Sällskap sådär från ovan...

Nu har tiden kommit då det börjar skymma innan man hinner sätta sig i bilen och ta sig hem från Långtbortistan.

Brukar då sitta några minuter i bilen och liksom samla mig innan jag vrider om nyckeln för att börja den långa färden hem genom Smålands många mörka skogar.

Konsolidera lite inre kraft liksom. Försöker att lämna den hektiska dagen där inne på redaktionen bakom mig och fokusera på hemresan. Och det som väntar bakom den. Bestyren därhemma på gården. På om någon, och i så fall vilken, fyrbent välkomstkommitté som kan tänkas vänta hemma på trädgårdsgången. På om hönsen har värp några ägg - och var i jisse namn då nånstans? På att jag snart får gå förbi och doppa näsan i en av änglatrumpetens ÄNTLIGEN utslagna klockor. Pvad jag ska laga till middag. Och så tänker jag på Husfar. Förstås! Fattas bara annat!

Nu har jag dock haft celebert sällskap på min väg hem. Självaste Mångubben på chevalierisk manér eskorterat mig hem genom skogarna.

Í gengäld har jag stannat då och då och porträtterat honom. En deal vi tyckte gagnade oss båda.

Du får vara med och ta del av resultatet av Mångubbens och min överensskommelse!

God morgon!

Er Mickan

Månader som blir till år...

Alfons har fått åka på Non Erotic Holiday. Igen.

Det får han göra sisådär med sex månaders mellanrum. Det är då flickorna löper.

Och då inga valpar ryms i varken hundarnas eller min tillvar så får det bli så här.

Men det måtte vara ett träligt öde. Att då man är som allra mest kärlekskrank, och då man för en gångs skull möts av samma svallande heta passionerade känslor hos det motsatta könet - ja då får man finna sig i att bli inpackad i en bil och fortforslad till en tillvaro som stut!

Livet är inte alltid rättvist.

Varken för folk eller fä.

För Husfar såg det hela som vanligt ur sitt alldeles egna och mycket speciella perspektiv.

När det visade sig att det åter var dags för tikarna att löpa och förberedelserna för ännu en Non-Erotic Holiday började vidtagas, beskådade Husfar hela skeendet övan tidningskanten från sin vrå av världen.

Men fick plötligt lite luft i lungorna för han harklade sig lite borta i hörnet. Inte så ljudligt. Inte heller så påkallande. Snarare lite försynt. Som om han inte riktigt vågade ta full sats liksom...

Han la ned tidningen i knät. Tittade medlidsamt på Alfons. Kliade denne i lejonmanen. Klappade sedan hunden lite tafatt på huvudet och sa, liksom i samförstånd. Karlar emellan.

- Men du sa inte klaga, dia flecker har ju i alla fall vett att vara lite kärvänliga igen um sisådäringa sex månader.

- Men en annen, en får gå här å vänta åtminstånne i sex år...

På väg till älgskogen...

Ännu är gården djupt inbäddad i nattens mörker. Men inomhus råder ändå redan full aktivitet!

Kaffet är bryggt och hällt på termos, ryggsäcken är packad, extra kläder och stövlar lagda i bilen, kameran laddad och adrenalinet flödar i Husmors generösa kroppastolle.

Hon är nämligen på väg ut i älgskogen!

Inte direkt som jägare, eller nja, nä, nej. I alla fall inte som skytt av vapen, möjligen av avtryckarknappen på den gamla kameran. Så visst, jägare på så vis att hon ämnar försöka fånga det som händer - i ord och bild.

När detta härförleden meddelandes hemma i köket stirrade Husfar tittade klentroget på Husmor. Så ruskade han på huvudet som en loppansatt tvättbjörn.

- Va????

- Du????

- Ut på älgjakt???

Husmor vidhöll det hon förtäljt. Nickade beslutsamt med näsan ovanligt högt i luften. Nästan så det knyckte lite i nacken faktiskt.

- Menar du allvar, ska du ut på älgjakt i skogen??? sa han ännu en gång med misstron tydligt skriven över hela plytet.

- Ajemen, svarade Husmor igen, så kavat hon förmådde.

Tystnad.

- Jaja, ja sär då dä. Men, dä ä ju tur du sa hålla te ve de däringa skjutfältet!

- Där har di ju gött um sånandäringa bandvagnar som di ju brukar ha te å undsätta insnöade gamla käringar...

Morr och blängsylta!!!

Grrrr. Ja, hellre älgskog än älskog i alla fall... Åtminstonde med den däringa Husfarn... Morr och blängsylta en gång till!

God morgon!