lördag 23 december 2017

Tomtemor på fyrhjuling


Igår torkade solen bort en hel del molnslöjor och himlen lyste bitvis blå. 
Den kalla klara luften, den krasande skaren och den sköna lediga dagen ropade till Husfar och mig. 

- Kom ut! Kom ut. 

Nja, inte ur garderoben, det tror jag inte att den menade. Utan mest bara ut ur stugan. Det tror jag nog. 

Vi packade ägg för att leverera till släkt, vänner och grannar. För att hålla kölden stungen tog vi med lite varm glögg i en termos. En extra sjal dessutom. Alltsammans packade vi ned i den rymliga packväskan bak på fyrhjulingen. 

Sedan gav vi oss iväg på en kombinerad ägg-, och jularunda i bygden. 

Det var roligt och spännande och mysigt på alla sätt! Så härligt att få göra något spontant och lättsamt med lille Husfar. Jag levde upp och gladde mig väldeliga åt vår lilla utflykt

Så fick jag som hastigast även hälsa på lilla Ninni på Thorshill också! Sötaste lilla snufsan. 

När ägg var levererade och vi åkt byn runt for vi hem och började med skinkekok som här i huset kokas i ett slags häxbrygd som Husar fixar samman under förtjust visslande och sjungande. 

Ett tu tre dök grannarna upp och hade blomster och glögg med sig. Strax därefter kom bror Tvilling och hans Åsa och vi hade ett par trevliga timmar. 

Nu är skinkorna griljerade och jag har småpyntat lite här och där. Tände ett par tomtebloss för att skapa lite extra julstämning. 

Bjuder på lite glimtar från än det ena, än det andra, från det senaste dygnet i och utanför stugan. 

JULAKRAM! 





Äggleverans till Svenstorp




Äggleverans till Thorhill

Bodatorpasjön


Uppe på häradsvägen efter att ha kört Ekstättaväjen ifrå Bjurvik




Äggleverans till Lugnet

Dimma över Herrakärr

Fällan

Fällevägen
 









En tur bort till graven blir det också förstås. 








onsdag 20 december 2017

Trött Tants Tacksamma Tankar

Kom ikväll hem till en helt mörklagd gård. Svart i alla fönster. Svart ute. Svart inne. Ingen ström. Jag trevade omkring och försökte utröna om det månne var jordfelsbrytaren men så var icke fallet. Gården var helt enkelt strömlös.

Ibland har man verkligen nytta av sin stearinljusnördhet. Jag tände några av kökets mönne stearinljus i vars sken jag kunde få fyr i vedspisen. Bar fram en låg träpall och placerade framför spisens öppna lucka. I en konjakskupa slog jag upp lite rom och har nu satt mig på pallen här framför vedspisen.



Allt är tyst. Allt är mörkt. Bara jag, ett par dåsiga katter i kökssoffan, loja hundar på trasmattan och det vacklande ljuset från vedspisens eld och stearinljusens lågor. Tystnad. Tid. Utrymme. Plats att andas. Jag suckar djupt av välbehag. Doftar ned i kupan. Drar in doften av choklad, mandelmassa, vanilj, kanske en smula citrus, apelsin kanske?

Känner till min förvåning att ett par tårar tränger upp ur mina trötta ögon och sakta sprider sig horisontellt i ögonens streck och rynkor för att därefter byta riktning och söka sig ned över trinda kinder. Det är inte tårar av smärta. Inte av sorg. Inte glädje heller. Utan bara av ren och skär lättnad. Lättnad!

För trots att jag, mot min vilja, har anfäktats av misstro och tampats med tvivel huruvida jag skulle orka, har jag klarat det! Om än på ren vilja och envishet de senaste två veckorna.

Nu ska jag inte åka till Långtbortistan i svinottan på över två veckor! Jag är otroligt tacksam och lättad över den frist som väntar mig nu. Och jag hoppas innerligt att själens sköra, nästan perforerade depåer av kraft, ork, lust och energi ska hinna påfyllas under den så hett och innerligt välkomna, välbehövliga och väntade hemmavistelsen med djur, natur, ensamhet, tystnad, rymd och frihet.

Och vet ni vad – den rådande strömlösheten och stillheten här på gården, ja, det känns som vore det hela arrangerat av någon. Av något. Av ett slags högre väsen för att jag genast i denna afton skulle komma att kringgärdas av lugn och stillhet…    

Fin afton önskar jag er alla!