fredag 9 april 2021

Paus...

 


Hej mina govänner!

Nu får jag nog göra ett inlägg för jag får så många privata meddelanden från oroliga vänner som undrar hur jag mår och varför jag är ”tyst” och inte skriver och lägger in lantliga ”mickanfotografier” från naturen eller det lantliga köket.

Jag har haft en risig vecka och inte mått så bra, vare sig i kroppen eller mentalt. Varit frusen och trött med ganska mycket värk och mörka tankar. Då finns inte orken att skriva eller vara aktiv på sociala medier. Vilat ibland men så sitter jag ofta bara här vid mitt köksbord och glor håglös ut genom fönstren.

Ömsom regn, ömsom hagel och hårda iskalla vindar råder nu utanför mitt vedspisvarma kök. Jag vill inte ens gå ut med soppåsen!!! Riktigt, riktigt ruggigt väder – och det känns så oerhört privilegierande att få sitta här i köket och kura aprildag. Katten Spöket ligger bredvid mig, ihoprullad till en kringla och spinner. Bara det är ju mysigt!  

Men igår gav jag mig ut på en promenad! Stod nere vid Fridhem och betraktade tre rådjur som gick på Lilla Gubbalyckan och betade några första gröna strån. Lyssnade till både koltrastsång och ljuvliga bofinkens glädjefulla drill. Hörde tranor ropa nerifrån Hagsjö och Sjölandet. Såg en enda liten, men ändå starkt gul och lysande, tussilago i diket.

Efter en stunds betraktelse över naturens gåvor började jag gå igen med mina stavar och Tasspatrull upp till kära grannen Anneli, tog in hennes post och fyllde på mat till fåglarna. Efter en liten pratstund med henne fortsatte jag promenera uppåt och vek sedan av från vägen för att gå över skogen hem. Jag var lite på ”jakt” efter vårens första vitsippor men icke! Inte ens små bladverk i mina allra bästaste vitsippeplatser. Så jag lär väl få hia mig lite till innan dessa, vårens budbärare, dyker upp här hos oss på det kalla höglandet.

När jag kom ut ur skogsbrynet efter vandringen genom Lövängen slogs jag av hur grönt det börjat spira hemmavid på Stuvegärdet och trädgården. Kunde inte låta bli att ta av mig vantarna och ta en bild. Molnbilden är så dramatisk som den kan vara! Innehåller både hopp och fara på något vis, känner jag.

Du får nu dela den vyn med mig här!   

Ps. Just nu haglar det väldigt intensivt här hos mig! Ds