lördag 4 oktober 2014

Oktober är här



Oktober är här.

Månaden då hösten slutgiltigt famnar gård och stuga, hus och hem. En ny lunk lägrar sig. En annan tideräkning. Ett anslag av lugn.

Månaden då landskapet målas av stora penseldrag fyllda av guld och ockra och glödande rött.

Månaden då dagsljuset flyr bort över nejden allt tidigare för var dag som skymningen sänker sig.

Luften förändras och blir dov och fuktmättad. Länge länge dröjer sig gryningsdimman kvar strax ovan ängar och vattendrag. Jorden suckar trött och drar sig nedåt. Inåt. Belåten med vad den kunnat erbjuda i form av grönska och skörd.

Trädgården börjar slumra. Men bjuder ännu på skönhet.

Nattens spinnare tar ingen vila. Väver och spinner natt efter natt, Skapar konstverk av skira sköra trådar som daggen fort tar i besittning, bildar pärlband av små, små droppar runt det nyss spunna.

Genererar utsökta konstverk som accentueras mot den ännu morgonbleka höstsolen.

Den redan skira verbenan blir än skirare när den binds samman av en myckenhet fragila trådar, svepta strax ovan kuddar och kronblad.

Fyller lungorna av den behagliga luften av nyfödd dag. Smakar och sväljer atmosfärens rikedomar av kraft och energi. Vilar i tystnaden. Ännu omsluten av gryningens flyende dimsjok.

Hör plötsligt fotsteg men ögat förmår inget skönja i den mjölkvita morgonen. Ankorna simmar oberörda i Lyckopölens kylslagna vatten. Gåsen ropar. Djuren betar.

Så framträder han ur dimman. Min tvillingbror som kommer gåendes längs byvägen. Vi har inte setts på länge. Kramen blir lång. Trygg syskonkärlek i luften.

I handen bär han bröd och ägg. Jag behöver inte fråga. Jag vet. Tillsammans går vi in. Ett gäng hundar och katter följer slår följde, glada över det fika som de vet ska följa.

Jag tänder ljus och tänder i spisen. Han sätter på kaffe och steker ägg. Snart blandas ljuden av vedspisens sprakande med klangen från mötet av porslin och sked då Bästebror rör i kaffekoppen. Köket doftar kaffe och varm vedspis.

Oktober är här.

Månaden då hösten slutgiltigt famnar gård och stuga, hus och hem. En ny lunk lägrar sig. En annan tideräkning. Ett anslag av lugn...












  

torsdag 2 oktober 2014

Jag - en AMBASSADÖR!!!!!!!


Ja, du milde vad det kan gå upp och ned!

Jag har ju haft en hel del strul med andningen och astma, och detta har tilltagit den senaste tiden. Ögonen svullnar och varar sig om natten och luftrören piper och sjunger så jag börjar tro att Mozarts oboe-, fagott-, och klarinettkonsert spelas i de högtalare som inte finns i sovkammarn.

Nåja, hur som helst, i samband med att jag fick ny astmamedicin härförleden blev jag också remitterad till en allergiutredning. Jag har bävat lite för innerst inne har jag nog vetat om det här.

Men det var trist. Oerhört trist att se att pricktestet gav full pott! Jag var allergisk mot allt! Kvalster, mögel, gräs, timotej, gråbo, you name it. Men det var inte det värsta, utan det värsta var just det värsta. För värst reagerade jag mot KATT HÄST OCH HUND.


Det hela slutade med att den trevliga "pricktesttanten" sänder mig vidare för ytterligare utredning kring det här. 

Det var en deppig lanttant som åkte hem. Många tankar i huvudet... 

Samt ett halvt löfte till "pricktesttanten" att omgående vidta åtgärden att "absolut inte ha några katter inomhus Mickan!" eftersom det var dem jag reagerade allra värst/mest på... 

Men när sinnet var som tyngst igår så fick jag ett samtal från en entreprenörskollega som ville anlita mig för några intervjuer och artiklar. Visst, sa jag. Självklart! Så där fick jag plötsligt ett litet uppdrag vilket känns skönt i dessa lönlösa dagar. Då menar jag inte att de är lönlösa i sig utan att jag faktiskt är just lönlös. Det var länge sedan det kom in en lön på kontot i slutet av månaden. Det var länge sedan det kom in någon lön alls faktiskt... 

Men det var första samtalet som kastade lite ljus in i mitt dunkla sinnelag efter allergitestets resultat... 

Snart föll det in mer ljus när jag fick veta att Stefan på Ica Maxi i Vetlanda kommer ta in mina böcker och almanackor i sortimentet! Jippi! Så nästa lördag, den 11 oktober, så gör vi en kickoff för att Ica Maxi säljer mina Mustiga Mickanismer genom att jag finns i butiken mellan klockan 11 - 14 och signerar -  om nu någon skulle vilja ha sin bok signerad. 

Stefan skrattade åt att jag kallar mina saker för Mickanismer och då berättade han att han och personalen kallar sig för Maxianer. Det låter väl nåt det? 

Detta var andra händelsen som kastade ljus över mitt dunkla sinnelag. 

Sen fick jag två överraskande mail - varav det jag väntar med att berätta det mest överranskande till sist!!!! Tihi!!!!! 

Jag börjar med det första mailet. Det var från Emma som är projektledare för Bygdegårdarnas Riksförbunds läsfrämjande projekt "Det är väl ingen konst att läsa." 

Projektet går ut på att de under ett år besöker 40 bygdegårdar runt om i Sverige och anordnar författarbesök och andra kulturaktiviteter för att inspirera fler att läsa mer.

Och gissa en författare som de bjuder in för att komma och inspirationsföreläsa??? Moi!!!!!! 

Det var tredje saken som kastade ljus i mitt sinne som nu inte längre var så särdeles dunkelt längre! Men det bästa och mest överraskande kvarstod emellertid!!!!!!!!!!! 

Fniss.... 

Harkel... 

Tihi....

Jag - Frodig Lanttant (allergisk sådan förvisso) fick en förfrågan om jag ville bli AMBASSADÖR FÖR GUDRUN SJÖDEN DESIGN!!! 

Hör här: 

"Vi har uppmärksammat dig som en inspirerande kvinna med en mycket intressant profil och tycker att det skulle vara jättekul om du vill bära Gudrun Sjödéns Design. Gudrun Sjödén utkommer med 2 kollektioner per säsong, totalt 4 kollektioner om året och vi vill erbjuda dig att välja ut plagg att bära. Jag undrar om du skulle vara intresserad av detta?"

- JAAAAA! Svarar jag. FÖRSTÅS! 

Får svar tillbaka: "Vad roligt. Vi kommer att skicka dig ett ambassadörs-ID, som du visar upp i butiken när du hämtar de kläder och textilier du vill ha. Super smidigt."

Så nu går jag här och väntar på att få mitt livs första Ambassadörs-ID! Undrar om jag kan sätta upp flaggor på bilen också, sånt som ambassadörer ofta kör med på sina flotta bilar. Fast vid närmare eftertanke så skulle nog knappast några ambassadörsflaggor inte vara så smickrande för min praktiska fyrhjulsdrivna och dieseltickande lilla Skoda Yeti. 

Så dagen som började i moll slutade i dur. 

Det går upp och det går ned. Så sant som det är sagt. 

Avslutar det här morgoninlägg med ett foto på en (allergisk) tant i Gudrun Sjödenkläder från topp till tå. Allt ifrån sjalen på tants huvud till kängorna på tants plattfötter... 

(nja, med undantag för den där svarta brodyrskjortan då förstås. Den bär jag för att det inte ska vara så enkelt att räkna bilringarna på ryggen...)

  

Nu ska jag göra dagens första intervju med en måltidschef i Kramfors kommun. De ni! 
Puss o Kram! 

Eder Lanttant, tillika Ambassadör... fniss.

Som sagt, det går upp och det går ned - UTOM VIKTEN FÖR DEN GÅR BARA UPP... 



  

tisdag 30 september 2014

DRÖMMEN GICK I UPPFYLLELSE!!!


Så blev det plötsligt VERKLIGHET!!!



Jag, en smått eremitisk lanttant, har författardebuterat på Bokmässan i Göteborg.

 Snacka om overkligt!!! 

När jag kom till Göteborg och äntligen letat mig fram till Isaberg Förlags monter fick jag en mindre chock när jag såg hur fint Eva & Co på Isaberg förlag hade gjort! 

På ett stort bord låg massor av böcker, vykort, almanackor i en färgglad kakafoni – och vet ni vad? Alltsammans var alster som jag gjort. Gulp. Hur har allt det där gått till… För sex månader sedan fanns intet av detta och nu denna mångfald? Svårt att ta in! Känns faktiskt nästan ofattbart. Mäktigt! 

Och så höjer jag blicken och får nästa chock. 

Ser en jättestor tant i färgglada kläder som står i en vedhög! Va??? 

Det är ju för bövelen jag som är på en vepa från golv till tak! 

Du milde! 



Nä, här gick gränsen för vad jag klarade av. 

Jag backade undan. Generad… 

Och glad… 

Och stolt… 

Och överväldigad… 

Och rörd… 

Jag fick gå en liten runda ut i korridoren för att samla mig, först därefter var jag mogen att gå fram till montern och hälsa på det goa gänget som redan var där. Fantastiskt roligt också att äntligen få träffa flera av författarkollegorna som ger ut på samma förlag!!! 

På kvällen satt jag och tryckte på ett litet hotellrum och förfasade mig över det ständiga trafikbruset, nästan aldrig sinande sirener av utryckningsfordon, skrikande ungdomar, tutanden och däckstjut, billarm som avlöser varandra, helikoptermuller och hundskall blandat med rop och skrik från Heden. Jag hukade mig smått skrämd inne på rummet, hade egentligen tänkt gå ut och käka nåt men jag varken vågade, orkade eller ville. 

Så bak tjocka gardiner, dubbla lås på dörren och kodlås på ytterdörren satt en trött tant som steg upp 03.30 för att hinna göra undan hemma på gården innan det bar iväg till Götet. 



Men - den trötta tanten hade ett brett fånigt leende över hela fejset – för hennes dröm har blivit sann! 

Hon författardebuterar på bokmässan med inte mindre än tre böcker! Nå, då får hon kanske stå ut med att dras upp på en vepa från golv till tak föreställande en stor och färgglad tant ståendes i en vedhög… 













En av stunderna då det var Ewa Klingberg och Hannah Åhman som stod och signerade sina fina böcker Kyrkornas Hemligheter så närmade sig en kyrkans man. Ewa och Hannah, liksom hela monterpersonalen (jag var inte där just då) tänkte: 

Åh, han ska ju naturligtvis fram och köpa Kyrkornas Hemligheter och dessutom få den signerad av författaren och fotografen. 

Men icke. 

Mannen, som var klädd i sedvanlig biskopsklädsel och ett långt guldhalsband med ett stort kors i, stegade fascinerad rätt fram till den stora affischen av Mickan Thor och börjar fotografera affischen!!!!!! 

Ni må tro att detta väckte munterhet i montern och när de berättade detta för mig vek de sig dubbla av skratt! 

Men då visste jag ju redan vem "En kyrkans man" var ju"! 


För vi hade mötts några montrar bort, biskopen i Växjö stift, fine Jan-Olof Johansson och jag. 

Då fick jag både gratulationer, kram och hälsning om att han skulle lägga ut bilden på mig på Stiftets hemsida! 

Hehehe. 

Oops.... Förlåt Hannah och Ewa...   







Dagarna på bokmässan gick i rasande fart! Du milde så mycket folk!!! 

Och vilken glädje att se folk köa för signering av mina böcker - i Göteborg!!! 

Jag som inte trodde en mänska skulle veta vem jag var där! Helt fantastiskt faktiskt! 





På fredagsförmiddagen gav jag en direktrapportering från mässan i Sveriges Radio P4 Jönköping  

Mickan från Bokmässan


Om ni klickar på länken och sedan på den översta pilen "Lyssna" (Kajsa och Håkan från fredagen den 26:e september) och drar fram markören 37 minuter så kommer ni direkt till inslaget. 

Det var många underbara möten under dagarna på mässan. Fick äntligen träffa min bloggvän Anna "på riktigt" - det var mäktigt! Tack Anna!!! 

Träffade också många barndomskamrater - härligt! Träffade människor som jag mött genom åren i samband med uppdrag och jobb som jag inte sett på decennier. 

Många kom fram och berättade att de hört mig på radion och då bestämt sig för att komma och titta på var jag var för en tant. Så kom många f d journalistkollegor fram, vilken glädje!!! 



Här ser ni en kär återträff där vi alla har och haft Jönköpings-Posten som vår gemensamma nämnare. Från vänster kära Yvonne Teiffel, en förebild inom journalistiken, sen kommer tant följd av journalistparet Peder och Anki Losten och längst till vänster står underbare Johan Lindblom, en förebild inom fotograferandet!!! 


På söndagen var det en nervös Mickan, eller snarare en nervös Tant Grön som intog Bokmässans scen, Another Story för att hålla föreläsningen Mustiga Mickanismer! 

Hua, tänk om det inte kommer en själ, tänkte jag men vid alla grönskimrande gråsuggor, varenda publikstol blev upptagen och kaféstolarna omkring likaså!!! Jag trodde inte mina ögon! 

Så otroligt roligt! 

Så pass roligt att min nervositet nästan försvann och ersattes av pur glädje! 




Min förlags-, och författarkollega Aina Bergwall, SVTs erfarna reporter som också gett ut böckerna "Klimakteriehäxan", "Dela lika" och "Att vara yngst är ett handikapp som går över", gjorde några gånger lite intervjuer av varandra i montern för att locka folk. 

Aina inledde med: Här står Mickan Thor och jag, två rejäla madammer med skrivklåda i fingrarna....   





Jag var ju allmänt förvirrad hela tiden. Mycket intryck för en eremitisk lanttant att finnas här i myllret och händelsernas centrum. Jag gick vilse både ute och inne. 

Och när jag var inne i mitt lilla rum hade jag fullt sjå att välja sjal till dagen därpå... 13 sjalar hade jag visst fått med mig... För säkerhetsskull fick Husfar ta med en 14:e på lördagen, den i grönt som jag bar på söndagen :-) 



Hur som  helst så pratade vi om det där med att gå vilse. En kväll så gick jag och min nygamla vän och författarkollega Christina Nyrell gatan fram men visste inte var vi var. 

Jag haffade första bästa kvinna som gick förbi, hon var så vänlig och hjälpsam - hon kände väl i hjärtat för två stackars förvirrade medsystrar från landet som irrat bort sig i storstan. Hur som helst slog hon följe med oss då hon skulle åt samma håll. 

Medan vi gick tillsammans frågade hon om vi var på Bokmässan. Jodå, det var vi ju. 

- Jobbar ni där då, sa kvinnan. 

- Nej, vi är utställare sa jag. 

Christina Nyrell, som är väsentligt mer van vid att titulera sig författare fick luft i lungorna och sa en smula pompöst till den främmande kvinnan som gick emellan oss: 

- Hm.... 

- Du går faktiskt här med TVÅ FÖRFATTARE, sa Christina med stolthet i röst och högburet huvud.  

Kvinnan i mitten replikerade emellertid omedelbart och sa: 

- Jaha, och vet ni vem ni går med då?`

Christina vädrade något och sa en smula avvaktande: 

- Nä...

Kvinnan sa, inte utan viss munterhet i tonen: 

- Ni går här med ordföranden i Riksdagens kulturutskott.... 



Det täppte till munnen till och med på härliga Christina!!!! 



Gunilla Carlsson (S) från Hisings Backa visade sig vara en riktigt trevlig prick och skratten rullade längs Avenyn där trenne damer spatserade fram. 

Jag höll mig en halvmeter bakom damerna hela tiden och när Gunilla frågade varför så sa jag: 

- Herregud, jag är livrädd för trafiken!!!

- Hemma där jag bor skenar det på sin höjd över en älg på vägen en gång i veckan, kanske studsar också en hare förbi då och då - det är allt... 

Hon tittade konstigt men log tappert åt det sagda.

Vadådå? Är man Lanttant så är man! 




Tack alla ni goa läsare för att ni varit med mig under den här resan!

 Åh, vad mycket roligt och oroligt vi haft längs vägen… 



Till sist; Tack min helt underbara förläggare Eva Månsson på Isaberg förlag som tror på mig, mina tangentälskande händer, mitt bildseende och min arbetskapacitet... 

Du är inte längre bara min förläggare Eva - du är en när och kär, mycket kär, vän!!! 

ÄNTLIGEN HEMMA IGEN!!! 



Borta okej men hemma SKETAGÖTT!!!