söndag 30 december 2012

Ett halvt ton fågelmat!



Man kan ju köpa foder i bulk. Det gör man ju när man har lite större djurenheter. Pellets, kraftfoder, pulver, soja, havre, vete - you name it.

Men fågelfrå, det får man bära hem i säckar. Solrosfrösäckar, hampasäckar, vildfågelfröblandningssäckar, harvrekrossäckar....

Nu, dan före nyårsafton, har vi redan sprängt gränsen för ett halv ton hemburet och uppätet fågelfrö!!!

Ja, jisses vad de äter! Mest fåglar förstås, stora som små, men även en del andra fyrfota vänner kommer troget några gånger om dagen för att äta. Trots att jag utfodrar dem på ett par andra ställen upp över skogarna.

Här på tomten har Husfar bemödat sig om att göra några hiskeliga konstruktioner för fågelutfodringen i år. Med hjälp av rep och talgor dras automaterna upp på avsevärd höjd, långt från gårdens 11 katter. Sen sätts repen fast i husstegen upp till taket.

Det värsta var att vi glömde det härförleden så det stackars sotaren hade minsann att sno med runt alla rep och fästen i sagda stege...

Var så god och njut av några besökare i gårdens fågelrestaurang. Det gör jag!

Glad kväll!
















onsdag 26 december 2012

Stilla morgon med framförsikt...


Vår husmor njuter av en sista ledig julmorgon. Fyller i sin femårsdagbok vilket inte blivit gjort på ett par dagar.

Det står dag för dag;

Lagade mat.
Lagade mat.
Lagade mat.
Lagade mat.
Åt mat.
Åt mat.
Åt mat.
Bar ut mat.
Bar ut rester till hönsen.
Bar ut rester till hönsen.
Mockade sket efter hönsen.
Mockade sket efter hönsen.
Phu. Julen är över.

Då att det väl då är väl lika bra att önska God Fortsättning?



JULKRAMAR!

måndag 24 december 2012

Ljuvligt Djurrik Julafton!

Julafton har stundat. Med tre decimeter nysnö... Och såna drivor att källardörren inte ens gick att få upp!
 
 
En julafton som vår Husmor för första gången i sitt snart halvsekelgamla liv firar alldeles alldeles allena.
 
Eller nåja. Det var väl en sanning med modifikation. Ta bara julfrukosten. Den firade hon idag med stallkatterna. På katthusets nedre däck serverades Sixten II, Nils, Blängsyltekatta och Spöket. ´På nedre däck fanns även Fadern, men  han var kvar inne ihuset och bara stack ut huvudet och snodde en korv eller en halv köttbulle då och då.
 
På övre däck spisades Turbo, Gråkatta, Lillgråssa och Fläsksune. Samtidigt släppte hon ut alla djuren i stallgången för en stunds hopp o lek medan Lotta Gås och Anki Anka fick fri lek under rinnande vattenkran. Getterna var ystra och följde till och med Husmor upp på rännet, även om de bara stampade i Husmors genom djupsnön upptrampade stig.
 
Märrarna fick extra tilldelning och katterna fick riktig grädde i sin gröt. Alla fågelautomater fylldes rikligen på och några kilo på backen extra till större fåglars, rådjurs och harars glädje.
 
Efter att alla djuren fått sitt fortsatte vår Husmors fyspass där hantlar, crosstrainer o tillbakahållna grimaser (för att se så snygg ut som möjligt) kan slänga sig i väggen. Nä, här bestodo redskapen av ömsom mökeskyffel och skottkärra - omsom snösläde, piasavakvast och snöskovel - o definitivt inga tillbakahållna grimaser - inte svordomar heller för den delen...
Men nu har även den här gårdens husmor kommer till ro inomhus. Hon vaggar omkring i sina julklappsraggsockor och sin nya virkade hatt, eldar i panna och vedspis, spelar julmusik och går o sneglar lite på den den fådda whiskyglöggen...
 
Å snart är det ju Kalle för bövelen! Det är inte så dumt att fira jul på egen hand minsann!
 
Ha nu en fortsatt LJUVLIGT DJURRIK JULAFTON!!!!!
 
Er Mickan
 
 
 

söndag 23 december 2012

Sketvarmt Dyngfullt Julbad...

Nu jädrar har gårdens husfolk trillat o stekt  köttbullar av 7 kilo viltfärs. Husmor har i kokångorna slagits med den sketstora skinkan som inte ville låta sig trökas ner i grytan. Ur ugnen just tagit ur 6 kilo revben med Husmors Julspecialkryddning i vilken de fått ligga över natten. Romsåsen är klar, liksom kantarellstuvningen tilll omeletten.

Doppet är förberett, stora julduken är struken och pålagd.

Husfar har under mycket morr och grymt lyckats bära upp granen och slagits med den i en omfattande kamp för att få ned den i foten - ja julgransfoten alltså, inte Husfars.

Om ett tag anländer hela klanen och ska göra den mindre naken. Ja, granen alltså, Inte Husfar.

Men innan klanen anländer ska Det Stora Julbadet ske!!!!!!!

Säga vad man vill om Husfar men påhittig är han allt! (Kanske bottnar det i snålhet men ändå - julens imponerande arrangemang vittnar om att det nog finns ett gott hjärta där inne - trots allt...)

Husfar stod o kliade sig i bakhuvedet, satte sig sen utan ett ord i bilen o for iväg. Han kom hem med ett gammalt astungt borede till badkar på kärran!

Så stegade han ut och började häva sket. Efter svett, träl och några svordomar, samt lyftande av ollonborrelarverna hit och dit, hade han grävt ett megahål i den varma sketen ute på dyngan.

Under stora åtbörder asade han upp nämnda badkar på dyngstacken och vräkte med en svordomsramsa ned badkaret i sketen, sen stegade han in i lagårn, hämtade en slang och så spolade han badkaret fullt till bredden med kallt vatten.

Han såg inte nöjd ut. Kliade sig både i bakhuvudet och skrevet, ett säkert tecken på att han grubblar. Tittade sig omkring på dyngans topp som om han bedömde avstånd och höjder eller nåt.

Medan slangen pumpade vatten i badkaret vankade gubben in i verkstan. Skärande sågljud hördes och därefter några hammarslag.

Strax därpå kom han ut ur sagda verksta och bar något under armen. Såg onödigt pompös och mallig ut. Spände torson så de tre hårstråna på bröstet spretade åt varsitt håll. Stegade upp på dyngan igen. Asade in slangen och lade sig på knä och började montera en liten brygga. Eller tja, rent av en trampolin.

Så reste han sig, vände sig mot gamla Husmor som bred och barsk fyllde upp dyngedörren med nävarna i sidan och undrade om gubben blivit skvatt galen!

Med ett brett flin sa Husfar till Husmor.

- Dags För Det stora Julebadet!

- Å nu jädrar kan du bada varmt, vattnet där i lär aldrig bli kållt!

- Om du drar ett par brakare också så blir dä ju e redig bubbelpool, skrockade han och vaggade iväg med dyngegrepen i näven.



Turordningen här på gårn gör emellertid att vår Husmor ännu inte fått bada - det är så många andra före i kön till Det Stora Julbadet....

Men va gör väl de - det lär ju fortfarande vara både SKETVARMT och DYNGFULLT!!!

Tihi.

lördag 22 december 2012

Domedagen uteblev....


DOMedagen uteblev. HERREN äro kommen...


Och granen äro bärgad!



Gud ske pris!

Glad dag säger jag som juststår i färd att påbörja en gigantisk matlagningssession...

Julekalasen stundar...

JULPUSS!



fredag 21 december 2012

Djuren o Julen står för dörren....


Hos vår jäktade Husmor står inte bara Julen för dörren.

Här står även Djuren för dörren......



Vintersolstånd utan undergång...


Jag får lov att tillstå att jag inte riktigt har gillat höra om att jordens undergång skulle infalla idag då vintersolståndet inföll.

Jag hukade och värjde mig för det pratet.

Alice hukade och värjde sig för det pratet.

Alfons hukade och värjde sig för det pratet.

Blenda hukade och värjde sig för det pratet.
















Så vi beslöt skita i undergången.

Vi beslöt att istället fira!

Fira att det nu blir något litet ljusare för var dag.

Och Ljuset varar än till midsommar.

Och Julen varar än till påska...

onsdag 12 december 2012

Kärleksrekord...


Kränger snart av blåstället och sveper, för allra sista gången, på mig vigselkåpan och ger mig ut i kärlekens tjänst. Idag, detta spännande datum 121212 (icke att förväxla med 112…) ska jag sammanviga fyra giftaslystna par. 

 Avslutar därmed min ”vigselförrättarkarriär” med att slå rekord, både i antalet vigslar per dag och i antalet vigslar per år.

 Hm… Kanske ger det mig legitimitet att åtminstone en gång i mitt liv få säga som detsamma som en och annan idrottsstjärna;

 - Det gäller att sluta när man ligger på topp…

söndag 9 december 2012

Hem ljuva hem...

Det var några riktigt besvärliga o tidskrävande bilpendlardagar till och från redaktionen i veckan. Men det hindrade mig inte från att låta nunan klyvas av ett brett leende härom kvällen när jag svängt av från de större vägarna och färdades fram på grannsocknens häradsväg.
 
Där byttes mina medtrafikanter från en outsinlig ström av bilar och långtradare i hög fart för att istället bestå av väsentligt lugnare trafikenter.
 
Först såg jag två tanter på varsin sparkstötting, en man på skidor med två travande hundar intill, en mamma som drog sitt barn i pulka samt ett par tjejer som red varsin häst.
 
Och plötsligt fick det underliga slaget i snön sin förklaring då jag körde ifatt ett hästdraget slädekipage med glyrande lampor båd bak och fram. (Och nä, jag tror faktiskt inte det var tomten och hans rendragna släde jag körde om - men man kan aldrig veta - på landet händer de mest gåtfulla saker...)
 

 
Jag drog en djup suck av såväl lättnad som förnöjsamhet och lutade mig tryggt mot den gamla devisen; Hem ljuva hem...

Cold White Wonderland...

Kall morgon. Minus 19 ute!

Decemberdagarna avlöser varann i en rasande fart. Knappt man ens hinner med att elda datumljuset i takt med tidens gång.


Tände i pannan och vedspisen innan jag gick ut för att fylla på fågelautomaterna, bära ut ensilage till rådjuren, gå till fähuset och slåss med tjuriga höns, getter med nageltrång, nedfrusna vattenkärl och igenfrusna rör. Gick sen upp på rännet där jag gick i närkamp med en förbluffat motsträvig ensilagebal - oklart vem som gick segrande ur striden.

Endast de djärvaste fjäderfäna vågade sticka ut näbben på morgonen. Men när solen var framme passade en och annan tupp ändå på att sola sig i den bleka vintersolen.






Snön gnistrade vackert. En ormvråk låg högt högt upp i snöbeklädd talltopp och vakade över allt och inget. Det vita vinterlandskapet kontrasterade vackert mot den blå himmelens valv.


Längs stolpar och staket bjöd snön på böljande mönster som var imponerande konstfärdiga. Överallt var fönster fyllda med frostrosor. Smålands röda stugor gör sig mer än någonsin mot de oändliga vita vidderna.






Märrarna lät sig inte bekomma av den kalla morgonen, trots att frosten nästan slog ned över ryggarna, de åt och tuggade förnöjsamt på det hö som bjöds i Lutan.

Mjölkbordets tomtar och julbockar har nästan helt försvunnit inunder bågnande snömängder.





Fick vända tidigare än vanligt för två tredjedelar av tasspatrullen frös om tassarna.

Å tro tusan det - tänk dig själv att gå barfota i snön i den här svinkalla morgonen!!??!!

Nej, då är faktiskt så att man överväger att stoppa ned fossingarna i den där rykande sketen på dyngan...

Kalla magar & Varma rövar...


 
Pulsade iväg i smålandsskogen på en runda med hundarna. Insåg rätt kvickt att man hinner glömma hur jobbigt det är att pulsa i djupsnön från en vinter till en annan.

Men hundarna har det ju förstås värre, de släpar ju praktiskt taget magen i snön.

Det gör inte jag. Ännu...

Huruvida det sistnämna lilla förbehållet beror på att magen ska bli större eller snötäcket djupare återstår att se...

På tal om magar som blir kalla när de släpas i snön...

Anki Anka och Lotta Gås undviker att bli kalla om buken genom helt frankt till den varmaste sketen på dyngan där de häver sig för att värma båd frusen buk, gump och ändalykt.



Metoden att värma sig med fesljummen dynga tillämpar emellertid inte jag.

Kanske beror det på att det oftast är om kinderna o näsan jag fryser...

söndag 2 december 2012

Årets bockaklädsel!

För två veckor sedan var det dags för Årets Bockaklädsel och Adventskranstillverkning!

Klanen samlades i sedvanlig ordning, drog till skogs för att samla in ris, mossa, grenar och allsköns bröte för att kunna klä bockarna - vilka blir fler och fler för varje år, ja det gör ju klanens oxå för den delen - och göra våra kransar som vi hänger på dörrar, uthus, stall och fähus.

Sen upp på rännet där vi värmer oss efter skogsturen med med glögg och pepparkakor.

Sen börjar allvaret!

I år blev det sju kransar och fem bockar. Helgen därpå gjordes emellertid ännu en bock - Freddie lade in sitt veto och krävde att morfar skulle göra en liten adventsbock till liten Freddieman...

Äldst och Yngst höll ihop, alltså Farfar och Gottfrid. De bänkade sig under terassvärmaren där de hade det varmt och gott samt njöt av varandras sällskap. De är sååå fina tillsammans!

Framåt kvällen, jodå, det tar sina rediga timmar att bygga och knåpa med det här, så stegade vi över lagårdplanen och tog plats i husbonnsfolkets kök där vi festar på säsongens allra första julbord!

Sådär - nu är adventstiden här på riktigt!

GO ADVENT!!!

Mickan och Co