Arbetar hemma idag. Lektörläser ett bokmanus på uppdrag av Region
Jönköping och sysslar med alla hundpapper som kringgärdar försäljningen av
valpar… Äter fisksoppan som jag gjorde igår och mår på det hela tagen ganska
bra. Men tänker och funderar en hel del.
Igår, när jag efter det intensiva morgonpasset i hemtjänsten
då många behöver hjälp att komma igång med sin dag, kom åter upp till Centrumgruppens
samlingsplats på Bäckagården i Vetlanda, stod en begravningsbil utanför entrén.
Just som jag gick från min bil mot entrén kom begravningsentreprenörerna
ut genom dörrarna med en just avliden människa som vilade under en vinröd sammetsklädnad.
Jag tvärstannade. I vördnad. I respekt. Stod alldeles stilla och lät hela processen
fortgå då den avlidna förflyttades in i bilen och de for iväg.
Jag hann tänka och känna så mycket. En dag är det kanske så
här jag slutar mitt liv. En dag är det kanske så här någon annan till mig
närstående slutar sitt liv. Någon som har somnat in och forslas bort, vidare
mot de begravningsalternativ som släkten väljer.
Det jag tar med mig från denna stund av obeveklig
livshistoria, är att det är så väldigt viktigt att ta tillvara på livet medan
det fortgår. Att värna om varandra och sig själv. Att försöka njuta av var dag
och stund. Leva livet här och nu.
Omfamning,
Mickan & Co
