fredag 24 januari 2014

Grubblandets grotta...

Vaga och motsägelsefulla vägbeskrivningar gjorde att jag hamnade i ett korsdrag av oberäkneliga vindar och frostiga hagelskurar.

Jag tog skydd i grubblandets dunkla grotta dit solens strålar inte når.

Men nu har jag samlat mod och styrka för att vandra vidare. Men istället för att navigera utefter andras vägbeskrivningar försöker jag nu lita på min egen inre kompass.

När jag nu vänder mig om och ser över axeln, konstaterar jag lättad att avståndet ökar till platsen där vindar hårdhänt möts och gör upp om reviren - ett draghål som inte är hälsosamt att vistas i.



Jag vet faktiskt inte vart min nya livsväg leder, men jag försöker följa ljuset som mina ögon ser och följa värmen och uppriktigheten som själen förnimmer.

Med tårar och leenden, ångest och lättnad, oro och ro, vemod och glädje, förtvivlan och hopp lämnar jag nu mitt arbete i Långtbortistan.

Tack alla underbara fantastiska goa kollegor och arbetskamrater för några härliga år tillsammans!

Tack alla läsare för alla glada tillrop, kloka synpunkter och uppriktig kritik och beröm!

Tack familj, syskon och nära vänner som delat min vånda, hjälpt mig att läka och stöttat mig i beslutsprocessen.

Tack hundar och katter för att ni i stillhet legat nära och värmt mig under många ledsna kalla timmar i grubblandets grotta.

Och till sist, tack grubblandets grotta för att du fick mig att inse att jag måste ta ansvar för mitt liv, vara sann mot mig själv, tillskriva mig ett värde och faktiskt prioritera livet framför trygghetens tunga boja.

Idag är första dagen i mitt nya liv - det är också första dagen i ditt nya liv!

Er Mickan