Min förmiddag

Gått en runda med stavarna – utan krage. Gick upp till Rosenborg. Grannens stora mäktiga Simmentaltjur stod alldeles vid vägen och vi pratade en stund, tjuren och jag. 

Uppe hos Anneli fyllde jag på med frön i hennes fågelautomat, vi är lika glada åt fåglar både hon och jag. Så pratade vi en liten stund förstås.

När jag gick hemåt igen kom min tvillingbror ifatt mig, han går mycket raskare än vad jag gör. I en påse hade han med fikabröd. Så vi gick hem hit till Kärr och satte på kaffe. Alltid trevligt att sitta och prata en stund med Bästebror!

Ett flyttstreck med gäss kom och for över våra huvuden på väg, de var på väg norröver. De skränade väldigt, kanske av iver och hoppfullhet inför det sommarhalvår som nu väntar och allt vad det innebär av parbildning, äggläggande, ruvande, ungar som kläcks, en ständig jakt på föda för att hinna få ungarna stora innan höstens flytt söderut.

Skatorna är ystra och busar med varandra och gör vådliga krumbukter i luften när de flyger kors och tvärs genom trädgården. Solkatter blänker i Lyckopölens vatten och förstärker känslan av vår. Fåglarna kvittrar med det där drillande sättet som vårsolen lockar fram hos småfåglarna.

Det kommer ganska starka vindilningar ibland, så pass att den drog med sig mina gåstavar som står ute på farstun, de föll mot dörren med en skräll.

Jag känner mig ganska låg idag. Funderar mycket på framtiden och hur allt ska bli. Det tar mycket energi att fundera och grubbla och jag blir lätt trött. Att hålla huvudet själv utan krage tar också energi men jag gör som sjukgymnasten råder mig, promenerar utan krage.    

Eldar i min spis och försöker bli varm – även inuti. Känner mig så frusen idag så spisvärmen är så välkommen, så välkommen. Nu ska jag ge hundarna lite lunch och sedan greja lite med mina blommor, det brukar höja humöret att hålla på med blommor och växter.

Jag hoppas du får en bra start på veckan!

Kram,

Mickan

PÅ SPANING

Jag sitter trött och smått håglös vid min sedvanliga plats här vid bordet i köket och tittar ut genom fönstret. Katten Randis gör likaledes. Hon sitter vid mina många ”elefantöron” och kikar ut mellan bladen.

Förenade i samma syssla, som att håglöst glo ut, sitter vi här båda två och tittar ut över trädgården. Ser katter gå längs trädgårdsgången. Ser koltrastar pila fram och tillbaka i gräset och hackar i grönskan med sina näbbar som är alldeles orange och kontrasterar effektfullt dess i övrigt svarta fjäderdräkt. Ser torra fjolårslöv lyfta lite lojt i de måttliga vindar som råder.

Vi ser vita snödroppar som här och var bryter av vårlökens blad som nu så smått börjat skifta i skirt grönt. Ser på röret med nötter där ett tiotal rara blåmesar sitter och pickar på godsakerna. Ser på skatparet som bygger på sitt bo med iver och frenesi. Ser vattnets försiktiga vågrörelser på Lyckopölen. Ser vårystra småfåglar jaga och leka med varandra i vådliga krumbukter uppe i luften.

I morse ropade tranorna sina sällsamma skri. Trumpetade högt! Skriandet var alldeles nära. Genast började jag söka av grannskapet för att se var de gick. Åkern bak huset där de alltid går i några dagar varje vår, är plöjd så där visste jag att de inte skulle vara. Så jag tittade ut på Stuvegäret och försökte förnimma tranorna, men såg bara en katt som strövade tvärs över gärdet.    

Men till slut upptäckte Husfar tranorna uppe vid Hagelsås, de gick så nära huset att vi förvånades över dess djärvhet, tranornas alltså, inte husets… Med sytrådssmala ben vandrade de i sakta mak med höga knälyft fram, efter varandra. Det är stora fåglar. Mäktiga. Och deras skri är fantastiskt imponerande!

Idag är det vårdagsjämning men dagen är mulen och grå. Jag känner mig också mulen och grå. Och frusen. Sitter med min softkrage runt hals och nacke och försöker övertyga mig själv att jag ska vara glad och tacksam över livet. Och det är jag ju egentligen! Men vissa dagar och stunder är man lite lägre i humöret än andra. Så är det bara. Men jag är glad över alla mina positiva stunder, det är jag verkligen och sätter stort värde på välbefinnandet som har börjat infinna sig då och då.

Idag har vi varit uppe hos Son och Sonhustru och Barnbarnet Ninni i Thorshill med några små presenter till bebisen som snart ska komma. Ninni är så generös med kramar, leenden och lysande ögon. Hon förevisade mig den lilla bebissängen som redan var bäddad och klar. Ninni sprang dit och lade dit den mjuka skallran som vi hade med.

-          Här hos bebisen ska den ligga Famo, så Ninni så bestämt.

Välkommen till vår klan lilla bebis! Vi älskar dig redan till månen och tillbaka!

Ni ser – det finns alltid saker att glädjas över! Hoppas att du också finner glädjeämnen i din dag och din tillvaro!

Nu önskar vi dig en fortsatt härlig helg!

Mickan & Co