fredag 2 december 2016

DAGENS HUSFARSHYSS




Husfar här på gården har nog en liten romantisk sida. Eller… Hm... Nä, jag vet nog inte vad man nu ska kalla den. Kanske konstnärlig? Eller mest konstig? Udda? Eljest?

Hur som helst. Han, Husfar alltså, gillar att göra små hyss. Han smyger och donar gärna i lönndom med sina överraskningskonstverk.

Sedan går gubbskrället omkring och ser allmänt pillimarisk ut, myser i mjugg i väntan på att hans tant ska upptäcka hans mer eller mindre suspekta konstskapelser vilka inte sällan är åt de mer frivola slaget.

Men allra mest väntar han på tantens reaktion på hans uppfinningsrikedom.

Det kan handla om en stor svart spindel i gummi som han monterat på det mest märkliga ställe. Det kan vara en stackars mussepiggfigur, eller en ängel, som han snarat ena benet på och hängt upp och ned, kanske i min skrivbordslampa.

Det kan vara en luggsliten tomtefigur på handfatet eller så har han lagt in en söndrig radiostyrd bil i värpredet så att jag ska bli chockad när jag öppnar för att vittja efter ägg. Materialen skiftar väldeliga.

Just idag var hans överraskningskonstverk i en vegetarisk rotfruktsvariant. (Platsen där jag uppfann den hade förresten också med föda att göra)

Idag bestod Husfarshyssets material av en morot. Jag upptäckte den på morgonen ute i lagårn. Den var placerad symmetriskt och stilfullt mitt i säcken av hönsfoder.

En morot vars form jag inte beskriver i ord utan låter er betrakta och begrunda själva...

Att dagens Husfarshyss som, åtminstone i min tolkning, definitivt är åt det mer ekivoka hållet, stod nedstucket just i maten till hönsen, ja det klarar inte ens en gammel luttrad och bedagad lanttant som jag av att analysera …

Gör du?

Morgonsol & Datumljus

Gomorron!

Mina ljuskäglor här i köket är endast 16 stycken idag. Det sjuttonde fattas. Vet ni varför? 

Jo det var någon här i huset som agerade på egen hand i köket igår kväll eftersom jag var ute på kvällssignering på Kontorsspecial i Vetlanda där jag alltid stortrivs med såväl atmosfär, utbud och personal. 



Husfars mer husliga sida slog till med full kraft då han var ”emsammen hemma”. Han började laga kvällsvard till sin kvällsarbetande hustru och donade här i köket med potatisskalning, skar lök och blandade en köttfärssmet på finmald blandfärs och stekte pannbiffar. Hm, funderade han, vad är det mer hon vill ha, jo just det, tända ljus och varm vedspis.

Därefter skrev han ett rart sms till hustrun att hon skulle köra försiktigt och framför allt, gå in försiktigt från maskinhallen. Hon åtlydde, på samtliga punkter ty grusvägen sken som en blank spegel i bilens strålkastarljus.

Och när hustrun kom hem förnam hon goda dofter från matlagningen redan ute på ladugårdsbacken. Försiktigt försökte hon ta sig in på det hala underlaget medan snöflingor började signa ned från den mörka himlen.

Katter, hundar, valpar och Husfar mötte i hall och dörr och hustrun kände sig rörd, välkommen och lyckligt lottad. Huset som luktade gott av pannbiff med löksky kändes varmt och ombonat, fullt av liv och rörelse och kärlek.

Köket var varmt och flera stearinljus fladdrade i värmen från spis och vedspis.  

Men, så fick hon – hustrun alltså – syn på sitt älskade datumljus, det som hon så vördnadsfullt hade tänt på morgonen efter att i flera dagar trånat efter det magiska ögonblicket då Årets datumljus skulle tändas för att sedan tändas en liten liten stämningsfull stund varje morgon ända fram till dess att julaftonsmorgonens randas.

Öh…

Vafalls?

Datumljuset var nästan helt nedbrunnet, befann sig på 17!

- Öh, hur tänkte du nu, frågade hon Husfar, fast rätt snällt ändå ty han hade ju verkligen slagit knut på sig och myst till det hela. 

Han tittade oförstående på mig, sedan på ljuset och sen på mig igen. Sen började han flina, lika delar generat som roat.

- Oj, då, det såg inte jag. Att det var ett datumljus…




Nåja, 17 december är säkert en fin dag det också. Då vet jag förresten att jag först står på scenen i Vetlanda och pratar och skroderar mellan 10.30 – 11.00 för alla som vill och orkar lyssna på den JULHAPPENING som Tillväxt Vetlanda ordnar med aktiviteter hele daen i Vetlanda City.
Sen sätter jag mig i bilen och hastar upp till Nässjö för att vara på eminenta Nässjö Bokhandel och signera mina böcker mellan klockan 12 – 14.



Så… Egentligen är det skönt att det bara är datumljuset som visar den 17 december och inte almanackan – ty innan dess vill jag uppleva så mycket. Och jag börjar med att uppleva denna dag, denna decembermånadens första fredag då jag möts av en gård som ligger inbäddad i vitt och därför redan har skänkt ljus åt den nyss bräckta dagen som känns eldfängd och spännande med sitt gåtfulla himmelssken. 

Ta hand om din dag du med!

Datumljusbryderier och Morgonsol,

Mickan 

torsdag 1 december 2016

Adventskalendersbryderier

Tänt va´re här! 

Fick idag äran att tända datumljuset. Inte en adventstid utan ett sådant.



Morgonreveljen blev litet annorlunda idag ty idag har valparna lyckats ta sig uppför trappan ändå upp till övervåningen och in till sovkammaren där en trind matmor ligger och snarkar istället för att vara nerepå och busa med valparna, sicken fräckhet att ligga där va?

Men si, det ändrades kvickt och nu är hon sedan länge nere i köket hos de små. Vedspisen är tänd och en mängd stearinljus likaså. Roade mig lite med att räkna antalet tända ljus här på morgonen, det är 17 stycken – inklusive datumljuset. Fniss…  

Inga ellampor, bara stearinljus. Så vill jag starta dagen, de gånger jag kan få förmånen och tiden att göra det. Idag är en sådan dag.

Har tillbringat en stor stund i förvirring! Förvirring på grund av synnerligen värdsliga problem, jag kunde inte hitta sändningstiden för ADVENTSKALENDERN! Sökte hit och dit, på tablåer och google och blev ändå inte klok. Fick det till att det bara sänds på Barnkanalen vilket fick mig att tänka att sakernas tillstånd är satta ur spel. Du milde!

Till slut tassade jag ut till postlådan, där jag till min förvåning insåg att jag inte varit på tre dagar, och hämtade tre tidningar (vad säger detta om mig och min tillvaro, tänkte jag stillsamt men slog genast bort det) och si, nu bringades klarhet i min stora förvirring och jag blev nöjd med att allt är ”som det ska” – adventskalendern sänd 07,15 på SVT 1. Phu – sicken lättnad!  

Igår hade ju ”Anders” namnsdag och jag hade förberett lite överraskningsmys till Husfar som heter Anders i andra namn. Men hörni – jag kunde inte avgöra om det braskade eller slaskade? Ni vet väl uttrycket ”Anders slaskar, julen braskar” som betyder att vädret på Andersdagen är det motsatta mot vad vädret vid jul blir. Hur var det hos dig, brask eller slask?

Idag mycket pappersarbete på agendan innan det framåt eftermiddagen blir till att ånyo lämna gården för boksignering på Kontorsspecial i Vetlanda. Där är jag, tillsammans med andra trevliga sidoarrangemang och erbjudanden, mellan klockan 16 – 19 om du vill investera i Julklappar i form av njutbart illustert färgstarkt humoristiskt blädder.

Men – allra först ska Adventskalendern skådas minsann!

Önskar er alla en underbar första decemberdag!

Puss o Kram

Tant   

onsdag 30 november 2016

Ljuslykta

En ny dag är här. Eller nåja, natten är i alla fall slut och dagen kallar, även om dess ljus inte är här.

Den flistugg som den senaste tiden verkat på olika ställen här i byn, körde i vanlig ordning igång med sitt omfattande dån vid femsnåret. Men då var valparna igång sedan länge så vad gjorde väl flistuggens dån när frenesin var på topp här i stugan med gläfs, rus, morr och de obligatoriska anfallen mot mina raggsocksbeklädda fötter. Helst stortån…

Tur att en vänlig omtänksam facebookvän försett mig med extra raggisar…



Fick en sådan fantastisk fin ljuslykta igår av en vän! Visst är den fin? Hm…. Fast jag undrar lite över budskapet, inte kan hon vän ändå mena att jag rusar omkring utan att ta hand om mig? Hm…

Hur som helst, snart måste jag faktiskt rusa iväg, det är onsdag och skrivargruppen på Ädelfors folkhögskola väntar tant.

Och innan dess ska katter få morgongröt, tikar frukost, valpar frestande tilltugg, kisspölar ska torkas och småkorvar plockas upp, fågelautomaterna fyllas, höns ska få mat och vatten, kycklingarna likaså. Getter, häst och gris ska få sitt och i bästa fall ska jag få mitt...

Önskar er alla – och oss alla - en jättefin och verkningsfull onsdag!

Valpgläfs och Tantfniss,

Mickan & Co 

tisdag 29 november 2016

Ofrid i natten...


Det här skrev jag mitt i natten.



Sömn är underskattat. Säger jag som mitt i natten sitter här vid mitt köksbord med störtpigga valpar, släpiga katter och en nöjd hundmamma. Nöjd med att ha fått upp mig ur sängen.

Jag hörde själv skriken ute, utan att kunna identifiera dem riktigt. Gälla utdragna skrik. Sådana där som direkt landar som en ångestboll i solar plexus. Kan vara rådjur. Grävling. Räv. Vildsvin.

Jag vet inte. Men mamma hund blev tossig. Säkerligen modersinstinkten som slog till. Hon skulle ut till varje pris och jaga ”DET” på flykten, bort från gården, bort från valparna.

Men så har vi ju haft varg i trakten så jag själv vågar inte låta henne springa ute ensam mitt i natten. Så jag vaggar också ut i natten för att försöka hålla koll på läget. Hundens skall var ovanliga, djupare, dovare, mer varnande än annars.

Inte vet jag vad det var, inte heller vem det var, men efter en stund av vådligt skällande och rusande runt ute på Stuvegärdet ansåg hon sig till sist nöjd med sin insats.

Marken var kall under mina barfota fötter. Jag vaknade ordentligt. Det gjorde valparna med. Nu är här full rulle och klockan är bara halvtre. Miss i nassen…

Jag spelar lite julmusik på datorn på vars vänstra sida katten Spöket ligger. Jag har tänt ett par ljus till tröst och sällskap. Ögonen har fått besök av finmalet grus och hela kroppen ropar efter mer sömn. 

Kanske kan jag tassa upp och få en stunds vila till? Det vore skönt…


Till er som nu förhoppningsvis sover gott men som kanske läser det här om ett par timmar säger jag GOMORRON!  

Till mig själv säger jag GONATT... 

söndag 27 november 2016

SÖTAST i BYN

Tänk hörni - i morgon fyller valparna SEX veckor!!! Åh vad det går fort. Jag får nästan lite ångest i magen över att tiden går så fort, jag vill inte ens tänka tanken på att någon av dem ska flytta härifrån.

Vi avgudar dem! Älskar dem!

Vad säger du själv - är de inte bara helt helt helt bedårande????