torsdag 11 oktober 2018

HÖSTFÄGRING


Morgonen här på gården var kylslagen. Det tidiga ljuset skapade skarpa konturer.

Tuppar gol. Hönsen sprätte. Katter och hundar förlustade sig i solen.

Träden brann. Strålarna nådde ända ned i Lyckopölens påvra vatten. En av grannens ungkritter betade av det frostnupna gräset.

Koltrast och björktrast dväljdes inunder äpplen och apelns bladverk medan de kalasade på kvarhängande frukt.

Tasspatrullen och tant gav sig fram på dagen ut på promenad i höstfägnaden.

Du får också följa med!




Tänk att man ännu kan ha köksdörren på vid gavel! 














måndag 8 oktober 2018

Årsdagen för Mor Ninnis död

Idag, den 8 oktober, är årsdagen då min mor Ninni, hastigt dog hemma i Bjurvik på morgonen av brusten kroppspulsåder. En fasansfull chock.

Trots att 23 år passerat saknar jag henne oerhört. Hon betydde mycket för mig och eftersom vi bodde så nära varandra träffades vi ofta.

Raderna nedan bilderna skrev jag när hon varit död ett år. Åh, så oerhört vilsen och sargad jag var av sorg då. Nu är sorgen inte lika förlamande. Men saknar henne gör jag. Mycket.












Mor Ninni

I dessa klara vackra höga höstdagar
När naturen visar mig sin allra vackraste och färgrikaste sida
då trädens löv bär nyanser som inte går att nämna i ord
när himlen höjer sig högt, högt över åkrar och ängar
bjuder mig sitt allra klaraste ljus

Då går mina tankar till Mor
till höstdagar då hon ännu fanns kvar
till dagar då vi möttes på vägar och stigar i Bjurviks lummiga nejder

En kvist som knakade till
en lövad gren som viktes undan
och så kom hon där
rosig och leende
förevisade stolt en fjällskivling hon just hade plockat

En stund av samvaro
ibland ordlös
betraktade dimmans trolska formationer över Tjurkens stilla vatten
förenade i ögonblick av naturens fascinerande skådespel

Så är det inte längre

Inga kvistar knakar under Mors stövlar
Inga grenar bågnar och viks undan för Mors kropp
Inga svampar plockas av Mors händer
Dimmans morgonföreställning ses inte av Mors ögon

Jag går aldrig längre de vägar och stigar
där vi möttes och slog följe

Jag går andra vägar nu
nya, oprövade, främmande
Vacklar och famlar efter nya stråk och streck

Trampar stigar där hon aldrig gått
där jag aldrig gått

Men ändå går vi där tillsammans nu
för hon är med mig
Vandrar i min skugga
längs livets krokiga stig

Mor finns kärleksfullt famnad
i mitt sinne
i min själ
i mitt hjärta
Där kommer hon alltid att finnas

Ljuset som brinner vid Mors grav
i mörker och ljus
värme och köld
regn och sol

Det symboliserar min Mor
en låga som spred ljus
spred värme

Strimmor som än idag kan nå ända in
i mitt innersta inre hölje av sorg och saknad

Gårdagen är minnen
Morgondagen förhoppningar
Endast idag råder nuet

Om än inte något enkelt Nu…

Skrevs på en mossbelupen sten i djupskogen bakom Stubben i Nävelsjö 8 oktober 1996

Djurglada Lilldräng


I helgen bodde Lilldräng här hos Måmå o Måfa. Dagny var lycklig. Hon älskar Lilldräng och det är ömsesidigt. Han, Lilldräng, gillar både hundar och katter.

Vi roade oss så gott vi kunde medan skymningen föll. Memory fick det bli. Katterna propsade på uppmärksamhet och lade sig demonstrativt över spelpjäserna.

Måmå bakade fem formar lasagne. Det räckte till middag både här i huset, till Thorshill och till Ollagård!

Till frukost brukar alltid Måmå steka plätter när Lilldräng sover över. Men denna morgon stekte Måfa köttbullar istället och det blev en redig bonnafrukost!




Måmå bakade fem formar lasagne! 
Det blev middag både här i stugan, Thorshill och Ollagård