VÅR!!!!!!!